Merkurius magnetosfär upptäcktes av NASA:s
rymdfarkost Mariner 10 på 1970-talet. Magnetosfärens har här ett inneboende
dipolfält (dipolfält är det elektriska fältet från en elektrisk dipol). En
dipol är två lika stora elektriska laddningar med motsatt pol på något i detta
fall på Merkurius ) med norrgående förskjutning och ett litet magnetiskt fält.
Nya MESSENGER-observationer bekräftade efterhand att Merkurius
magnetosfär liknar jordens i många aspekter, såsom jordens magnetosfäriska
strukturer (t.ex. magnetotail, plasmamantel och polar cusp), magnetosfäriska
dynamiska processer och magnetiska strukturer (t.ex. dipolariseringsfronter och
flödesrep).
In situ-mätningar visade att det finns
ringström på Merkurius – en
magnetosfärisk elektrisk ström som huvudsakligen bärs fram av joner som fastnat
i en planetarisk magnetosfär var något som däremot saknades men nu hittats.
"Bekräftelsen om geomagnetiska stormar på
Merkurius är ett resultat av forskning som möjliggjorts av en slump genom att
det skedde en serie korona-massutskjutningar från solen den 8-18 april 2015 i slutet på NASA:s rymdsond MESSENGER;s tid över Merkurius. Messenget var i
arbete från 2004 och avslutade sitt uppdrag genom att krascha ner på Merkurius yta den 30 april
2015, " säger Peking University planet forskare Jiutong Zhao med kollegor.
Den koronamassutskjutningen som skedde från solen den
14 april 2015 komprimerade Mercurys ringström på den solupplysta sidan och
ökade ringströmmens energi. Analys av MESSENGER:s data avslöjade då förekomsten
av denna ringström som intensifierades och
då utlöste magnetiska stormar.
"Den plötsliga intensifieringen av en ringström
orsakar huvudfasen av en magnetisk storm", säger professor Hui Zhang,
rymdfysiker vid Geophysical Institute vid University of Alaska Fairbanks.
På jorden producerar stormarna norrsken (dock inte
på Merkurius som saknar atmosfär) när solvindspartiklar interagerar med
partiklarna i atmosfären.
Istället når de ytan obehindrat och kan därför
endast ses genom röntgen- och gammastrålningsinstrument.
Teamets resultat visar att magnetiska stormar
potentiellt är ett vanligt inslag hos magnetiserade planeter.
"Våra resultat från MESSENGER ger ytterligare
en fascinerande inblick i Merkurius plats i solsystemets utveckling efter
upptäckten av dess inneboende planetariska magnetfält", säger författarna.
Ännu
finns en del att lära och förstå om planeterna i vårt solsystem (min anm.)
Bild vikipedia på Caloris-bassängen en
nedslagskrater på Merkurius. Caloris-bassängen har en diameter på 1350 km och
är en av de största i solsystemet. Bild ovan tagen av Messinger.
