Uppfinningen är gjord på
Wiens universitet och innebär att med en noggrannhet av 4% mäta hur stark
gravitation är på en stjärnas yta om vi
kunde stå på denna.
Detta är viktigt för att inte
få fel uppfattning av en exoplanet i
dess närhet. Genom att mäta gravitationen
på en stjärna kan man förstå dess storlek och inte missuppfatta denna. Därefter
förstår man om en planet vilken ses ligga i rätt bana runt stjärnan enligt vår
förståelse av idag för livszon kan hysa
liv som vi känner det från Jorden.
Misstaget är att tro detta
utifrån en sols missuppfattade storlek. Vid en lite för stor storlek blir
miljön runt stjärnan omöjlig för liv. Strålningen blir för stark.
Samma sak skulle skett här om
solen varit större skulle Jorden varit en stenplanet med en temperatur där
inget liv kunde finnas alternativt likt Venus en het planet med en atmosfär av
giftigt slag som höll värmen kvar som ett otroligt växthus.
Därför är den metod som nu
funnits en metod för att hitta exoplanter där liv kan finnas men även där
vi kan ha misstaget oss på grund av att
vi ansett livszon där denna är omöjlig.
Om vi nu inte ska se
livsmöjligheter med andra mått än med jordiska ögon. Men jag tvivlar på att vi
ska detta. Allt verkar uppbyggt efter samma mall i vårt universum. Fantasins
livsformer får vi se oss om efter i
eventuella andra universum i andra dimensioner av tid och rum.
