Richard Rorty (1931-2007) o pragmatism i nutid. Han tvivlade på att den sanna kunskapen är en avspegling av verkligheten. Det innebär en förnekelse av att objektet förhåller sig till subjektet som en spegelbild till det avspeglade.
Sanning är istället det som är bra och konstruktivt för oss att tro på. Här kan man tala om relativism anser jag. Men visst kan jag hålla med Rorty då han fortsätter med följande påstående.
Sanna teorier är de med vilka vi kan åstadkomma det vi önskar åstadkomma. En bra teori är en som fungerar i verkligheten, oberoende av vad den egentligen speglar för del av denna, utan hänsyn till helheten o den absoluta sanningen som vi bara kan anta finns.
Helt galen är denna tanke inte, kanske vi kan påstå att den är helt korrekt utifrån vad vi vet i dag och utifrån vad våra föregångare trodde var absolut kunskap. Den absoluta kunskapen har aldrig funnits eller hittats men många anser att de kunnat visa en bild av den. Hela vår mänsklighet har genom åren haft tänkare som tyckt sig visa verkligheten och förklarat denna och de har fått många anhängare, då som nu.
En serie av artiklar i tidningen Dagen speglar vår tids sökande efter en tro och trygghet. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155567
Människor söker en andlighet och då av ett slag som är mer spännande än den kristna kyrkans. Det är upp till var och en vad de tror på, men att kalla sig kristen och tro på reinkarnation är helt galet. Fundamentet i kristen lära är trobekännelsen. I den apostoliska finns följande ord: Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
Detta är en grundsten i kristen tro. De dödas uppståndelse innebär som det låter och ska inte tolkas som att den döde återföds i en ny kropp eller lever i en annan dimension efter döden. Är man bekännare av kristendomen tror man på uppståndelsen, om inte ska man inte kalla sig kristen bekännare utan då är det en annan form av tro med inblandning av indisk religion och andra trosinriktningar. New age anser jag låter bättre då.
Sanning är istället det som är bra och konstruktivt för oss att tro på. Här kan man tala om relativism anser jag. Men visst kan jag hålla med Rorty då han fortsätter med följande påstående.
Sanna teorier är de med vilka vi kan åstadkomma det vi önskar åstadkomma. En bra teori är en som fungerar i verkligheten, oberoende av vad den egentligen speglar för del av denna, utan hänsyn till helheten o den absoluta sanningen som vi bara kan anta finns.
Helt galen är denna tanke inte, kanske vi kan påstå att den är helt korrekt utifrån vad vi vet i dag och utifrån vad våra föregångare trodde var absolut kunskap. Den absoluta kunskapen har aldrig funnits eller hittats men många anser att de kunnat visa en bild av den. Hela vår mänsklighet har genom åren haft tänkare som tyckt sig visa verkligheten och förklarat denna och de har fått många anhängare, då som nu.
En serie av artiklar i tidningen Dagen speglar vår tids sökande efter en tro och trygghet. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155567
Människor söker en andlighet och då av ett slag som är mer spännande än den kristna kyrkans. Det är upp till var och en vad de tror på, men att kalla sig kristen och tro på reinkarnation är helt galet. Fundamentet i kristen lära är trobekännelsen. I den apostoliska finns följande ord: Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
Detta är en grundsten i kristen tro. De dödas uppståndelse innebär som det låter och ska inte tolkas som att den döde återföds i en ny kropp eller lever i en annan dimension efter döden. Är man bekännare av kristendomen tror man på uppståndelsen, om inte ska man inte kalla sig kristen bekännare utan då är det en annan form av tro med inblandning av indisk religion och andra trosinriktningar. New age anser jag låter bättre då.
