Den röda fläcken på Jupiter är en gigantisk storm
som vi människor upptäckte existens av för ca 150 år sedan men som troligen
funnits redan då mycket längre. Kanske sedan Jupiter bildades.
Den massiva stormens moln snurrar moturs med hastigheter
som överstiger 650 km/h per timme. Själva stormvirveln är större än jorden
själv. Forskare som analyserar Hubbles
regelbundna "stormrapporter" av fläcken fann att den genomsnittliga
vindhastigheten precis vid stormens yttre gräns känt som en
höghastighetsring har ökat med upp till 8 procent från 2009 till 2020.
(Däremot rör sig vindarna nära röda fläckens innersta region betydligt
långsammare).
"När jag först såg resultaten frågade jag "Är det här vettigt?" Ingen har någonsin sett det här förut, säger Michael Wong vid University of California. Berkeley, som ledde analysen vilkens rapport nyligen publicerats i Geofysiska forskningsbrev.
"Det är bara Hubble som haft möjligheten att
göra upptäckten. Förändringen i vindhastigheter uppgår till mindre än 4 km/h
per jordår. "Vi pratar om en så liten förändring att om du inte haft elva
års Hubble-data skulle vi inte upptäckt att det skett", säger Simon.
"Med Hubble har vi den precision vi behöver för att upptäcka en
trend."
De minsta funktionerna Hubble kan avslöja av stormens
yta är ca 265 km i diameter. Vad innebär då hastighetsökningen? " Det
är svårt att analysera eftersom Hubble inte kan se bottnen av stormen. Allt
under molntopparna är osynligt i datan" förklarade Wong. "Men det är
intressant data som kan hjälpa oss att förstå vad som driver den stora röda
fläcken och hur den behåller energin."
Det
finns fortfarande mycket arbete att göra för att fullt ut förstå det. Ingen har
idag svaret. Men som jag ser det tyder det på att stormen får sin energi
utifrån den så kallade röda fläcken vilket kan innebära att den har ökat i
många år och ingen vet hur det kan sluta. Någonstans måste den kritiska gränsen
finnas (min anm.).
Bild vikipedia som visar en närbild på Stora röda
fläcken från 8 000 kilometers avstånd den 11 juli 2017.
