Ett team av forskare har funnit bevis på att små
bitar av asteroider från det inre av solsystemet verkar har passerat genom en passage från det inre ut i det yttre av solsystemet något som tidigare ansetts nästintill omöjligt.
Detta verkar ha skett ca 1 miljon år efter det att
solsystemet bildades under den tid Jupiters kärna bildades. Under denna period har
det funnits en lucka i den protoplanetära disken (skivan av tät gas och damm
som omger solen) enligt beräkningar gjorda för att förklara ovan händelse.
Detta skede kallas "Jupiter Gap ".
Denna nya forskning ger en ny teori om dynamiken i skeenden
i det tidiga solsystemets historia," säger huvudförfattare Schrader i en rapport och tillägger. "Vår forskning visar att dessa två områden det yttre
och inre av solsystemet inte var helt isolerade från varandra då."
Forskargruppen, som omfattar forskare från
Smithsonian Institution's National Museum of Natural History, University of
Hawai'i vid Mānoa, Washington University i St Louis, och Harvard University,
inspirerades att genomföra denna studie på grund av prover som förts tillbaka
från NASA: s Stardust. Rymdsonden som tagit kometprover däruppe.
Fynden antyder att material migrerat från det inre
solsystemet till de yttre delarna där kometer bildats (Orts moln) och forskarna
föreslog att migration av material kan ha varit mer utbredd i det tidiga
solsystemet än man tidigare antaget vara möjligt. ”Stardust uppdrag innebar att kika som genom
persienner på det tidigaste solsystemet”, säger medförfattare Timothy McCoy,
ordförande och intendent för meteoritforskning vid National Museum of Natural
History, Smithsonian Institution. "Vi visste att meteoriterna i våra
samlingar kunde ge ny kunskap"
Med detta i åtanke bestämde de sig för att testa
denna hypotes med hjälp av prover av meteoriter, särskilt chondriter, som fanns
redan i det tidiga solsystemet.
Tack vare den stora samlingen av meteoriter från
Center for Meteorite Studies, Smithsonian Institution och NASA, hade de
tillgång till provbitar av kondriter som tros ha bildats i det inre solsystemet samt de som tros ha bildats i det
yttre av solsystemet och jämfört. Med hjälp av elektronsondmikroanalys (för
att få högupplösta bilder av proverna och större och mindre elementdata från
enskilda mineraler) och en sekundär jonmasspektrometer (används för att
analysera isotopiska sammansättning) kunde laget ge direkta bevis för en
blandning av komplex material från det inre och yttre solsystemet.
"Genom att titta på vilka typer av prover vi
har i Center for Meteorite Studies samling, kunde vi undersöka hur material
flyttats runt i den protoplanetära disken (området runt solen då den var ung)
för fyra och en halv miljard år sedan," sa medförfattare Davidson.
Ytterligare en pusselbit (min anm.) till kunskapen
om vad vi lever i och hur det kom till och fungerar är lagd till kunskapen med
denna upptäckt.
Bild från vikipedia på En vanlig kondrit, som visar
kondruler och metallflingor som den består av.
