Bilderna ovan visar den extraordinära mångfalden av
planetbildande skivor som även kan ses i utvecklade planetsystem. "Några
av skivorna visar enorma spiralarmar, förmodligen drivna genom planeternas
komplicerade rörelser", beskriver Christian Ginski, lektor vid University
of Galway, Irland, och huvudförfattare till en av tre artiklar som publicerats
i dagarna i Astronomy & Astrophysics.
”Skivor visas som ringar och breda gap som formats
under planetbildningen, medan andra skivor verkar jämna och nästan avsomnande i
aktivitet", tillägger Antonio Garufi, astronom vid Arcetri Astrophysical
Observatory, Italienska nationella institutet för astrofysik (INAF) och
huvudförfattare till en av artiklarna.
Forskarna studerade totalt 86 stjärnor i tre
stjärnbildningsområden i Vintergatan i stjärnbilderna Taurus (Oxen) och
Chamaeleon I (Kameleonten), båda stjärnbilderna finns cirka 600 ljusår från
jorden och utöver det i Orionnebulosan (ett gasrikt moln) cirka 1 600 ljusår från oss där flera unga
stjärnor massivare än solen har bildats och planeter nu bildas. Observationerna
samlades in av ett stort internationellt forskarlag med deltagare från mer än tio
länder.
Astronomerna kunde dra flera viktiga slutsatser från
datamängden som samlades in. Exempelvis fann de i Orion att stjärnor i grupper
om två eller fler var mindre benägna att bilda stora planetbildande skivor.
Detta är ett intressant resultat då de flesta stjärnor är dubbelstjärnor. De
oregelbundna skivorna i denna region antyder att massiva planeter är inbäddade
i dessa protoplanetära skivor vilket kan vara orsaken till skivors skeva
former.
Även om protoplanetära skivor kan vara hundratals
gånger större än avståndet mellan jorden och solen gör deras stora avstånd på
hundratals ljusår från oss att de framstår som nålstick på natthimlen. För att
observera skivorna använde astronomerna det avancerade SPHERE-instrumentet (Spectro-Polarimetric
High-contrast Exoplanet REsearch) på ESO:s VLT (very large telescope) .
SPHERE:s toppmoderna adaptiva optiksystem korrigerar för jordatmosfärens
störande effekter vilket ger skarpa bilder av skivorna. Därmed kunde forskarna
avbilda skivor runt stjärnor med massor som inte ens var hälften av solens och
som därför är för svaga för de flesta andra instrument som finns i dag.
Ytterligare data erhölls med hjälp av instrumentet
X-shooter på VLT, som gjorde det möjligt att bestämma stjärnornas åldrar och
massor. Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), där ESO är en
partner som bidrog med data om mängden stoft som omger vissa av stjärnorna.
Bild https://www.eso.org/public/sweden/news/eso2405/ Citat ”I en serie studier har en forskargrupp kastat nytt ljus över de fascinerande och komplexa processer som sker när planeter bildas. De fantastiska bilderna, tagna med Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) i Chile, representerar en av de största undersökningarna som någonsin genomförts av planetbildande skivor. Forskningsprojektet har sammanställt observationer av mer än 80 unga stjärnor kring vilka planeter kan bildas. De ger astronomerna en enorm mängd data och unika insikter om hur planeter uppstår i olika delar av vår galax” slut citat.
