För ungefär trettio år sedan upptäcktes högdynamiska
stjärnor i omedelbar närhet av det supermassiva svarta hålet Sgr A* i
Vintergatans centrum. Dessa stjärnor, även kända som S-stjärnor, sveper runt
det supermassiva svarta hålet med hastigheter på flera tusen kilometer per
sekund i en omloppsbana som tar några
år. Stjärnorna är förvånansvärt unga och deras närvaro förbryllande då man
enligt populära teorier endast hade förväntat sig gamla och ljussvaga stjärnor i
omedelbar närhet av det svarta hålet.
Observationer visar nu att de nyupptäckta unga
stjärnobjekten (YSO ungt stjärnobjekt som
betecknar en stjärna i dess tidiga utvecklingsstadium.) i omedelbar närhet
av det supermassiva svarta hålet Sagittarius A* i mitten av vår galax beter sig annorlunda än väntat. De beskriver liknande banor som redan kända utvecklade stjärnor och är arrangerade i ett eget mönster runt det svarta
hålet. Studier har visat att Sgr A* får stjärnobjekten att inta vissa
formationer på sin färd. Förutom S-stjärnorna har forskare sett på ett dussintal objekt i omedelbar närhet av det supermassiva svarta
hålet som åven de har liknande egenskaper.
De upptäckte att objekten var betydligt
yngre än de redan kända höghastighetsstjärnorna. – Intressant nog uppvisar
dessa YSO:er samma beteende som S-stjärnor
(Stjärnor runt det supermassiva svarta
hålet i Vintergatans galaxcentrum, associerade med radiokällan Sagittarius A).
Det innebär att YSO:erna sveper runt det supermassiva svarta hålet med
hastigheter på flera tusen kilometer per sekund på några år, beskriver Florian
Peißker vid institutet för astrofysik vid Kölns universitet och
korresponderande och författare till studien.
– S-stjärnorna visade sig vara förvånansvärt unga (därav beteckningen YSO young star objekt).
Enligt konventionella teorier är så unga stjärnor fortfarande under
bildning helt oväntad att finna här", tillade Dr Peißker.
Dessutom verkar denna grupp av höghastighetsobjekt
som består av YSO- och S-stjärnor vid första anblicken likna en kaotisk
bisvärm där de drar fram. Men på samma sätt som en bisvärm har ett mönster och regelbundna
formationer har YSO:erna och S-stjärnorna det. På så sätt kunde forskarna visa
att både YSO- och S-stjärnor är arrangerade på ett specifikt, organiserat sätt
i ett tredimensionellt rum. Det betyder att det finns specifika
stjärnkonstellationer (mönster i rörelse och gruppering) som de
föredrar. (Spännande teori men var vi
söker och vad vi söker efter i universum eller i mikrokosmos finner vi mönster
tänk bara på snöflingans kristallmönster)
Fördelningen
av båda stjärnvarianterna sveper fram i en skivliknande formation vilket ger intrycket av att det
supermassiva svarta hålet tvingar stjärnorna att inta en organiserad
omloppsbana (troligast genom sin starka dragningskraft i form av gravitation) , beskriver Peißker. Skillnaden
mellan S-stjärnor och YSO-stjärnor är att Begreppet S-stjärnor innefattar alla
åldrar av stjärnor som sveper i området vid det svarta hålet medan YSO-stjärnor
är de stjärnor som är mycket unga eller till och med under bildning.
Studien av fenomenet ovan har fått titeln "Young
Stellar Objects in the S-cluster: The Kinematic Analysis of a Sub-population of
the Low-mass G-objects close to Sgr A*" och har publicerats i Astronomy
& Astrophysics. Forskare från universitetet i Köln, Masaryk-universitetet i
Brno (Tjeckien), Karlsuniversitetet i Prag (Tjeckien), Tjeckiens
vetenskapsakademi och Max Planck-institutet för radioastronomi i Bonn deltog i
studien.
Bild vikipedia (engelska) Sagittarius A* avbildad av
Event Horizon Telescope, med linjer överlagrade för att markera orienteringen
av magnetfältets polarisation.
