Teorin fanns länge och men har nyligen
reviderats. Varför teorin inte kunde ses
som säker var frågan om hur Mars skulle kunnat fånga in dessa relativt stora
objekt och att de sedan fått sina banor runt Mars. En fråga ingen kunde ge ett
bra svar på.
Asteroider brukar störta ner på planeter eller rusa
förbi.
Idag anses det istället att ett större objekt
krockat med Mars, splittrats i två delar och gett upphov till de två oregelbundet
formade månarna.
Jordens måne däremot kom dock till genom att två kroppar
kolliderade i tidernas begynnelse. Krocken gav upphov till Jorden och Månen.
Men då var dessa kroppar halvflytande. Därför blev formerna på både Jorden och
Månen rundformade. Mars månar är krocken mellan Mars och en större asteroid i
ett senare skede. Det var två fastare kroppar därav splittrades den mindre i
två oregelbundna kroppar idag kallade Phobos och Deimos.
Troligen ligger samma lösning bakom de 5 månar som
finns runt Pluto då även dessa är oregelformade med undantag av Charon vilken
kanske ska ses som en dvärgtvillingplanet till Pluto.
Däremot är det knappast lösningen för alla de månar
vilka finns runt Jupiter, Neptunus, Uranus och Saturnus. Genom dessa
gasplaneters storlek har dessa fångats in och aldrig krockat med gasjättarna.
De som eventuellt gjort detta har försvunnit in i gasjättarna för alltid och
utplånats.
Mängden av objekt
runt dessa gasplaneter ex
Jupiters 63 månar visar att detta är den mycket troliga sanningen för dessa
gasplaneters måntäthet.
Hur många objekt som genom tiderna störtat in i
Jupiter eller de andra gasplaneterna vet ingen. Men säkert är de många.
