Koldioxid är vid rumstemperatur en färglös gas som
fyller viktiga biologiska funktioner och även har en central roll för jordens
växtlighet. Det är även en växthusgas men används även i många industriella sammanhang.
Nu har forskare efter lång tid (årtionden) bekräftat
förekomsten av koldioxidkylfällor på månen. Platser där det potentiellt kan finnas
fast koldioxid (koldioxid fruset till fast form). Upptäckten kommer sannolikt
att ha ett stort inflytande vid utformningen av framtida månuppdrag för att
bekräfta eller icke bekräfta om detta är riktigt vilket påverkar möjligheten av en hållbar
robot- eller mänsklig närvaro på månen under längre etapper. Det är i de permanent
skuggade regionerna av månens poler som temperaturen sjunker till nivåer som
möjliggör koldioxidkylda gömmor. I dessa kalla gömmor kan koldioxidmolekyler
frysa till is och förbli i fast form även under månens sommar.
Framtida mänskliga eller robotar kan använda den
fasta koldioxiden i dessa gömmor för att producera bränsle eller material
för längre månvistelser. Koldioxiden och andra potentiella flyktiga organiska
ämnen kan också hjälpa forskare att bättre förstå ursprunget till vatten och
andra element på månen.
Även om kalla fällor har förutspåtts av forskare under
flera år är denna nya studie den första som fast etablerar och kartlägger var förekomsten
av koldioxidkylfällor finns. För att hitta de kallaste fläckarna på
månens yta analyserade forskare 11 års temperaturdata från Diviner Lunar
Radiometer Experiment, ett instrument som finns ombord på NASA:s Lunar Reconnaissance Orbiter. Den nya forskningen är publicerad i AGU-tidskriften Geophysical Research
Letters.
Den totala ytan där dessa koldioxidfällor kan finnas
uppgår till 204 kvadratkilometer det intressantaste området är Amundsen Crater där den
fasta gasen kan finnas dold i ett område av 82 kvadratkilometer. Här förblir
temperaturen ständigt under -200 C.
Förekomsten av möjliga koldioxidkylfgömmor garanterar
inte förekomsten av att fast koldioxid finns på månen. Men denna verifiering gör det
mycket troligt att det finns. Om det
verkligen finns kan den potentiellt
användas på olika sätt. Framtida rymdutforskare skulle kunna använda resursen som energi vid produktion av stål samt som raketbränsle och biomaterial vilket skulle
vara avgörande för en hållbar robot- och mänsklig närvaro på månen. Denna möjlighet
har redan väckt intresse från regeringar och privata företag.
Jag
anser att längre vistelse är svår på månen likt på ISS (min anm.). Detta då
viktlöshet ger fysiska problem. Längre vistelser på månen eller bosättning kan
säkert inte ske ofarligt för människans fysik förrän vi kan konstruera
bosättningar med konstgjord gravitation så vi får en likhet med jordens
tyngdkraft på den mänskligt konstruerade kroppen. Något jag helt säkert tror
kan bli möjligt i framtiden.
Bild pixabay.com
