Med anledning av turbulensen i USA och återvärkningar på världsekonomin och hur det kan drabba Sverige sa Borg: Hushållen behöver inte räkna med några åtstramningar.
Med detta menar han att inga åtstramningar kommer nästa budgetår. Olofsson har påstått att reformer kan få vänta om läget försämras.
Med detta menar hon jobbskatteavdraget för de med arbete.
Borgs lögn består i att det inte blir några åtstramningar eller försämringar för hushållen, med undantag för ex långtidsarbetslösa. Dessa får fortsatt mindre med pengar att röra sig med. Oberoende av inflation.
Basbeloppets förändring, avgiftshöjningar etc förändrar inte beloppet arbetslösa eller sjuka får (för pensionärer höjs dock pensionen med basbeloppet och lika så för de med socialbidrag) men för arbetslösa och sjuka är det stillaliggande ersättningsbelopp sedan 2006 och sänkningen av a-kassan.
Detta innebär fortsatt sämre ekonomi nästa år för dessa.
Borg säger inte hela sanningen när han påstår ovanstående.
Men i hans och alliansens värld ses långtidsarbetslösa som icke-medborgare och bara som en belastning som man ska tala så lite som möjligt om och som ska tiga och med mössan i hand ta emot den lilla ekonomiska möjlighet de har.
Att kalla jobbskatteavdrag för reformer kan stämma. Men inte i den betydelse reformer hade förr. Att utjämna ekonomiska skillnader mellan sjuka-arbetslösa och de med arbete. Tvärtom.
