Hen 2-10, även känd som He 2-10 och Henize 2-10 är
en dvärggalax 34 miljoner ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Pyxis
(Kompassen).
De accepterade teorier som existerar om ursprunget
till supermassiva svarta hål finns av tre slag: 1) de bildades precis som
mindre svarta hål av stjärnmassa från implosionen av stjärnor, och samlade på
något sätt in tillräckligt med material för att växa, 2) det existerade speciella
förhållanden i det tidiga universum som tillät bildandet av supermassiva
stjärnor vilka snart kollapsade och då bildade
massiva svarta hål 3) början till
framtida supermassiva svarta hål föddes i täta stjärnhopar, där klustrets
totala massa skulle varit tillräckligt stort för att på något sätt skapa dem genom
en gravitationskollaps. Men alla tre är
svåra teorier att ta till sig och helt tro som riktiga (min anm.).
Svarta hål, som ofta framställs som destruktiva
monster av gravitation där även ljuset är fångat stämmer inte alltid enligt nya rön i
den senaste forskningen genom NASA:s Rymdteleskop Hubble. Ett svart hål har nämligen upptäckts i centrum av dvärggalaxen Henize 2-10 där stjärnor skapas med hjälp av detta istället för som
man antar sker vid svarta hål slukas av dessa. Det svarta hålet här bidrar med
materia och gas till ny stjärnbildning i galaxen.
För ett decennium blev denna galax centrum i en
debatt bland astronomer om huruvida dvärggalaxer var hem för svarta hål i storleksproportion
till själva galaxers storlek. Konkret fanns ett samband mellan en galax storlek
och dess centrala svarta hål. Något
sådant samband har inte bekräftats (min anm.).
Upptäckten av dvärggalaxen Henize 2-10 som bara innehåller en tiondel av antalet
stjärnor som finns i vintergatan blev utgångspunkten i studien. "För tio
år sedan, som doktorand och trodde jag att jag skulle spendera min karriär på forskning
om stjärnbildning, jag tittade då på data av Henize 2-10 men allt
förändrades", säger Amy Reines, som publicerat de första bevisen av ett
svart hål i HENIZE 2-10 och är huvudutredare nu i de nya Hubble-observationerna
därifrån vilkas resultat publicerades i januari-utgåvan av Nature.
"Från början visste jag att något ovanligt och
speciellt skedde i Henize 2-10 och nu har Hubble gett en mycket tydlig bild av
kopplingen mellan det svarta hålet och en närliggande stjärnbildande region 230 ljusår från det svarta hålet", säger Reines.
Kopplingen är ett utflöde av gas utströmmande från det
svarta hålets omgivning vilket sträcker sig ut i rymden likt en navelsträng till stjärnbildningsområdet 230 ljusår bort. Denna Region var redan hem för en tät kokong av gas när
låghastighetsutflödet anlände. Hubbleteleskopets spektroskopiundersökning visar
att utflödet från det svarta hålet har en hastighet av cirka 160900 km/h, och trycks in i
den täta stjärnbildande regionen likt en trädgårdsslangs stråle som träffade en
hög med smuts och sprids åt alla håll.
Detta är den motsatta effekten av vad som annars setts
ske i större galaxer där material som faller mot det svarta hålet vispas bort
av omgivande magnetfält och bildar flammande plasmastrålar som rör sig nära
ljusets hastighet merparten in i det svarta hålet medan något av strålen
flammar ut i alla riktningar. Inte som här sänds som en stråle till en
stjärnbildande region.
Men med det mindre massiva svarta hålet i Henize
2-10 och dess mildare utflöde komprimerades gas precis tillräckligt för att
fälla ut till området där stjärnbildning sker.
Kanske
skulle det undersökas om det finns ett samband mellan hur mindre och större
svarta hål interagerar med gas (min anm.). Kanske det stjärnbildande området till viss del legat närmre det svarta hålet en gång och haft en så stark gravitation att det dragit med sig en sträng av gas från omgivningen vid det svarta hålet på sin väg bort från det. En sträng som blivit intakt.
Bild vikipedia som visar en sammansatt bild av Hen
2-10 i form av visuella data som kommer från Hubble och röntgendata från Chandra X-Ray Observatory och
utöver det radiostrålningsdata från Very Large Array.
