Flera länder och privata företag har ambitiösa planer på att söka och bryta mineral på månen. Det handlar inte om en avlägsen framtid utan i nutid troligen det
närmsta årtiondet. Som Martin Elvis, Alanna Krolikowski och Tony Milligan Senior
Researcher in Ethics with the Cosmological Visionaries project, King's College
Londonanges vilka nyligen publicerat en rapport i the Transactions of the Royal
Society visar. Gruvbrytning kommer att utlösa spänningar mellan stater om vi
inte hittar sätt att hantera situationen inom kort och skapa gränsdragningar.
Hittills har mycket av debatten kring utforskning
och gruvdrift på månen fokuserat på schismer i rymden mellan statliga
myndigheter och den privata sektorn. Men som vi ser det uppstår den akuta
utmaningen på grund av begränsade strategiska resurser.
Den senaste lyckade landningen av Chang'e 5 från Kina på en lämplig landningsplats på månens baksida var
bara en del av ett större, stegvis program av Kinas rymdmyndighet för slutmål månens
sydpol 2024.
Indien försökte en mer direkt pollandning men misslyckades
med Chandraya-2 landaren som kraschade i
samma region under 2019. Den ryska Roscosmos, som samarbetar med Europeiska
rymdorganisationen riktar sig också mot den södra polarregionen för landning där
i slutet av 2021 och, 2023 och då vid
Boguslavskijs krater. Därefter kommer Roscosmos att sikta på Aitkenbäckenet i
samma region för sökande av vatten i
permanent skuggade områden. Ett antal privata företag har också ambitiösa
planer för gruvdrift på månen i framtiden.
Strategiska resurser som inte finns i polarområdena
tenderar att koncentreras snarare än jämnt fördelas. Torium och uran som skulle
kunna användas för radioaktivt bränsle finns i 34 regioner i områden av mindre
storlek än 80 km bredd. Järn till följd av asteroidnedslag kan hittas i bredare
territorier från 30-300 km i diameter det finns cirka 20 sådana områden.
Säkert blir det schismer om vem som kom först och
mutade in ett område för brytning och troligen kommer även militära zoner att
upprättas av de större staterna på jorden. Kanske det behövs något slag av
polismakt också på månen. Livsmedelsförsörjning, bränsle mm. Så nog finns många
problem att lösa om vi inte som en gemensam planets befolkning tillsammans kan
samarbeta på månen. Något jag inte tror människans inneboende egoism och
programmerade (i flertalet stater i dag) individualism sätter stopp för.
Bild från pixabay.com. Illustration av romantik
under månens sken. En dag kanske månen blir synonymt med konflikter mellan
stater på jorden och den romantik man nu förknippar med denna blir motsatsen.
