De två svarta hål det handlar om är Gaia BH1 som finns 1 560 ljusår från jorden i riktning mot stjärnbilden Ophiuchus (Ormbäraren) och Gaia BH2 som finns 3800 ljusår bort i stjärnbilden Kentauren. De upptäcktes i data som samlats in av Europeiska rymdorganisationens (ESA) rymdfarkost Gaia. Gaia är utrustad för att göra upptäckter av detta slag då Gaia har instrument till att exakt kunna mäta positionen och rörelsen hos miljarder stjärnor mot dess bakgrund.
Det är dock inte bara närheten till jorden som får dessa
svarta hål extraordinära. De kretsar kring stjärnor på mycket större avstånd än
vad som tidigare observerats för andra svarta håls följeslagare (följeslagare här innebär stjärnor i ex
närområdet till de centralt belägna svarta hålen i en galax centrum).
Det som skiljer denna nya grupp av svarta hål från
de vi redan känner till är deras breda separation från sina följeslagare (de ingår ofta i binära system), beskriver
forskargruppledaren Kareem El-Badry, från Harvard-Smithsonian Center for
Astrophysics i Massachusetts och Max-Planck Institute for Astronomy Tyskland, det i ett uttalande.
Studien publicerades i slutet av mars 2023 i Monthly
Notices of the Royal Astronomical Society.
Ordinära svarta hål-följeslagare är vanligen stjärnor dom kallas röntgenbinärer och är vanligtvis ljusstarka och sänder ut högenergirik röntgen- och
radiostrålning. Röntgenbinärer är täta dubbelstjärnor som främst ger sig till känna genom sin starka röntgenstrålning. Dessa system består vanligtvis av en tämligen normal stjärna och en kompakt stjärnrest - en vit dvärg, neutronstjärna eller ett svart hål - som kretsar kring varandra. Det gör dem lättare att hitta än svarta hål som inte sväljer
materia och därmed inte avger kraftfulla energiutbrott. Gaia BH1 och Gaia BH2
är helt mörka (osynliga) och upptäcktes via gravitationseffekten de har på sina
följeslagare.
Dessa två svarta hål har sannolikt en helt annan
bildningshistoria än röntgenbinärer vanligtvis har, beskriver El-Badry det och tillägger.
Vi misstänkte att det kunde finnas svarta hål i större system men vi var inte
säkra på hur de skulle kunna bildas. Deras upptäckt innebär att vi måste
anpassa våra teorier av utvecklingen av dubbelstjärnesystem eftersom det ännu
inte är förstått hur dessa system bildas
Gaia-observationerna backades upp av mätningar av
varje följeslagares (stjärnas) rörelse av andra observatorier. Till exempel
visade uppföljningsundersökningar av Gaia BH2 med NASA: s Chandra X-ray
Observatory och det sydafrikanska MeerKAT-radioteleskopet inget detekterbart
ljus från detta svarta hål.
"Även om vi inte upptäckte ljus, är denna
information otroligt värdefull eftersom den berättar mycket om miljön runt detta
svarta hål, beskriver teammedlem Yvette Cendes, från
Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics det.
En bild från https://www.space.com varifrån inlägget ovan även diskuteras utifrån och förklaras på svenska från av Vintergatan som visar platsen för de två nyupptäckta svarta hål som finns närmast jorden som hittills hittats. (Bildkredit: ESA / Gaia / DPAC; CC BY-SA 3.0 IGO, CC BY-SA 3.0 IGO)
