Inget är sämre för dina framtida möjligheter att få ett arbete än att vara i fas 3. Ca 1 % få riktigt avlönat arbete under denna fas. Det säger allt.
Att du redan varit i fas 1-2 och inte fått arbete är inget du ska se dig som skyldig till. De skyldiga, de som misslyckats hjälpa dig, är arbetsförmedlingen och fördomarna i samhället mot arbetslösa och är du äldre diskrimineras du än mer.
Om du inte förstått detta ser du dig som ett offer som får skylla dig själv. Men sanningen är att du är ett offer genom allmänhetens misstänksamhet mot arbetslösa och då i synnerhet arbetsgivares misstänksamhet. Utöver det har du troligen inte fått någon praktik (undantag finns kanske) under din tid i fas 1-2.
Utbildning av något slag har du däremot troligen fått men utbildning öppnar inga portar om du är äldre eller får den genom arbetsförmedlingen.
Många av de arbetslösa har akademisk utbildning men inga kontakter och det gör att de är lika långt från arbetsmarknaden som den som en gång hoppat av grundskolan.
Men kontentan är, kämpa vad du kan mot att hamna i fas 3, slutstationen idag i vårt alliansälskande samhälle.
Klarar du det, bra. Om inte så behöver du inte ha dåligt samvete.
Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge, som Heidenstam så träffande sa en gång.
