Herder ansåg att varje tid har sin anda och att varje tidsålder präglas av sin egen särart och individualitet. Historien upprepas därmed inte. Det språk som talas i en viss tid och stat är präglat av denna stats kollektiva erfarenheter ansåg han. Utifrån detta kan man tala om nationalandan eller folksjälen i denna stat.
Genom att så starkt tro på denna särart i en stat kan Herder ses som nationalstatens fader. Detta då stoffet ovan kan ses som början av nationalstatstänkande och segregering av folk utifrån gränsdragningar.
Jag kan själv ställa mig bakom tanken på att varje tid är präglat utifrån de händelser som då utspelas politiskt, kreativt, tekniskt och erfarenhetsmässigt. Men som har kommit kollektivt sett ifrån historiska erfarenheter.
Därför tror även jag att historien inte kan upprepas i detalj. Men ändå ses igenkännande utifrån historiska händelsemönster men med undantag av några tidsmässiga och lokalt annorlunda skillnader i nutid.
Herder kan förstås och man kan enligt mig inte bara se honom som grundare av tanken på en tids särart eller anda utan även som individualismens föregångstänkare. Detta då man kan se även en människa som präglad av sin tid och härmed som en individualist av sin tids anda. En individualist som skapar sin egen privata värld i kollektivet, staten, som i sin tur är präglad av tidens anda eller särart.
Vår tid präglas av förändring i en takt som ingen förstår. Det sker inom alla områden även religiösa. Fasta värden omtolkas i många fall för att passa vår tid. Äktenskap omvärderas för att ta något närliggande exempel.
Ett annat förunderligt exempel är följande som kan läsas här.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151477
När anhöriga önskar kyrklig begravning för en ateist då förstår inte de anhöriga vad respekt för kyrkan eller den döde innebär. Om nu den döde förstod själv vad icketro var det vet ingen.
Visst kan det i vissa fall finnas ekonomiska skäl för att gå ur kyrkan. Men då bör personen tala om detta för sin församlingspräst och även skriftligt ha detta nedtecknat ex i sitt testamente. Om detta är skälet kan personen ändå under sin levnad gå regelbundet till kyrkan och därmed visa sin tro.
Om det handlar om missnöje med kyrkopolitikerna i sin församling finns möjlighet att gå i kyrkan i grannförsamlingen så det är ingen anledning för att gå ur kyrkan. Ekonomiska skäl och ateistiska orsaker är enda skälet. En ateist ska begravas borgerligt. En troende som gått ur av ekonomiska skäl ska kyrkan ta hand om. Detta bör vara en ledstjärna för kyrkan över hela Sverige.
Genom att så starkt tro på denna särart i en stat kan Herder ses som nationalstatens fader. Detta då stoffet ovan kan ses som början av nationalstatstänkande och segregering av folk utifrån gränsdragningar.
Jag kan själv ställa mig bakom tanken på att varje tid är präglat utifrån de händelser som då utspelas politiskt, kreativt, tekniskt och erfarenhetsmässigt. Men som har kommit kollektivt sett ifrån historiska erfarenheter.
Därför tror även jag att historien inte kan upprepas i detalj. Men ändå ses igenkännande utifrån historiska händelsemönster men med undantag av några tidsmässiga och lokalt annorlunda skillnader i nutid.
Herder kan förstås och man kan enligt mig inte bara se honom som grundare av tanken på en tids särart eller anda utan även som individualismens föregångstänkare. Detta då man kan se även en människa som präglad av sin tid och härmed som en individualist av sin tids anda. En individualist som skapar sin egen privata värld i kollektivet, staten, som i sin tur är präglad av tidens anda eller särart.
Vår tid präglas av förändring i en takt som ingen förstår. Det sker inom alla områden även religiösa. Fasta värden omtolkas i många fall för att passa vår tid. Äktenskap omvärderas för att ta något närliggande exempel.
Ett annat förunderligt exempel är följande som kan läsas här.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151477
När anhöriga önskar kyrklig begravning för en ateist då förstår inte de anhöriga vad respekt för kyrkan eller den döde innebär. Om nu den döde förstod själv vad icketro var det vet ingen.
Visst kan det i vissa fall finnas ekonomiska skäl för att gå ur kyrkan. Men då bör personen tala om detta för sin församlingspräst och även skriftligt ha detta nedtecknat ex i sitt testamente. Om detta är skälet kan personen ändå under sin levnad gå regelbundet till kyrkan och därmed visa sin tro.
Om det handlar om missnöje med kyrkopolitikerna i sin församling finns möjlighet att gå i kyrkan i grannförsamlingen så det är ingen anledning för att gå ur kyrkan. Ekonomiska skäl och ateistiska orsaker är enda skälet. En ateist ska begravas borgerligt. En troende som gått ur av ekonomiska skäl ska kyrkan ta hand om. Detta bör vara en ledstjärna för kyrkan över hela Sverige.
