Bild wikipedia. Explosionen av η Carinae orsakades
möjligen av att Eddingtongränsen överskreds. Eta Carinae (η Carinae / η Car) är
en mycket stor och ljusstark stjärna i stjärnbilden Kölen
Ljuset från det här intressanta svarta hålet har
färdats från en tid då universum endast var 1,5 miljarder år. Tidiga supermassiva svarta
hål har upptäckts men inget av dem kan mäta sig med det här. Det är
det överlägset snabbast växande svarta hålet i kosmos under den tiden som vi vet om.
Upptäckten gjordes av Webbteleskopet.
"På grund av dess ljussvaga natur skulle
detektionen av LID-568 som det svarta hålet benämns vara omöjlig utan JWST. Att
använda integralfältsspektrografen var innovativt och nödvändigt för att få vår
observation, beskriver medförfattaren till studien Emanuele Farina, astronom
vid International Gemini Observatory/NSF NOIRLab.
LID-568 drar till sig på materia som är 40 gånger högre i koncentration än Eddingtongränsen borde medge. Denna gräns fungerar inte riktigt som tänkt för svarta hål, men den fortsätter att användas inom astronomin– i grund och botten är det värdet där luminositeten hos ett objekt balanseras mot gravitationskraften. Om en stjärna lyser bortom denna gräns skulle den dra isär sig själv eftersom ljuset skulle trycka bort plasmat.
Supermassiva svarta hål och andra objekt kan under en (kosmiskt) kort period vida överskrida Eddington-gränsen vilket skapar en otroligt stark ljusuppvisning samtidigt som de drar till sig material. När det gäller LID-568 är detta objekt bland de högst kända det som överskridit Eddington-gränsen .
"Det här svarta hålet har en festmåltid", beskriver
Julia Scharwächter, astronom vid International Gemini Observatory/NSF NOIRLab
och medförfattare till studien. – Det här extrema fallet visar att en
snabbmatningsmekanism ovanför Eddingtongränsen är en av de möjliga
förklaringarna till varför vi ser dessa mycket stora svarta hål så tidigt i
universum, beskriver han.
Att supermassiva svarta hål bildades så tidigt i
universum är fortfarande omdiskuterat. De kan ha bildats genom en explosion av
mycket tunga stjärnor eller genom en direkt kollaps av enorma gasmoln – det så
kallade "light seed versus heavy seed"-scenariot. Upptäckten av
LID-568, med en massa som är 7,2 miljoner gånger större än vår sols visar att
dessa kosmiska objekt faktiskt kan öka i vikt med en imponerande hastighet.
"Upptäckten av ett Eddingtongränsöverskridande
av detta enorma slag tyder på att en betydande del av
masstillväxten kan ske under en enda episod av snabbt tillflöde oavsett hur det
svarta hålet bildats", förklarar huvudförfattaren Hyewon Suh, också från
International Gemini Observatory/NSF NOIRLab.
Studien publicerades i tidskriften Nature Astronomy.
