3C 273 är en kvasar i stjärnbilden Jungfrun som
klassificerats som en blazar.
Blazarer är en typ av kvasar av en mycket kompakt, ytterst ljusstark och snabbt variabel galaxkärna. Det som utmärker en blazar är att någon av de jetstrålar denna släpper ut är riktad mer eller mindre rakt mot jorden. Energin kommer från en ackretionsskiva omkring ett supermassivt objekt i centrum av galaxen där den finns (bör som jag ser det innebära en ackretionsskiva runt ett svart hål (min anm)), Blazarer är bland de mest våldsamma fenomenen i universum och viktiga studieobjekt inom högenergiastrofysiken.
Blazarer finns i så kallade aktiva galaxcentra, även
kallade aktiva galaxkärnor (AGN, Active Galactic Nuclei). Med hjälp av Atacama
Large Millimeter/submillimeter Array i Chile (ALMA-teleskopet) vilket riktades in av forskarna på kvasaren
3C 273. Denna finns 2,4 miljarder ljusår från jorden och är den närmaste
kvasaren till Vintergatan och även den första kvasar som någonsin identifierats. Men
då kvasarens ljus bländar oss i teleskopet är det svårt att observera själva galaxen
där den finns särskilt vid de
radiovåglängder som används av ALMA-teleskopet.
Forskargruppen under ledning av Shinya Komugi vid
Kogakuin University i Japan, använde därför ny teknik som de kallar
"självkalibrering". Metoden går ut på att minska bländningen från kvasaren
genom att använda 3C 273 själv för att korrigera för de fluktuationer i jordens
atmosfär som kan påverka ALMA:s detektering av submillimeterradiovågor.
Metoden resulterade i ökad kontrast. ALMA observerade
3C 273 vid frekvenserna 93, 233, och 343 GHz, och självkalibreringstekniken
möjliggjorde dynamiska bildområden på 85 000, 39 000 respektive 2 500 – de
högsta dynamiska omfång Alma någonsin har uppnått.
Tekniken avslöjade aldrig tidigare sedda detaljer om
galaxen där 3C 273: s finns inklusive vad som beskrivs som en "okänd
struktur". Innebärande att Komugis team såg ett svagt band av
radiostrålning över hela galaxen som sträckte sig ut tiotusentals ljusår. Denna
radioemission kommer från tiotals miljarder till hundratals miljarder av
solmassor av vätgas som har joniserats av ultraviolett och röntgenstrålning
från kvasaren.
Astronomer misstänker även att det finns ett samband
mellan strålningseffekten från aktiva supermassiva svarta hål och
undertryckandet av stjärnbildning i dessa galaxer. Strålningen som strömmar ut
ur ackretionsskivan fungerar som negativ återkoppling vilken värmer upp molekylär
vätgas vilken då inte kan bilda nya stjärnor.
Det verkar dock finnas gott om kall molekylär vätgas
kvar i 3C 273:s värdgalax, så ännu pågår stjärnbildning. Så antingen är
sambandet mellan återkoppling från kvasarer och upphörandet av stjärnbildning
inte så säker som forskare trodde eller så undersöker man 3C 273 och dess
galax en kort tid innan effekterna av återkopplingen blir uppenbara och
stjärnbildningen upphör.
Ännu
är inte fenomenet helt förstått något som man vid framtida analys hoppas göra
(min anm.) ).
Bild på omtalade kvasaren 3C273 som finns i riktning
mot Jungfruns stjärnbild. Bild Vikipedia.
