Google

Translate blog

onsdag 5 juli 2023

NY era av exoplanetupptäckter

 


Astronomer som använder W. M. Keck-observatoriet på Maunakea, Hawaii Island har upptäckt en planet med den lägsta densitet  man hittills upptäckt  en planet ha och det har fångat astronomers  intresse. Man kunde inte bara mäta planetens massa utan även dess omloppsbana och fann att den liknar gasplaneternas i vårt eget solsystem.

Planeten, kallad AFLep b är bland de första som upptäckts med hjälp av en teknik som kallas astrometri.

Metoden innebär att en stjärnas subtila rörelser mäts under en följd av år för att astronomer lättare ska upptäcka om någon följeslagare (någon stjärna eller närliggande  planet) gravitationellt drar i stjärnan. I ovan fall upptäcktes AF Lep b.

Arbetet leddes av doktoranden i astronomi Kyle Franson vid University of Texas i Austin (UT Austin) och studien publiceras nyligen i Astrophysical Journal Letters.

När vi bearbetade observationerna från Keck II-teleskopet i realtid och försiktigt dämpade stjärnans ljus  dök planeten omedelbart upp och blev allt tydligare ju längre vi observerade stjärnan, beskriver Franson.

De direkta bilderna som Fransons team fick avslöjade att AF Lep b består av ungefär en tredjedel av Jupiters densitet och kretsar kring stjärnan AF Leporis, en ung solliknande stjärna cirka 87,5 ljusår bort från oss. De tog en serie bilder av planeten med början i december 2021. Två andra lag har därefter tagit bilder av planeten.

Det här är första gången astrometri  använts för att hitta en jätteplanet som kretsar kring en ung stjärna lik vår sol, skriver Brendan Bowler, biträdande professor i astronomi vid UT Austin och seniorförfattare till studien. Det öppnar för att använda detta tillvägagångssätt som ett nytt verktyg för att upptäcka exoplaneter.

För att läsa mer om metoden och teleskopen som användes följ medföljande länkar. Bland annat denna från Keckobservatoriet. 

Bild från vikipedia Illustration som beskriver användningen av parallax för att bestämma avståndet till en stjärna. Man drar då nytta av jordens rörelser runt solen vilket får stjärnan att se ut som om den rör sig jämfört med mer avlägsna stjärnor. Skillnaden är dock så liten att avancerade teleskop krävs till dessa mätningar.