Meteorsvärmen sågs av den första japanska antarktisexpeditionen den 5 december 1956 i Indiska
oceanen. Men svärmen har aldrig setts sedan dess till forskares överraskning.
Japanska
forskare tror idag att gåtan är löst och har samband med kometen Blanpain
upptäckt 1819. Den sågs sedan aldrig förrän ovanstående forskare upptäckte en
liten kropp 2003 på samma bana som denna komet hade 1819.
Gas
och stoff bestod den lilla kometen av egentligen borde den ses som en asteroid och nu antas det att det är sönderdelning av denna som 1819
sågs som ovanstående komet innan dess större nedbrytning i småsten skedde.
Meteorsvärmen
vilken sågs 1956 bör därför vara rester av den sönderfallande kometen Blanpain.
För varje passage blir den därför allt mindre och svårare att upptäcka då dess
sönderfall fortsatt och 1956 var det mest rester som sågs i det meteorregn
vilket då sågs.
Idag och sedan 1956 är resterna av småsten så litet att skuren
inte längre existerar enbart en liten och krympande (kropp kanske) består.
Något kallat meteorregn av 1956 års syn existerar inte. Ev kan enstaka småsten
fortfarande komma från detta men knappast mer.
Detta
bör vara förklaringen till det förlorade meteorregnet från ovan som aldrig mer
sågs 1956 därute i Indiska oceanen.
