Bild https://hubblesite.org Kvasar 3C 273 som finns i riktning mot stjärnbilden jungfrun. En kvasar är en extremt ljusstark och avlägsen aktiv galaxkärna. Den överglänser sin värdgalax så denna inte tidigare har kunnat observeras. Just denna kvasar är klassificerad som blasar vilket är en typ av kvasar, dvs en mycket kompakt, ytterst ljusstark och snabbt variabel galaxkärna. Det som utmärker en blazar är att en av dess jetstrålar är riktad mer eller mindre rakt mot jorden.
Astronomer har nyligen använt NASA:s rymdteleskop
Hubble för att se närmare på ett energirikt stort svart hål som är en kvasar.
En kvasar är ett galaktiskt centrum som lyser starkt när det svarta hålet konsumerar
materia i sin omedelbara omgivning och överglänser den galax där den finns i
ljusstyrka.
De nya Hubble-bilderna av miljön runt kvasaren visar
en del "konstiga saker", enligt Bin Ren vid Côte d'Azur-observatoriet
och Université Côte d'Azur i Nice, Frankrike. "Man ser några klumpar i
olika storlekar och en mystisk L-formad trådstruktur. Allt detta inom 16 000
ljusår från det svarta hålet.
En del av objekten kan vara små satellitgalaxer runt
det svarta hålet och på så sätt skulle de kunna förlora material till det
svarta hålet och driva den ljusstarka fyren (som kallas kvasar). – Tack vare
Hubbles observationsförmåga öppnar vi en ny inkörsport till att förstå
kvasarer, beskriver Ren.
Kvasarer ser ut som stjärnor eller punktkällor av
ljus i rymden (därav namnet kvasistellära objekt). Kvasaren i den nya studien, kvasar3C 273, identifierades 1963 av astronomen Maarten Schmidt och var den första
kvasar som upptäckts. På ett avstånd av 2,5 miljarder ljusår var den för långt
bort för att tolkas som en stjärna. Den har en ljusstyrka som är mer än 10
gånger starkare än de ljusaste elliptiska jättegalaxerna. Detta öppnade dörren
till en ny gåta inom kosmologin. Frågan vad som driver denna massiva
energiproduktion? Det troliga är
material som dras in i ett svart hål.
År 1994 avslöjade Hubbles starka teleskop att miljön
kring kvasarer är mycket mer komplex än man först trott. Bilderna tolkades som
galaktiska kollisioner och sammanslagningar mellan kvasarer och materia och gas
som for ner på supermassiva svarta hål. Detta får de svarta hålen att bli
kvasarer.
Att se in i kvasaren 3C 273 är för Hubble som att se
rakt in i en bländande bilstrålkastare och försöka se en myra krypa på kanten
runt den. Kvasaren strålar ut tusentals gånger mer energi än stjärnorna från en
galax. 3C 273 finns 2,5 miljarder ljusår bort och är en av de närmsta till oss.
Om den varit alldeles i närheten, några tiotals ljusår från jorden, skulle den
se lika ljus ut som solen på himlen!)
Hubbles STIS-instrument kan fungera som en koronagraf för att blockera ljus från centrala källor inte olikt hur månen blockerar solens bländning under en total solförmörkelse. Astronomer har använt STIS (Space Telescope Imaging Spectrograph) för att avslöja stoftskivor runt stjärnor för att förstå hur planetsystem bildas och nu kan de använda STIS för att bättre förstå kvasarernas närliggande värdgalaxer. Coronografen på Hubble gjorde det möjligt för astronomer att se åtta gånger närmare det svarta hålet än någonsin tidigare.
Forskarna fick en sällsynt inblick i kvasarens 300
000 ljusår långa extragalaktiska jetstråle av material som for genom rymden med
nästan ljusets hastighet. Genom att jämföra STIS-korondata med arkivbilder från
STIS med 22 års mellanrum drog forskarlaget under ledning av Ren slutsatsen att
jetstrålen rör sig snabbare när den är längre bort från det svarta hålet.
I framtiden kan vi få fler ledtrådar om kvasarer genom att titta närmare på 3C 273 i infrarött ljus med James Webb Space Telescope, beskriver Ren. (observationstid med detta teleskop är svårt att få)
Minst 1 miljon kvasarer är utspridda över himlen. De
är användbara bakgrundsstrålkastare för en mängd olika astronomiska
observationer. Kvasarer var vanligast cirka 3 miljarder år efter big bang, då galaxkollisioner
var vanligare.
Rymdteleskopet Hubble har varit i drift i över tre
decennier och fortsätter att göra banbrytande upptäckter som formar vår
grundläggande förståelse av universum. Hubble är ett internationellt
samarbetsprojekt mellan NASA och ESA (European Space Agency). NASA:s Goddard
Space Flight Center i Greenbelt, Maryland, sköter teleskopet och
uppdragsverksamheten. Lockheed Martin Space, baserat i Denver, stöder också
uppdragsverksamheten vid Goddard. Space Telescope Science Institute (STScI) i
Baltimore, som drivs av Association of Universities for Research in Astronomy,
bedriver Hubble-vetenskaplig verksamhet för NASA.
