Vi har läst om mänskliga tragedier där slavliknande arbetsvillkor gällt för de arbetstagare som tagits in i landet som billig arbetskraft av hänsynslösa arbetsgivare. Förhoppningsvis önskar ingen normal människa att dessa busar ska få fortsätta exploatera människor.
Men vad säger då arbetsmarknadsexpert Karin Ekenger från svenskt näringsliv? Jo, hon ursäktar detta med att ”det är få som missbrukar människor på detta vis och varför då ändra på reglerna?”
Kära Karin, skulle du själv vilja vara en slav? Du kanske ser dig som förmer och kan inte ens drömma om att du eller dina anhöriga skulle hamna i en sådan situation. Men de som arbetar som slavar här i Sverige är människor av kött o blod precis som du, de har känslor som du, har familj o barn. Skulle du velat att dina föräldrar arbetat som slavar när du var barn? Tänk först, tala sedan Karin!
Vad gör då migrationsverket åt situationen? Egentligen ingenting. De skärper enbart kraven på städbolag som tar in arbetskraft, genom att dessa bolag ska ha en ekonomi som gör det möjligt att de kan betala avtalsenliga löner.
God dag yxskaft, säger jag då. Vad har det för presumtiv verkan? Kunde inte de flesta bolag detta redan? Vilken nytta gör detta om ingen kontroll görs att dessa importerade slavar verkligen får ut en lön? Trams och ord utan mening blir det av propån. Visst, det kan hindra ensamma, nystartade, lycksökande företag tills de bildat karteller och kan visa att pengar finns.
Men någon förändring av slavliknande förhållanden av arbetskraft blir det inte.
