Astronomer vid MIT /Massachusetts Institute of
Technology) med flera universitet över hela Kanada och USA har nyligen upptäckt en udda
och ihållande radiosignal från en avlägsen galax. En signal som sänder med en överraskande regelbundenhet.
Signalen klassificeras som en Fast radioburst (FRB) - en intensivt stark skur av radiovågor av okänt astrofysiskt
ursprung. Skurar av detta slag varar vanligen högst några millisekunder. Men denna
signal kvarstår i upp till tre sekunder per period vilket är cirka 1000 gånger längre
än en genomsnittlig FRB.
Under dessa 3 sekunder sänds radiovågor som upprepas
var 0,2: e sekund i ett tydligt periodiskt mönster liknande ett bultande hjärtas
slag.
Forskarna har gett signalen beteckningen FRB
20191221A. Den är för närvarande den längsta VARAKTIGA FRB, med ett tydligt
periodiskt mönstret som upptäckts hittills.
Källan till signalen ligger i en avlägsen galax,
flera miljarder ljusår från jorden. Exakt vad källan är förblir ett mysterium
även om astronomer misstänker att signalen kommer antingen från en pulsar eller en magnetar vilket båda är typer av neutronstjärnor - extremt täta,
snabbt snurrande kollapsade kärnor av röda jättestjärnor. Något som även är vår
sols framtid (dock blir troligen inte vår sol en FRB).
"Det finns inte mycket i universum som
avger strikt periodiska signaler", säger Daniele Michilli, postdoktor vid
MIT: s Kavli Institute for Astrophysics and Space Research. – Exempel som vi
känner till i vår egen galax är pulsar och magnetar-objekt vilka roterar
och producerar en strålande emission likt en fyr. Vi tror att även den här signalen kan vara en magnetar eller pulsar.
Teamet hoppas kunna upptäcka fler periodiska
signaler från denna källa, som därefter kan användas som en astrofysisk klocka.
Till exempel kan frekvensen av skurarna och hur de förändras när källor rör sig
bort från jorden användas för att mäta hastigheten med vilket universum
expanderar.
Upptäckten rapporterades nyligen i tidskriften
Nature och är författad av medlemmar i CHIME / FRB Collaboration, inklusive
MIT-författarna Calvin Leung, Juan Mena-Parra, Kaitlyn Shin och Kiyoshi Masui
vid MIT, tillsammans med Michilli, vilken ledde upptäckten först som forskare
vid McGill University och sedan som postdoktor vid MIT.
Bild pxhere.com
