Holografi är en avancerad form av fotografi där man
kan se ett objekt tredimensionellt. Kallat hologram. Holografitekniken kan
användas optiskt för att lagra information.
För ett kvarts sekel sedan föreslog fysikern JuanMaldacena AdS/CFT-korrespondensen, en spännande holografisk koppling mellan gravitationen i ett tredimensionellt universum och kvantfysik på universums tvådimensionella gräns.
Denna korrespondens är ännu efter ett kvarts sekel
efter Maldacenas upptäckt ännu en gissning. Ett påstående om universums natur
som verkar vara sant men som ännu inte har bevisats återspegla den verklighet
vi lever i. Dessutom har den endast begränsad användbarhet och tillämpning på
universum.
Likväl är till och med blotta utseendet på
korrespondensen mer än suggestivt. Det är talande att det finns något djupt
grundläggande i hologrammet att fysiken i universums volym som kan visa
fysiken på ytan och att det finns mer att förstå och undersöka än ytan.
Det är en sak att formulera fysikens gåtor på ett
nytt språk till en ny uppsättning dimensioner för att få dem
lättare att lösa. När allt kommer omkring vimlar fysiken av sådana matematiska
knep och spel som utövare använder för att lösa utmanande problem och gå vidare
till nästa. Men AdS/CFT-korrespondensen och den mer allmänna holografiska
principen som den representerar är så mycket mer än en matematisk kuriositet.
Det väsentliga målet här är att beskriva gravitation
som vi i århundraden ansett som en naturkraft som kan förstås som ytterligare
en interaktion av entiteter i kosmos kan användas för att interagera med
varandra. Gravitationen är den enda kraft som avges av och känns av varje
enskild varelse eller ting i kosmos. Allt med massa, allt med energi, skapar en
gravitation av påverkan i sig. På samma sätt reagerar all massa, all energi,
allt som har vad vi kallar existens av gravitation.
Kepler hade rätt när han urskilde något speciellt
med de himmelska objektens rörelser och kopplade dessa rörelser till våra liv
här på jorden. Newton hade rätt när han betecknade detta som en kraft, en
uppsättning osynliga strängar som förbinder hela skapelsen. Einstein gjorde
rätt i att inte beskriva gravitation i termer av knuffar och drag utan i
termer av själva strukturen och själva rumtiden.
Den holografiska principen, oavsett om den tillämpas
på ytan av ett svart hål och dess innehåll eller förhållandet mellan
strängteorin och kvantfysik säger det oss något meningsfullt om gravitation.
Einstein lärde oss att gravitation inte endast är en kraft utan den
naturliga respons vi levande varelser upplever när vi möter rumtidens böjningar
och rynkor. Gravitation är den plats i rumtiden som vi alla existerar inom.
Ett annat namn för den allmänna relativitetsteorin är geometrodynamik själva geometrins dynamik. Gravitation är rum och tid och materia och energi i
ett enda livfullt system av samverkan. Det vi kallar universum är helt enkelt
behållaren för all den aktivitet, all den bredd av rymd och djup av tid och
komplexitet som fyller det.
Det har misslyckats att hitta en kvantifierad
gravitationsteori. Vi har ingen beskrivning av vad som verkligen händer vid
gränsen till ett svart hål. Men vi har lärt oss att kvantfysiken att fysiska
tredimensionella entiteter inte är exakt vad de ser ut att vara. Faktum är att
de är grundare: svarta hål kan bara beskrivas av sina gränser och kanter, snarare än i sin fulla utsträckning (dimensionellt).
Och när vi tillämpar samma resonemangskedja utifrån att holografi är en viktig komponent i kvantgravitationspusslet, kommer AdS/CFT-korrespondensen och en potentiell väg att leda mot strängteorin.
Inlägget
ovan är ett sammandrag och översättning från https://www.universetoday.com/ och astrofysiker Paul M. Sutters
artikel av den 21 dec 2023.
Bild vikipedia https://pixexid.com/
