Här har vänsterpartiets nuvarande ledare Ohly en poäng. Partier med en stark karismatisk ledare som inger förtroende är alltid något som går hem, medan en grupp av ledare ger misstänksamhet om var partiet står och vems ideologi som gäller av dessas. Inga människor är lika och uttrycker sig lika om samma sak, därför blir missuppfattningar och misstänksamhet något som följer ett parti med ett delat partiledarskap.
Annars kan man se fördelarna, då man kan ha en man och en kvinna som delar detta, och så är det slutdiskuterat om vilket kön som ska leda ett parti.
Det ser jämlikt och bra ut. Hur effektivt det är har ingen betydelse, utan jämlikhet och könskvoteringar är dagens agenda.
Men kan då två personer vara så samspelta att de kan leda ett parti i exakt samma riktning, tycka detsamma mm?
Nej, inte i vårt samhälle där individualismen och självförverkligandet är ledstjärnor. Det kan bara bli kaos, om inte för ledarna så för väljarna.
Vad eller vem röstar man på?
Men vänsterpartiet blir inte ett tvåledarskapsparti, det beslutades för ett tag sedan. Det var klokt.
