Google

Translate blog

torsdag 16 maj 2013

Det handlar om ersättningen i fas 3 - inte om att ett antal personer får bidragsanställning under en kort tid eller liknande.




Till stor del visar detta inlägg hur moderaterna ser på fas 3, se citat. Inte är det den ekonomiska biten för de som innefattas i fas 3 som deltagare som intresserar, enbart att vissa går från fas 3 till - som denne skribent tror - arbete intresserar. I de få fall det handlar om arbete är det särskilt anställningsstöd det handlar om, i flertalet fall ett års bidragsanställning sedan oftast tillbaks till fas 3. Då i många fall med mindre ersättning än innan bidragsarbetet, då lönen varit lägre än den var den gång personen hade riktigt arbete innan arbetslösheten och därmed högre lön resulterande i högre a-kassa. De som i fas 3 haft försörjningsstöd hamnar i detta elände igen efter ett års särskilt anställningsstöd.

Men många som kommer ur fas 3 går till utbildning, om de sedan inte får arbete hamnar de snart i socialbidragsträsket igen, då studier inte är överhoppningsbar tid längre utan de som haft a-kasse ersättning innan studierna mister denna. Många i fas 3 går i pension.

Den usla ersättningen för de med a-kassa, 65 % av lönen upp till en brytningspunkt som inte ändrats sedan 2002, minus 15 % när du varit arbetslös länge. Ingen höjning basbeloppsvis gör att beloppet sänks utefter inflation och köpkraften blir mindre år för år.

Att då som denne skribent anse fas 3 bra enligt följande motivering är inte bara skrattretande utan ett hån mot alla arbetslösa! 

Citat: Under 2012 var det 9,256 personer som gick från sysselsättningsfasen till någon form av arbete. Det utgör 18,7% av samtliga personer i åtgärden, vilket är en kraftig förbättring jämfört med året före. Dessutom var det 365 deltagare som gick vidare till en utbildning. Andelen deltagare som är nöjda med sin plats i sysselsättningsfasen har också ökat från 63 % 2011 till 75 % 2012. Slut citat.

Att påstå att fler o fler är nöjda med sin plats är inte samma sak som att de är nöjda med sin ekonomiska ersättning. Denna skillnad gör inga moderater, de ser likhetstecken med platstrivsel och ersättningskrav eller konsumtionskrav, levnadsstandard.


Hur de kan göra detta - när de vet att de regerar tack vare att de lockar merparten av svenska folket (de med arbete som någon betalar en lön för) med jobbskatteavdrag - är en gåta.

Varför skulle de med arbete ha högre krav på levnadsstandard och möjligheter än de utan arbete?

Detta är inte som ovanstående, skrattretande eller hånfullt tänkande av moderater och andra med samma åsikt, utan något de med inblick i verklighetens Sverige mår illa av att läsa.