Rymdfarkosten Messenger hade i första hand som
huvuduppgift att samla in fakta om Venus atmosfär och att på ett nytt sätt
mäta hur länge neutroner kan existera på egen hand.
Nu visar dock en färsk studie (data tar år att gå igenom efter en rymdfärds alla insamlade uppgifter)
som publicerats i Nature Communications att rymdfarkosten upptäckte även något
annat som går till vetenskapens historia.
Den har mycket sannolikt bevittnat en stor meteoroids nedslag på Merkurius. Det är första observationen någonsin av ett nedslags påverkan på någon annan himlakropp än jorden eller månen. Det anses otroligt att MESSENGER kunde ha turen att se detta hända, säger Jamie Jasinski, rymdfysiker vid Jet Propulsion Laboratory i Pasadena, Kalifornien och huvudförfattare till en studie om händelsen. "Dessa data spelar en riktigt viktig roll för att hjälpa oss att förstå hur en meteoroids påverkan bidrar till material till Merkurius exosfär."
Merkurius är två femtedelar av jordens storlek och
har bara ett uns av en atmosfär vilken här kallas en exosfär med ett atmosfärtryck som är en kvadriljon
av atmosfärtrycket vid havsnivån på jorden. Exosfären bildas på Merkurius
solvända sida från material som ursprungligen fanns på planetens yta av natrium
och ett tiotal andra molekyler. Forskare tror att meteoroiders effekter delvis
är ansvariga för att ge sådant material till Merkurius exosfär.
Meteoroiderna kommer från asteroidbältet mer än 200
miljoner km bort där interaktioner mellan asteroider (asteroidbältet mellan
Mars och Jupiter) får gravitationen på Jupiter eller Mars att resultera i
att dessa rymdstenar i spiralformad resrutt ibland ger sig iväg och in i det inre av solsystemet.
Några av dem bör då oundvikligen slå ner på Merkurius och kasta partiklar
tusentals km upp i exosfären.
Men en sådan händelse hade aldrig registrerats
tidigare utan var rent hypotetisk.
Forskare satsade på att MESSENGER som skulle kretsa runt
Merkurius i fyra år skulle upptäcka något och det gjorde den. De förväntade sig
att rymdfarkosten skulle se två nedslag per år under sitt uppdrag. Men det tog 2
1/2 år innan något hände. Det var den 21 december 2013 då MESSENGER gled över
Merkurius solsida som ett av dennas instrument – Snabbbildsplasmaspektrometern
(FIPS) upptäckte fenomenet som resulterade i att ett ovanligt stort antal
natrium och kiseljoner.
Teamet planerar att utnyttja ett instrument som
liknar FIPS på Europeiska rymdorganisationens (ESA) BepiColombo-uppdrag för att samla mer
information och fånga fler nedslag. BepiColombofarkosten sköts upp i riktning
mot Merkurius 2018 och kommer att närma sig planeten i slutet av 2025 här ska
den under ett år göra liknande observationer som Messinger gjorde men med andra
och känsligare instrument och leta efter fler meteoroideffekter under det år
som den kretsar kring Merkurius.
Kanske inte så konstigt att ett meteornedslag
sker på andra himlakroppar än på Jorden och på månen (min anm.). Men så länge
man inte kunde bevisa att något sådant sker eller skett är allt bara teorier.
Men nu har detta antagande bevisats.
Bild vikipedia en illustration på hur farkosten Messinger
kretsade runt Merkurius under sitt uppdrag under åren 2004-2015.
