Utöver det ansåg han sanning är det som ger tillfredsställelse, är användbart och som är bra för livet ska fungera. Han har naturligtvis rätt såtillvida att en teori som fungerar ger upphov till förutsägelser som det går att arbeta utefter.
Samtidigt kan man kritisera honom för lite av lättsinne med sanningen. Då det kan bli en sanning man eftersträvar eller önskar sig. Man kan få en sanning som fungerar för en själv men inte för något eller någon annan. En självuppfyllande sanning som är utarbetad efter ens personlighet och bakgrund.
Precis som det finns en verklighet eller upplevelsevärld för varje människa så finns det en sanning för varje människa. Alla människor präglas till att tro eller anse utefter hur de präglats som barn, i arbetsliv, skola, av kamrater och inte minst arv.
Utefter denna unika för varje människa prägling har människan utarbetat en sanning som fungerar. Visst vid kriser fungerar den inte, då blir det kaos, men i det stora hela behöver de flesta människor aldrig ifrågasätta den livssanning de utarbetat. Sanningen de tror på, tvingats acceptera eller funnit bekvämast.
Enbart de som krisat har tvingats inse att den sanning de tagit som given inte fungerat och därför tvingats utarbeta en ny. Om de inte gör detta kan de bli bittra eller psykisk instabila resten av sitt liv. Instabila psyken är psyken som utarbetat svaga sanningar om sitt liv och är därför oerhört sköra.
Det blev lite egna tankar utefter sanningskriteriet som James trodde på.
Läser man efter detta följande artikel om Knutbymordets snara filmning http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152951
vilket Åsa Waldau ser som ickeönskvärt kan man tänka följande. Vad eller vilken verklighet är Waldau kanske rädd för ska speglas i filmen?
Vilken önskar regissören koncentrera sig till i handlingsschemat? Vems tankar ska speglas i samband med hur tragedin ska visas? Regissörens, Waldaus förmodade enligt regissören? Pastorns, barnflickans, enstaka församlingsmedlemmars eller protokoll från rättegången tolkat för spelfilmens handling enligt regissören?
Ja vilken verklighet det än handlar om så är det till slut regissören som väljer ut vilken och hur den bör tolkas. Regissören har all makt att ge den version som passar hur regissören ser på vad som hände och varför? Detta är alltid en regissörs privilegium att ha tolkningsföreträde. Publikens är att ta ställning. Därför är det så oerhört viktigt att kunna se en dokumentär eller läsa en bok med kritiska ögon. En handling kan tolkas på många sätt. Sanningen, den hela sanningen kan aldrig komma fram, enbart resultatet av en handling kan ses och bedömas.
OBS: William James var en amerikansk filosof som levde mellan 1842-1910.
Samtidigt kan man kritisera honom för lite av lättsinne med sanningen. Då det kan bli en sanning man eftersträvar eller önskar sig. Man kan få en sanning som fungerar för en själv men inte för något eller någon annan. En självuppfyllande sanning som är utarbetad efter ens personlighet och bakgrund.
Precis som det finns en verklighet eller upplevelsevärld för varje människa så finns det en sanning för varje människa. Alla människor präglas till att tro eller anse utefter hur de präglats som barn, i arbetsliv, skola, av kamrater och inte minst arv.
Utefter denna unika för varje människa prägling har människan utarbetat en sanning som fungerar. Visst vid kriser fungerar den inte, då blir det kaos, men i det stora hela behöver de flesta människor aldrig ifrågasätta den livssanning de utarbetat. Sanningen de tror på, tvingats acceptera eller funnit bekvämast.
Enbart de som krisat har tvingats inse att den sanning de tagit som given inte fungerat och därför tvingats utarbeta en ny. Om de inte gör detta kan de bli bittra eller psykisk instabila resten av sitt liv. Instabila psyken är psyken som utarbetat svaga sanningar om sitt liv och är därför oerhört sköra.
Det blev lite egna tankar utefter sanningskriteriet som James trodde på.
Läser man efter detta följande artikel om Knutbymordets snara filmning http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152951
vilket Åsa Waldau ser som ickeönskvärt kan man tänka följande. Vad eller vilken verklighet är Waldau kanske rädd för ska speglas i filmen?
Vilken önskar regissören koncentrera sig till i handlingsschemat? Vems tankar ska speglas i samband med hur tragedin ska visas? Regissörens, Waldaus förmodade enligt regissören? Pastorns, barnflickans, enstaka församlingsmedlemmars eller protokoll från rättegången tolkat för spelfilmens handling enligt regissören?
Ja vilken verklighet det än handlar om så är det till slut regissören som väljer ut vilken och hur den bör tolkas. Regissören har all makt att ge den version som passar hur regissören ser på vad som hände och varför? Detta är alltid en regissörs privilegium att ha tolkningsföreträde. Publikens är att ta ställning. Därför är det så oerhört viktigt att kunna se en dokumentär eller läsa en bok med kritiska ögon. En handling kan tolkas på många sätt. Sanningen, den hela sanningen kan aldrig komma fram, enbart resultatet av en handling kan ses och bedömas.
OBS: William James var en amerikansk filosof som levde mellan 1842-1910.
