Troligen finns fler små galaxer omkring Vintergatan än vi hittat.

 

Bild wikipedia Vintergatsbandet i riktning mot stjärnbilden Skytten.

Det  finns troligen fler små galaxer i Vintergatan än vad forskarna antagit eller observerat enligt en ny forskningsrapport.

Kosmologer vid Durham University använde i studien en ny teknik som kombinerar de mest högupplösta superdatorsimuleringarna som finns tillsammans med ny matematisk modellering för att förutsäga existensen av ej ännu hittade galaxer.

Deras resultat tyder på att det borde finnas 80 eller kanske upp till 100 fler satellitgalaxer i omloppsbana runt Vintergatan vilket är fler än som hittats till i dag.

Om dessa saknade galaxer kan hittas av teleskop kan det ge starkt stöd för teorin om Lambda Cold Dark Matter (LCDM), som förklarar universums storskaliga struktur och hur galaxer bildas. 

Forskningsresultatet presenterades under fredagen den 11 juli 2025 vid Royal Astronomical Society's National Astronomy Meeting vid Durham University. 

Studien utgick från LCDM-modellen där vanlig materia i form av atomer endast utgör 5 procent av universums totala innehåll, 25 procent är kall mörk materia (CDM) och resterande 70 procent är mörk energi.

I modellen bildas galaxer i centrum av gigantiska klumpar av mörk materia som kallas halos. De flesta galaxer i universum är dvärggalaxer med låg massa varav de flesta är satellitgalaxer som kretsar runt en större galax, som Vintergatan.

Forskaren Dr Isabel Santos-Santos vid Institute for Computational Cosmology, Department of Physics, Durham University, beskriver: "Vi vet att Vintergatan har omkring 60 bekräftade satellitgalaxer, men enligt beräkningar borde det finnas dussintals fler kretande runt Vintergatan som ännu ej har upptäckts på grund av dess ljussvaghet. Om våra förutsägelser stämmer, ger det mer tyngd åt Lambda Cold Dark Matter-teorin om hur strukturer bildas och utvecklas i universum. Astronomer kan nu  använda de nya datan för förutsägelser som ett riktmärke för att jämföra  ny data som samlas in. En dag  kanske vi kan se dessa "saknade" galaxer, vilket skulle vara enormt spännande och kunna berätta mer om hur universum kom till som vi ser det idag” beskriver Santos-Santos.

Begreppet LCDM är hörnstenen i vår förståelse av universum. Det har lett till standardmodellen för kosmologi och är den mest accepterade modellen för att beskriva universums utveckling och struktur i stora skalor.