Citerat fritt från vikipedia "En magnetar är en
neutronstjärna med ett starkt magnetfält, cirka 1000 gånger starkare fält än hos en vanlig neutronstjärna. Magnetarer har existerat i teorin sen början
av 90-talet men det var först 1998 som teorierna bekräftades då en magnetar
fick ett utbrott (och teorin bekräftades) som passerade genom vårt solsystem. När dessa utbrott sker utsöndras
enorma mängder röntgenstrålning och gammastrålning. slut citat.
En internationell forskargrupp under ledning av
Gregory Desvignes vid Max Planck-institutet för radioastronomi i Bonn i
Tyskland, har använt radioteleskopen Effelsberg och Jodrell Bank för att
observera magnetaren XTE J1810-197 – en starkt magnetiserad och ultratät
neutronstjärna (8100 ljusår bort i
riktning mot stjärnbilden skytten) – strax efter dess ökade
röntgenaktivitet och radiostrålningsreaktivering.
Denna ökning dämpades på en tidsskala av några månader, vilket utmanade teorier som används för att förklara ursprunget till de ej ännu förstådda och upprepande snabba radiostrålningsblixtarna. Tillsammans med kollegor från Jodrell Bank Centre for Astrophysics och Kavli Institute for Astronomy & Astrophysics inspekterar forskare från Max Planck-institutet för radioastronomi (MPIfR) regelbundet några magnetarer. Magnetaren XTE J1810-197 kastade ut radiostrålning i december 2018, strax efter att den förstärkta röntgenstrålningen påbörjades efter ett tioårigt lugn. Det var efter denna händelse som forskare började att regelbundet inspektera magnetarer.
Forskarna inledde en intensiv observationskampanj
efter händelsen 2018och lade märke till några mycket systematiska förändringar
i radiostrålens egenskaper, nämligen dess polarisation, vilket avslöjade en
förändring i orienteringen (riktningen) av magnetarens radiostrålutsläpp i
förhållande till jorden.
Forskarna
tillskrev detta fri precession, en effekt som uppstår från en liten
asymmetri i magnetarens struktur, vilket gör att den vinglar runt som en
snurra. Till deras förvåning dämpades den fria precessionen snabbt under de
kommande månaderna och upphörde så småningom. Att precession (en mekanisk funktion hos snurror (exempelvis
jorden), där rotationsaxeln vinglar (pendlar) lite i rymden.) försvinner över
tid motsäger teorin att radioblixtar över tid
kan förklaras av precesserande magnetarer.
"Vi förväntade oss att se vissa variationer i
polarisationen av denna magnetars emission då vi kände till detta från andra
magnetarer", minns Gregory Desvignes från MPIfR, huvudförfattare till
studien. Men vi hade inte förväntat oss att dessa variationer skulle vara så
systematiska utan att de skulle följa exakt det beteende som skulle orsakas av
stjärnans vinglande.
Patrick Weltevrede från University of Manchester
tillägger: "Våra upptäckter har endast varit möjliga tack vare många års övervakning av denna magnetar med radioteleskopen i Jodrell Bank och
Effelsberg. Vi var tvungna att vänta i över ett decennium innan den började
producera radiostrålning, men när den väl gjorde det gjorde den ingen
besviken."
– Dämpad precession av magnetarer kan kasta ljus
över neutronstjärnornas inre struktur, vilket i slutändan är relaterat till vår
grundläggande förståelse av fenomenet, tillägger Lijing Shao vid Pekings universitet.
Hur
saker och ting visar sig och kan förklaras och förstås är viktigt för att
förstå vad universum är och vad vi är och vår plats i detta.
Bild vikipedia. Magnetfältets utbredning i en
magnetar.
