Google

Translate blog

söndag 18 juli 2010

Nietzsche påstod att Gud är död.

Det var i hans bok ”Så talade Zarathustra” han påstod detta. Men var det inte för Nietzsche själv som Gud var död? Vi vet ju hur tragiskt, psykiskt slut han fick.

Många anser nog att Gud inte finns, aldrig funnits eller har lämnat oss, om denna eller detta funnits. Men vem är då denna person som påstår eller känner att Gud är död?
Jag ser det som en frustrerad person som ser mörkt på samtiden och framtiden.

Nietzsche mådde ju själv inte så bra och av den anledningen kunde han därför skriva ”Så talade Zarathustra” och även övriga böcker, vilka alla uppmärksammades, och själv tillhör han våra odödliga filosofer.

Men ur detta mörker han skrev försjönk han mer och mer i. Sinnessjukdomen kom smygande och han blev ett vårdpaket som hans syster tog hand om till slutet.
Tragedin för honom var ändå förutsättningen till de skrifter som kom ur mörkret.
Han blev mycket populär bland ungdomen på sin tid, vilka läste hans skrifter och diskuterade dem flitigt på universiteten.

Han kände att Gud övergivit honom, därav uttrycket Gud är död. Så känner säkert, och har många människor känt, i både vår tid och tidigare.

Ser man världen i dag så söker sig människor till udda eller antika trosriktningar. Själavandring, andevärld och medier, vilket allt fördöms i bibeln.

Men Gud finns, lika väl i dag som alltid. Problemet är att människan inte förstår att Gud skapade oss med en fri vilja och egna valmöjligheter. Detta gör att vi kan välja Guds väg, som står nedtecknad i bergspredikan, eller den egoistiska satsa på dig själv vägen, som kan ses som den ondes väg.

Skulle Gud bryta in när vi plågar varandra eller krigar skulle allt tal om fri vilja och fria val förfelas, vi slapp då ta ansvar och vi hade blivit marionetter i Guds hand.

Nej, Gud finns, men människan väljer fel och i dag efter mantrat förverkliga dig själv, utan hänsyn till medmänniskan, som därmed trampas på i många fall.

Vad är missbrukets mekanismer?

De flesta ser nog missbruk synonymt med ex alkohol, narkotika eller spelmissbruk.
Det finns många slag av missbruk i dag, andra är sexmissbruk, matmissbruk (frosseri) som också uppmärksammats stort.

Men det finns egentligen inga begränsningar av vad människan kan missbruka. Missbruk innebär överdriven användning till skada för den som gör eller använder något.

Överdriven användning innebär att det har blivit ett inre tvång att göra eller använda detta. Det görs utan att vederbörande reflekterar över varför det görs.

Många gånger reagerar istället närstående på det. Det kan vara destruktiva eller maniska handlingar. Rutiner som överdrivs, ex tvångsmässigt och upprepande renlighetsiver.
Mycket av dessa handlingar kan botas, andra är svårare att få bort beroende på personlighet. Arv och miljö där de uppstått.

Det intressanta är varför missbrukshandlingen uppkommit. I många fall är det genom arv. Då har likartade handlingar och tankar ärvts genom generation.    Om de uppstått genom en mutation eller händelsekedja någon gång bakåt är svårt att veta.

Men det behövs troligen även en miljö som passar för att detta missbruk ska manifesteras av den som ärvt möjligheten till denna tvångshandling.
Lite tankar om missbrukets mekanismer var detta.