Uranus är den sjunde planeten från solen räknat. Det
är en av solsystemets fyra jätteplaneter.
NASA:s James Webb Space Telescope riktades nyligen mot Uranus, planeten som i dag ses som en isjätte och snurrar sidriktat runt
solen. Webb fångade Uranus (se ovan) dynamiska värld med sina ringar, månar,
stormar och andra atmosfäriska funktioner – inklusive ett säsongsbetonat
polartäcke. Bilden bygger på en tvåfärgsversion som släpptes tidigare under
2023 och lägger till ytterligare våglängder i bilden och får då ett mer detaljerat
utseende.
Webbteleskopet kunde fånga Uranus svaga inre och
yttre ringar, inklusive den svårfångade Zeta-ringen – den extremt svagt lysande och
diffusa ringen närmast planeten. Den avbildade också flera av planetens 27
kända månar och några av de små månarna inuti ringarna.
I synliga våglängder som fotograferades av Voyager 2 på
1980-talet framträdde Uranus som en lugn, solid blå boll. I infraröda
våglängder avslöjar Webbteleskopet nu istället en märklig och dynamisk isvärld fylld av
atmosfäriska egenskaper.
En av de mest slående av dessa egenskaper är
planetens säsongsbetonade molntäcke vid nordpolen. Jämfört med Webbs bilder
från tidigare under 2023 är vissa detaljer på dess nordpol lättare att se på de
senaste bilderna. Ex den ljusa, vita, inre toppen och den mörka bottnen av
polartäcket mot de lägre breddgraderna.
Flera kraftiga stormar kan ses nära och under
polartäckets södra gräns. Antalet stormar och hur ofta och var de dyker upp i
Uranus atmosfär kan bero på en kombination av säsongs- och meteorologiska
effekter.
Polartäcket verkar bli mer framträdande när
planetens pol pekar mot solen och närmar sig solståndet och då får mer solljus.
Uranus når sitt nästa solstånd 2028 astronomer ska då söka eventuella
förändringar i strukturen i dessa egenskaper. Webb kommer att hjälpa till att
reda ut de säsongsmässiga och meteorologiska effekter som påverkar Uranus
stormar vilket är avgörande för att astronomerna att förstå planetens komplexa
atmosfär.
Eftersom Uranus snurrar på sidan med en lutning av
cirka 98 grader har den de mest extrema årstiderna i solsystemet. Under nästan
en fjärdedel varje år på Uranus ( ett helt år är 84 år) skiner solen över en av polerna och kastar
den andra halvan av planeten in i en mörk 21 år lång vinter.
Med Webbs oöverträffade infraröda upplösning och
känslighet ser astronomer nu Uranus och dess unika egenskaper med i bättre
skärpa än tidigare. Dessa detaljer, särskilt den av den närliggande
Zeta-ringen (den innersta ringen) kommer att vara ovärderliga för att planera framtida uppdrag till
Uranus.
