Bild https://www.eurekalert.org
En konstnärs föreställning (inte i skala) av den röda jättstjärnan SDSS J0915-7334,
som blev till nära det stora Magellanska molnet och sedan dess svävat vidare in mot Vintergatan.
Astronomer använde Sloan Digital Sky Survey-V (SDSS-V)-data och observationer på Magellanteleskopen vid Carnegie Sciences Las Campanas-observatorium i Chile i upptäckten av den mest opåverkade stjärnan sedan BigBang i det kända universum. Stjärnan SDSS J0715-7334. Under ledning av Alexander Ji vid University of Chicago tidigare postdoktoral forskare vid Carnegie Observatories och Carnegie-astrofysikern Juna Kollmeier vilken var ledare av SDSS, nu i sin femte generation. Identifierade forskarteamet en stjärna från bara den andra generationen av himlakroppar i kosmos vilka bildats bara några miljarder år efter att universum kom till.
"Dessa tidiga orörda stjärnor är fönster in till
stjärnornas och galaxernas gryning i universum," förklarar Ji. Flera av
hans och Kollmeiers medförfattare till artikeln nedan är grundutbildningsstudenter vid UChicago vilka Ji tog med till Las Campanas på en observationsresa under
vårlovet förra året. "Mitt första besök på LCO (Las Campanas Observatory in Chile) var där jag blev intresserad av astronomi, och det var speciellt att få dela en så formativ
upplevelse med mina studenter."
Big Bang resulterade i en het, grumlig soppa
av energirika partiklar. Med tiden, när detta material expanderade, började det
kylas och samlas till neutral vätgas. Vissa områden var tätare än andra och
efter några hundra miljoner år övervann gravitationen universums
utåtriktade bana och materialet kollapsade inåt. Detta blev den första
generationen stjärnor som bildades av enbart orörd väte och helium.
Dessa stjärnor brann hett och utplånades unga. Men inte
innan de producerade nya grundämnen i sina inre som spreds ut i
kosmos genom dessa stjärnors supernovor. Ur detta skräp blev nya stjärnor till,
som nu bestod av ett bredare spektrum av ämnen än sina föregångare.
"Alla de tyngre grundämnena i universum, som astronomer kallar metaller, producerades genom stjärnprocesser från fusionsreaktioner som sker genom supernovaexplosioner till kollisioner mellan mycket täta stjärnor," beskriver Ji. "Så, att hitta en stjärna med väldigt lite metallinnehåll i berättade för den här gruppen elever att de hade stött på något väldigt speciellt." Deras arbete publiceras i Nature Astronomy.
