I Sverige är det viktigare att sänka skatten för de som arbetar, vilket aldrig varit en valfråga i form av krav utan är ett accepterat konstlat ideologiskt krav i form av jobbskatteavdrag, förrän moderaterna hittade på detta med syfte att stigmatisera sjuka o arbetslösa.
Inga nya arbeten har uppkommit av denna reform. Inga arbetsgivare har anställt fler för att arbetskraften fick jobbskatteavdrag.
Fortfarande finns bristarbetskraft. Arbetslösa får inte den utbildning de behöver för att täppa till bristen, då arbetsförmedlingens utbildningar är begränsade till ett fåtal inriktningar och den arbetskraft som skulle komma i första hand sätts i fas 3 förvaring.
Pengar slösas därmed till oväsentligheter och stigmatisering istället för att t.ex. få en fungerande järnväg. Nu har vispår som kollapsar, tåg som stannar för kyla och en massa olika tågkompanier som inte samarbetar och därmed inte kan hålla tidtabeller.
Förr fungerade tågtrafiken. Vi hade ett enda bolag som ansvarade för både spår och tåg med personal. SJ klarade detta utan inblandning av andra bolag.
För ändå längre sedan fanns banvakter, varje vakt ansvarade för sin del av banan. Banvaktsstugorna är minne från denna tid.
Järnvägen fungerade och tågen gick och kom i tid. Utöver det visste man vad en biljett kostade, det var fasta priser, inte slumpvisartade orättvisa priser som idag.
Kanske skulle vi satsa på banvakter igen, det fanns pengar förr för detta, nog ska det finnas möjlighet till detta idag med.
Varför satsa pengar på fas 3 och andra idiotier, varför inte satsa på nya arbeten som får samhället att fungera?
