Astronomer har upptäckt vad man tolkar som en ny klass av stjärnobjekt.
Objektet som upptäckts finns cirka 15000 ljusår från
jorden och antas vara en magnetar. En magnetar är en neutronstjärna med ett onormalt starkt magnetfält med ett
cirka 1000 gånger starkare magnetfält än en ordinär neutronstjärna
Ovan objekt var en gång stor stjärna men är i
dag en boll inte är större än en medelstor stad och sprakar från
ett magnetfält mer än en kvadriljon gånger starkare än jordens.
Små, snurrande bollar (magnetarer) kan avge ultraljusa strålar av elektromagnetisk strålning när de snurrar, inklusive radiovågor som pulserar i stadig rytm som vanligtvis upprepas med några sekunders eller minuters mellanrum. Dessa radiovågpulser avtar och slutar vanligtvis helt efter några månader eller år eftersom magnetarens rotation saktar ner till en punkt som kallas "dödslinjen" - en teoretisk tröskel bortom vilken stjärnans magnetfält blir för svagt för att generera mer högenergistrålning och radiovågstrålning.
Men astronomer har nu upptäckt en ny klass av stjärnobjekt som verkar trotsa ”dödslinjen” på ett oförklarat vis. Forskare upptäckte den märkligt ihållande magnetaren - kallad GPM J1839−10 - i september 2022 med hjälp av Murchison Widefield Array (en radioteleskopuppsättning i Australien). Observationer visade att objektet pulserade med korta radiovågor var 22: e minut och lyste intensivt i cirka fem minuter åt gången innan ljuset åter dämpades.
Redan detta var en extraordinär iakttagelse.
Detta då de flesta radioemitterande magnetarer pulserar med endast några sekunders
eller minuters mellanrum. Detta gjorde att detta objekts 22-minuters cykel till den magnetar som har den längsta cykel som någonsin upptäckts. Den ultralånga cykeln (22 minuter) visade också
att magnetaren snurrade extremt långsamt. För att lära
sig mer om detta objekt jämförde forskarna observationerna med ytterligare ett
halvt dussin insamlad data från andra radioteleskop runt om i världen, samt undersökte arkivdata tillbaka till 1988. Till teamets förvåning såg de samma objekt visas i den
äldsta datauppsättningen, pulserande med nästan exakt samma
22-minutersintervall.
Dessa speciella egenskaper - objektets långsamma
rotation, dess ultralånga pulsperiod och den extrema livslängden av dess
radioemission trotsar alla modeller som vi känner till då det gäller objekt som
dessa, beskrev forskarna.
Det är enligt ovan möjligt att objektet inte är en magnetar. Det kan vara en vit dvärgstjärna - en annan typ av stjärnrest - som är mycket större än en magnetar och som roterar långsammare.
Men teamet
tillade att objektets radiostrålningutsläpp är kortare än den ljusaste
vita dvärg som någonsin upptäckts.
Objektet utmanar vår förståelse
av neutronstjärnor och magnetarer, som är några av de mest exotiska och extrema
objekten i universum, beskriver Hurley-Walker.
Kan
detta objekt vara en mellanform av vit dvärg och magnetar?
Bild från https://www.livescience.com/ Som visar den troliga Magnetaren som upptäcktes
av radioteleskopet Murchison Widefield Array i Australien tillsammans med ett
halvt dussin andra anläggningar runt om i världen som hjälpte till med för att
bekräfta upptäckten och studera det mystiska objektet. (Bildkredit: ICRAR)
