Google

Translate blog

lördag 1 augusti 2015

Nobelpristagaren Arvid Carlsson beskriver ett skräckscenario som ofta infaller i dödsögonblicket.


Teorin Arvid Carlsson utgår från är läkares upplevelser av att patienter efter döden plötsligt får en mycket vaken hjärna några minuter efter dödsögonblicket innan allt stannar av.

Under dessa minuter verkar hjärnan löpa amok av vakenhet och aktivitet.

Arvid Carlsson misstänker att människor då upplever en verklighet utan tidsuppfattning och därför en tid av evighet. En evighet som i hjärnan upplevs som utan slut. Evigt liv.

Det låter konstigt men är inte omöjligt. Men en så subjektiv känsla där tiden enbart är några minuter är skrämmande anser jag. Andra tycker tvärtom att en subjektiv känsla under denna korta tid kan upplevas som evigt liv måste kännas bra och tryggt att obemärkt sluta leva. Men det är ju en hallucination vilket jag anser skrämmande.

Vad som upplevs i denna för subjektet eviga tid kan ju även vara individuellt. En paradisisk eller fasansfull evighet.

Ca 80%  verkar uppleva denna evighetskänsla av hallucination medan 20% inte upplever något alls eller vars hjärna inte skenar.

Vilket är bäst? Vilkas hjärna skenar? Vilkas inte?

Är religionens dogmer inblandade? Vad är sant eller inte av verkligheten? Vad är en människa?