Bild wikipedia på Bennu.
Bennu är en jordnära asteroid som upptäcktes den 11 september 1999 vid Lincoln Near-Earth Asteroid Research i Socorro, New Mexico. OSIRIS-REx landade på dess yta den 20 oktober 2020 och tog markprover som sedan analyserades på jorden. Bennu består av mer än 200 stenblock som är större än 10 meter i diameter på ytan, varav det största är 58 meter tvärsöver. Stenblocken innehåller ådror av karbonatmineraler med hög albedohalt som tros ha bildats innan asteroiden bildades i varmvattenkanaler i den mycket större moderkropp från vilken den är en del.
Bennu består av fragment från en större "moderasteroid" som bröts sönder efter att den kolliderat med en annan asteroid, troligen skedde detta i asteroidbältet som finns mellan Mars och Jupiters omloppsbanor. Moderasteroiden bestod av material med olika ursprung från solsystemet och andra stjärnor som smälte samman för mer än 4 miljarder år sedan när vårt solsystem bildades. Denna teori är ämnet för en artikel publicerad i Nature Astronomy under ledning av Barnes och Ann Nguyen tillsammans med Astromaterials Research and Exploration Science Division vid NASA:s Johnson Space Center i Houston.
Analyser visar att en del av materialen i moderasteroiden klarade olika kemiska processer med värme och vatten och även den energirika kollision som ledde till att Bennu bildades. Men merparten av materian omvandlades i hydrotermiska processer vilket beskrivs i en andra artikel om Bennu, publicerad i Nature Geoscience.
I studien
fann forskarna att mineraler i moderasteroiden sannolikt bildades, löstes upp
och återbildades över tid på grund av interaktioner med vatten.
"Vi tror att Bennus moderasteroid samlade på
sig mycket isigt material från det yttre av solsystemet som som sedan smält över tid", beskriver Tom Zega, chef för Kuiper-Arizona Laboratory som ledde
studien tillsammans med Tim McCoy, intendent of meteorites at the Smithsonian.
Teamet fann bevis på att silikatmineraler skulle ha
reagerat med flytande vatten vid temperaturer på
cirka +25 grader Celsius. Värmen kan antingen ha dröjt sig kvar från själva
ackretionsprocessen när Bennus moderasteroid först bildades eller från
meteoritnedslag senare i dess historia, möjligen i kombination med sönderfall
av radioaktiva grundämnen djupt inne i Bennu. Den instängda värmen kan ha smält
isen inuti asteroiden, enligt Zega.
"Vätska i kontakt med ett fast ämne plus värme är
allt som behövs för en kemisk process", beskriver han. "Vattnet
reagerade med mineralerna och bildade det vi ser idag från hämtade ytprover där
80 procent av mineralerna innehåller vatten i sitt inre som skapats för
miljarder år sedan när solsystemet fortfarande höll på att bildas."
Omvandlingen av Bennus material slutade inte där. I en tredje artikel publicerad i Nature Geoscience, beskrives mikroskopiska kratrar och små stänk av en gång smält sten på ytan på prover från Bennu. Det är tecken på att asteroiden har pepprats av mikrometeoritnedslag. Dessa spår tillsammans med effekterna av solvinden ger "rymdvittring" och uppstår eftersom Bennu inte har en atmosfär som skyddar asteroidens yta. Denna vittring sker mycket snabbare än vad konventionell kunskap vill få det till, enligt studien som leddes av Lindsay Keller vid NASA Johnson och Michelle Thompson vid Purdue University.
Det överblivna materialet från
planetbildningen för 4,5 miljarder år är asteroider och ur dess mineral kan man tolka solsystemets
historia. Men många av dessa rester kan skilja sig från vad meteoriter som
hittats på jorden visar eftersom olika typer av meteorer (fragment av
asteroider) kan brinna upp mer eller mindre i atmosfären och aldrig nå marken med allt vad de innehöll.
