Mycket gammalt grundvatten har hittats Mars

 

Bild wikipedia. Bilden  tagen av Mars Global Surveyor visar spår efter vatten på Mars yta

Forskare vid New York University Abu Dhabi (NYUAD) har hittat nya bevis på att vatten en gång flödade under Mars yta. Det är indicier på att planeten kan ha haft liv mycket längre än man  i tidigare teorier trott.

Under ledning av Dimitra Atri försteforskare vid NYUAD:s Space Exploration Laboratory, tillsammans med forskningsassistenten Vignesh Krishnamoorthy, jämförde forskargruppen insamlad data från rovern Curiosity på Mars med stenformationer i Förenade Arabemiratens öken som bildades under liknande förhållanden på jorden som på Mars.

De upptäckte att vatten från ett närliggande berg på Mars en gång sipprade in i sanddynerna genom små sprickor, blötte ner sanden underifrån och lämnade efter sig mineraler som gips vilket är samma mineral som finns i jordens öknar.

Dessa mineraler kan fånga och bevara spår av organiskt material vilket gör dem till värdefulla mål för framtida uppdrag på Mars med syftet undersöka om tidigare liv funnits.

Upptäckten ger ny insikt i hur Mars utvecklats över tid och belyser potentialen av underjordiska miljöer som lovande platser för att söka efter tecken på forntida liv.

Studien har publicerats i Journal of Geophysical Research  Planets 

Här beskrivs att uråldriga sanddyner i Gale-kratern, ett område som utforskats av NASA:s Curiosity-rover, gradvis förvandlades till sten efter att ha interagerat med underjordiskt vatten för miljarder år sedan.

Dynamiken i damm, vind och sand blev till strimmor på Mars

 

Bild https://www.esa.int Bilden täcker en yta på cirka sex kvadratkilometer och togs den 24 december 2023. Mars position: 7.1°S, 173.4°E. CaSSIS-bild MY37_027142_351."Dust, Sand and and Wind Drive Slope Streaks on Mars" av Valentin Bickel publicerades i Nature Communications den 6 november 2025.

När en meteoroid skakade kanten på Apollinaris Mons på Mars resulterade det i ca hundra nya repor på ytan. Europeiska rymdorganisationens sond ESA:s ExoMars Trace Gas Orbiter  upptäckte dessa stoftlaviner på sluttningarna natten före julafton 2023.

Bilden  ovan från CaSSIS (Colour and Stereo Surface Imaging System) ombord på den europeiska rymdsonden visar även en  hop av nedslagskratrar i det missfärgade området vid foten av sluttningarna. Ytterligare bilder hjälpte forskarna att fastställa att nedslaget och strimmorna bildats mellan 2013 och 2017.

Forskare tror att dessa strimmor på Mars bildas när lager av fint stoft plötsligt glider neråt i brant terräng. Eftersom det inte fanns några tecken på vatten drogs  slutsatsen att glidningen  främst beror på  vind och dammrörelser.

En ny studie publicerad i Nature Communications tyder på  en sällsynt händelse att meteoroider slår ner på Mars. Man anser att färre än en av tusen strimmor orsakats av meteorider som slår ner på Mars. I de flesta fall är det istället årstidsväxlingar som rör upp damm och vind som  orsak.

"Dynamiken i damm, vind och sand verkar därför vara de främsta drivkrafterna bakom bildandet av strimmor i sluttningar. Meteoroidnedslag och skalv verkar vara lokalt distinkta, men globalt sett relativt obetydliga drivkrafter, förklarar huvudförfattaren till den nya studien Valentin Bickel vid universitetet i Bern i Schweiz.

Valentin använde djupinlärningsalgoritmer för att analysera mer än två miljoner lutningsstreck i bilder från NASA:s Mars Reconnaissance Orbiter (MRO). Den resulterande streak census lokaliserar dem i fem distinkta hotspots på Mars mellan 2006 och 2024.

– Dessa observationer kan leda till en bättre förståelse för vad som händer på Mars idag. Att få till långsiktiga, kontinuerliga och globala observationer som avslöjar ett dynamiskt Mars är ett viktigt mål för nuvarande och framtida satelliter beskriver Colin Wilson, ESA:s projektforskare för ExoMars Trace Gas Orbiter.

Trace Gas Orbiter fortsätter att avbilda Mars från sin omloppsbana med syftet att förstå planetens uråldriga förflutna och potentiella livsformer förr och kanske nu. Rymdfarkosten ger spektakulära bilder och ger den bästa inventeringen av atmosfärens innehåll och kartläggning av planetens yta för att finna platser med vatten nuvarande eller historiskt.

Att förstå vattnets historia på Mars och om det en gång gjorde att livsformer existerade  är kärnan i ESA:s ExoMars-uppdrag.

Nu har satelliterna Blue och Gold börjat sin färd mot Mars

 

Bild https://news.berkeley.edu/ De blå och guldfärgade satelliterna från ESCAPADE-uppdraget anlände till Astrotech Space Operations Facility i Titusville, Florida, i september för att packas ihop för uppskjutning. De vetenskapliga instrumenten är synliga på toppen. Den vita skivan på var och en är huvudantennen för att kommunicera med jorden. Vikta solpaneler är synliga på sidorna av varje satellit. Den grå beläggningen är värmeisolering.

UC Berkeley, RocketLab och Astrotech

NASA:s ESCAPADE är det första UC Berkeley-ledda planetuppdraget (University of California Universitet i Berkeley, Kalifornien). Dess två identiska satelliter (Blue och Gold)  kommer att ge en aldrig tidigare skådad stereobild av Mars magnetosfär. Satellitparet kommer planeras anlända till Mars 2027 och har fått smeknamnen Blue and Gold för att hedra UC Berkeleys skolfärger.

Att kartlägga jonosfären och rymdmiljön på Mars är nyckeln till att förstå Mars utveckling och att skydda astronauternas kommunikation och överlevnad på planeten.

ESCAPADE kommer även att bana väg för en ny bana till Mars som kommer att behövas för framtida mänsklig bosättning när vi skickar flottor av rymdfarkoster till planeten. Vad de upptäcker kommer att hjälpa forskare att förstå hur och när Mars förlorade sin atmosfär och ge viktig information om förhållanden på planeten som kan påverka människor som landar eller bosätter sig på Mars.

"Att förstå hur jonosfären varierar kommer att vara en mycket viktig del i att förstå hur man korrigerar de förvrängningar i radiosignaler som vi kommer att behöva korrigera för att kommunicera med varandra och för att navigera på Mars", beskriver Robert Lillis, forskningsledare för ESCAPADE vid UC Berkeleys Space Sciences Laboratory (SSL).

Att kartlägga planetens magnetfält och dess påverkan från rymdväder är viktigt eftersom Mars varken har ett globalt magnetfält som jordens eller en tjock atmosfär för att skydda ytan från skadliga solstormar. Istället har Mars en  inducerad magnetosfär. En skyddande barriär runt en planet utan ett inre magnetfält, som Mars. Den bildas när den laddade partikelströmmen från solen, solvinden, interagerar direkt med planetens atmosfär. Till skillnad från jorden har Mars ingen egen planetär magnetosfär och förlitar sig istället på en "inducerad" variant för att skydda sin atmosfär från rymden. Som ett resultat måste alla som lever på ytan skydda sig mot den högenergirika partikelstrålningen från rymden som skadar DNA och ökar risken för cancer.

En bakgrundsstrålningsnivå från Vintergatan är alltid närvarande på Mars, beskriver Lillis, 2024 dokumenterade NASA:s Curiosity-rover en intensiv solstorm som på en dag levererade motsvarande 100 dagar av den "normala" bakgrundsstrålningen.

Perseverance insamlade mineral från Mars ska analyseras på Jorden.

 

Bild https://www.mpg.de/ Formation,  kallas Cheyava Falls och är belägen i Bright Angel-regionen i Jezerokratern på Mars där Perseverance tog stenprov förra året. Motsvarande borrhål kan ses till vänster. Nyligen genomförda studier av urvalet av mineral kan ge bevis på eventuellt tidigare liv på Mars. © NASA/JPL-Caltech/ASU/MSSS

I mer än fyra år har den uttorkade Jezerokratern varit NASA-rovern  Perseverances arbetsplats på Mars. Rovern utför inte bara vetenskapliga mätningar här utan har även samlat in 33 sten-, jord- och atmosfärsprover varav några har stuvats undan ombord. I ett framtida uppdrag ska dessa prover transporteras till jorden.  De relativt små och få vetenskapliga instrument som Perseverance har ombord erbjuder endast mycket begränsade analysmöjligheter.

Endast på jorden kan en mängd olika analysmetoder användas och mätningar utföras med hög känslighet och precision. Under de senaste två åren har ett internationellt team på 21 forskare under ledning av de amerikanska och europeiska rymdorganisationerna NASA och ESA diskuterat hur man ska gå vidare med Perseverances prover ur ett vetenskapligt perspektiv då de kommer till jorden.

Den omfattande studien av förslag om detta har publicerats i tidskriften Astrobiology. 

Bland de författare som NASA och ESA valt ut bland ett stort antal sökande i arbetet från USA, Kanada och ESA:s 22 medlemsländer är Christian Schröder från MPS och Andreas Pack från Geosciences Center vid universitetet i Göttingen som är de enda representanterna för tyska forskningsinstitutioner. NASA hedrade nyligen teamet med NASA Group Achievement Award. I en annan rapport i samma tidskrift undersöker forskare hur proverna från Mars kan skyddas från markbunden kontaminering (påverkan av liv eller föroreningar här på jorden).

En av medförfattarna till denna är Christoph Burkhardt från MPS. Väl på jorden kommer Mars-proverna först att tas in i den provmottagande anläggningen. Enligt experternas rekommendation ska den vara utrustad med 18 vetenskapliga instrument, inklusive en röntgentomograf, ett elektronmikroskop och olika slag av masspektrometrar. Vid provmottagningsanläggningen ska forskarna först beskriva och katalogisera proverna för vidare undersökning och bedöma den potentiella biologiska fara de utgör. Efter det kan alla tidskritiska utredningar genomföras. En viktig slutsats i rapporten är att de flesta av de vetenskapligt nödvändiga mätningarna utföras och då utanför provtagningsmottagningen i specialiserade laboratorier.

En slags ansökningsprocess kommer att avgöra vilka laboratorier i världen som kommer att få delar av det ovärderliga materialet. Denna procedur säkerställer att proverna hamnar i de mest erfarna och kvalificerade händerna. Forskarna i Göttingen hoppas få både sten- och gasprover från Perseverance. Om och när Mars-proverna från Perseverance kommer till jorden som en del av ett gemensamt NASA- och ESA-uppdrag är för närvarande oklart. Den ursprungliga tidtabellen var inriktad på början av 2030-talet men har ändrats flera gånger under tiden så det kan försenas ytterligare.

Svaveldioxid påverkade Mars klimat i det förgångna

 

Bild wikipedia på Mars största vulkan Olympus Mons som även är det högsta kända berget i vårt solsystem. Fotot är taget av sonden Viking 1 i juni 1978. Bilden är en mosaik  av svartvita fotografier i medelhög upplösning och färgfotografier i lägre upplösning.

Svaveldioxid är en färglös, giftig och stickande gas som bildas vid förbränning av svavelhaltiga ämnen, såsom fossila bränslen, samt vid naturliga processer som vulkanutbrott. Gasen är även starkt försurande för mark, vatten och atmosfär.

I en ny studie från  University of Texas  i Austin beskrivs att Mars  atmosfär kan ha varit lämplig för liv i det förgångna på grund av vulkanisk aktivitets utsläpp av svavelgaser som bidrog till  växthusuppvärmning.

Detta resultat presenteras i en studie publicerad i Science Advances  under ledning av forskare vid University of Texas i Austin.

Med hjälp av data av sammansättningen av meteoriter från Mars körde forskarna mer än 40 datorsimuleringar med varierande temperaturer, koncentrationer och kemi för att uppskatta hur mycket kol-, kväve- och sulfidgaser som kan ha släppts ut på Mars historiskt.

Istället för de koncentrationer av svaveldioxid (SO₂) som tidigare klimatmodeller av Mars förutspått visar ny forskning att vulkanisk aktivitet på Mars för cirka 3-4 miljarder år sedan kan ha lett till höga koncentrationer av en rad kemiskt "reducerade" former av svavel, Former som är mycket reaktiva. Detta inkluderar svavelväte (H₂S), Sulfidjon (S₂) och eventuellt svavelhexafluorid (SF6) en extremt potent växthusgas.

Enligt huvudförfattaren till studien Lucia Bellino, doktorand vid UT Jackson School of Geosciences, kan dessa koncentrationer skapat en unik miljö på Mars som kan ha varit gästvänlig för vissa former av liv.

"Närvaron av reducerat svavel kan ha orsakat en dimmig miljö som ledde till att växthusgaser, såsom svavelhexafluorid vilket fångar upp värme och flytande vatten", beskriver Bellino. "Svavelslagen och redoxförhållandena finns också i hydrotermiska system på jorden som här upprätthåller olika mikrobiella liv."

Tidigare studier av Mars har ex varit hur utsläpp av gaser vid ytan ofta genom vulkanutbrott, kan ha påverkat planetens atmosfär. Däremot simulerade den nya studien  hur svavel förändrades när det rörde sig genom geologiska processer, inklusive hur det separerades från andra mineraler när det införlivades i magmalager under planetens yta. Detta är viktigt att veta eftersom det ger en mer realistisk känsla av gasens kemiska tillstånd innan den släpps ut på ytan där den kan ha format de tidiga klimatförhållandena på Mars.

Studien avslöjade också att svavel ofta kan ha ändrat form. Medan marsmeteoriter har höga koncentrationer av reducerat svavel, innehåller Mars yta svavel som är kemiskt bundet till syre.

"Detta tyder på att svavelcykeln i form av övergången av svavel till olika former  kan ha varit en dominerande process som ägde rum på tidiga Mars", beskriver Bellino.

2024 då teamet var mitt uppe i sin forskning, gjorde NASA en upptäckt som verkade stödja deras resultat. NASA:s Mars-rover Curiosity välte och spräckte upp en sten och avslöjade i denna rent svavel. Även om Mars är känd för att vara rik på svavelhaltiga mineraler, var det första gången mineralet hittades i ren form obundet till syre.

"Vi var mycket glada över denna nyhet från NASA", beskriver Chenguang Sun, Bellinos rådgivande assistant professor at the Jackson School’s Department of Earth and Planetary Sciences. "En av de viktigaste slutsatserna från vår forskning är att när Sulfidjon S₂ släpps ut skulle det fällas ut som rent svavel. När vi började arbeta med det här projektet fanns det inga sådana kända observationer.

Forskningen ska fortsätta och har hittills finansierats av University of Texas at Austin Center for Planetary Systems Habitability, National Science Foundation och Heising-Simons Foundation.

Ett nytt enkelt sätt att testa om liv finns eller liv fanns på Mars.

 

Bild https://www.imperial.ac.uk/ Curiosity-rovern på Mars (NASA)

Doktorand Solomon Hirsch och hans handledare professor Mark Sephton, vid Imperial College Londons Department of Earth Science & Engineering  har insett att ett redan befintligt instrument på curiosity rovern på Mars kan användas för att upptäcka livstecken till en bråkdel av kostnaden för att utveckla nya uppdrag och instrument för sökandet efter detta på Mars.

Rovern har instrumentet som har potential att användas för att upptäcka levande organismer på planeter eller månar på plats. Instrumentet kallat gaskromatograf-masspektrometer (GC-MS), har installerats på Marssonder sedan mitten av 1970-talet  tidiga versioner av instrumentet fanns redan på landarna Viking I och Viking II som var först på Mars och landade 1976.

Solomon och Mark kom fram till att instrumentet kunde användas för att upptäcka en kemisk bindning i cellmembranmolekyler något som finns i många levande och nyligen avlidna, organismer. "Rymdorganisationer som NASA och ESA har inte vetat att deras instrument redan kan göra detta", beskriver professor Sephton. – Här har vi utvecklat en elegant metod som snabbt och tillförlitligt identifierar en kemisk bindning som visar om det finns eller funnits liv, beskriver han. "Rovern Curiosity som varit 13 år på Mars kan med detta instrument programmeras till att användas för ovan ändamål”.

Den nya metoden detekterar en unik sekvens av atomer som binder de molekyler som ingår i de yttre membran som finns hos levande bakterier och eukaryaceller. 

 Dessa utgör den stora majoriteten av biologisk materia på jorden och inkluderar de typer av livsformer som forskarna också förväntar sig kan finnas bortom jorden.

Forskningens resultat har publiceras i tidskriften Nature Space Exploration.

Högenergirika partiklar i rymden kan bevara liv under Mars yta.

 

Bild wikipedia Mars i naturlig färg tagen av Förenade Arabemiratens första rymdsond. rymdsonden Hope. Tharsis Montes kan ses i mitten, med Olympus Mons precis till vänster och Valles Marineris till höger.

I en ny studie från NYU Abu Dhabi beskrivs hur man funnit att högenergirika partiklar från rymden i form av kosmisk strålning, kan skapa den energi som behövs för att stödja liv under dess yta på planeter och månar i vårt solsystem.

NYU Abu Dhabi är det första omfattande liberala konst- och forskningscampuset i Mellanöstern som drivs utomlands av ett stort amerikanskt forskningsuniversitet. Times Higher Education rankar NYU ses som de 35 bästa universiteten i världen, vilket gör NYU Abu Dhabi till det högsta globalt rankade universitetet i Förenade Arabemiraten och MENA-regionen. NYU Abu Dhabi har integrerat en mycket selektiv läroplan för grundutbildningen.

Forskningsresultatet visar att kosmisk strålning inte bara kan vara ofarlig i vissa miljöer utan även kan hjälpa mikroskopiskt liv att överleva. Detta studieresultat utmanar den traditionella uppfattningen att liv bara kan existera i direkt solljus eller vulkanisk värme.

Teamet fokuserade på vad som händer när kosmisk strålning träffar vatten eller is under marken. Händelsen bryter sönder vattenmolekyler och frigör små partiklar  i form av elektroner. Vissa bakterier på jorden kan använda dessa elektroner till energi, på samma sätt som växter använder solljus. Processen kallas radiolys , och processen kan bevara liv även i mörka, kalla miljöer utan solljus.

Med hjälp av datorsimuleringar har forskarna studerat hur mycket energi denna process skulle kunna ge på Mars och på de isiga månarna runt Jupiter och Saturnus. Dessa månar är täckta av tjocka lager av is och tros innehålla vatten under isen. I studien fann visas att Saturnus isiga måne Enceladus hade störst potential att stödja liv på detta sätt, följt av Mars och därefter Jupiters måne Europa.

- Upptäckten förändrar vårt sätt att tänka på var liv kan finnas, beskriver Dimitra Atri, försteforskare vid Space Exploration Laboratory vid NYUAD:s Center for Astrophysics and Space Science (CASS och som var den som ledde forskningsprojektet. 

– I stället för att bara leta efter solvarma planeter kan vi nu titta på platser som är kalla och mörka, så länge de har lite vatten under ytan och utsätts för kosmisk strålning. Livet kanske kan överleva på fler platser än vi kan föreställa oss."

Studien introducerar en ny idé som kallas den Radiolytic Habitable Zone. Till skillnad från den traditionella "Guldlockszonen" området runt en stjärna där en planet kan ha flytande vatten på sin yta fokuserar denna nya zon på platser där vatten finns under jorden och kan aktiveras av kosmisk strålning. Eftersom kosmisk strålning finns i hela rymden kan det betyda att det finns många fler platser i universum där liv kan existera än vi trodde.

Resultaten ger ny vägledning för framtida rymdfärder. I stället för att bara leta efter tecken på liv på ytan kan forskare också utforska underjordiska miljöer på Mars och de isiga månarna med hjälp av verktyg som kan upptäcka kemisk energi under ytan som skapats av kosmisk strålning.

Studien, som är publicerad i International Journal of Astrobiology,  av Dimitra Atri, med kolleger vid Space Exploration Laboratory vid NYUAD:s Center for Astrophysics and Space Science (CASS).

Det verkar som om det fanns eller finns mer vatten på Mars än vi trodde.

 

Bild wikipedia Mars Global Surveyor visar spår av vatten på Mars yta 

Upptäckten av mer än 15 000 kilometer uråldriga flodbäddar på Mars tyder på att den röda planeten en gång i tiden kan ha varit mycket blötare än man tidigare trott.

Forskare såg på fluviala slingrande åsar (även kända som inverterade kanaler) över regionen Noachis Terra på Mars södra högland. Dessa tros ha bildats när sediment som avsatts av floder hårdnade och senare exponerades när det omgivande materialet eroderade.

Liknande åsar har hittats i  terräng på Mars. Detta tyder på att strömmande vatten en gång var utbrett i denna region på Mars från trolgen nederbörd som källa till vattnet.

Den nya forskningen, under ledning av Adam Losekoot doktorand vid Open University, och finansierad av UK Space Agency. Studien  presenterades nyligen vid Royal Astronomical Society's National Astronomy Meeting 2025 i Durham. 

Resultatet tyder på att ytvattnet kan ha varit stabilt i Noachis Terra under övergången mellan Noachian och Hesperian, en period av geologiska och klimatiska förändringar för cirka 3,7 miljarder år sedan."Vårt arbete är ett nytt bevis på att Mars troligen en gång var en mycket mer komplex och aktiv planet än den nu är vilket är ", beskriver Losekoot.

Det faktum att åsarna bildar omfattande sammanlänkade system tyder på att vattenförhållandena måste ha varit relativt långlivade vilket innebär att Noachis Terra upplevde varma och våta förhållanden under en geologisk period.

Fyndet utmanar befintliga teorier som säger att Mars generellt sett var kall och torr med några dalar som bildats av smältvatten från istäcket under sporadiska, korta perioder av uppvärmning.

Arbetet med att hitta byggmetoder på Mars pågår för fullt

 

Bild: https://engineering.tamu.edu Kaitlyn Johnson/Texas A&M Engineering

Jin är biträdande professor i programmet för tillverknings- och maskinteknik vid Institutionen för ingenjörsteknik och industriell distribution vid Texas A&M University. Hennes forskarkollegor är från University of Nebraska-Lincoln är Dr. Richard Wilson, Nisha Rokaya och Erin Carr. 

Dessa har tillsammans arbetat i åratal med försök med biotillverkning av konstruktioner bestående av levande material och har utvecklat ett syntetiskt lavsystem som kan bilda byggmaterial utan inblandning utifrån. Deras senaste studie, finansierad av NASA:s Innovative Advanced Concepts-program och nyligen publicerad i Journal ofManufacturing Science and Engineering, beskrivs tillämpning i forskning på  autonoma konstruktioner  till strukturer på Mars, med hjälp av planetens regolit (jord) som innehåller damm, sand och sten.

 – Vi kan bygga ett syntetiskt samhälle genom att efterlikna naturliga lavar, förklarar Jin. – Vi har utvecklat ett sätt att bygga dessa syntetiska lavar för att skapa biomaterial som limmar fast marsianska regolitpartiklar till strukturer. Sedan, genom 3D-utskrift, kan ett brett spektrum av strukturer tillverkas, såsom byggnader, hus och möbler.

Även om mikrobkonstruerad självodlingsteknik är mycket lovande är de nuvarande metoderna inte helt autonoma eftersom de mikrober som används är begränsade till en enda art eller stam vilket innebär att deras överlevnadsförmåga kräver en kontinuerlig tillförsel av näringsämnen vilket innebär att extern tillförsel av detta behövs. Bristen på arbetskraft på Mars är  också utmanande.

För att lösa detta problem har Jins team därför utvecklat en helt autonom självodlande teknik genom att designa ett syntetiskt samhälle som utnyttjar fördelarna av flera arter. Detta system eliminerar behovet av extern tillförsel av näringsämnen. Designen använder heterotrofa filamentösa svampar som producenter av bindematerial eftersom de kan främja stora mängder biomineraler och överleva tuffa förhållanden mycket bättre än heterotrofa bakterier. Dessa svampar paras ihop med fotoautotrofa diazotrofa cyanobakterier för att skapa det syntetiska lavsystemet.

Hur fungerar det? Jo, de diazotrofa cyanobakterierna fixerar koldioxid och dikväve från atmosfären och omvandlar dem till syre och organiska näringsämnen för att hjälpa överlevnad och tillväxt av filamentösa svampar och öka koncentrationen av karbonatjoner genom fotosyntetiska aktiviteter. De filamentösa svamparna binder metalljoner på svampens cellväggar och fungerar som kärnbildningsplatser för biomineralproduktion, samt förbättrar tillväxten av cyanobakterier genom att förse dem med vatten, mineraler och koldioxid. Båda komponenterna utsöndrar biopolymerer som förbättrar vidhäftningen och sammanhållningen mellan Mars regolit och utfällda partiklar för att skapa en konsoliderad kropp.

Systemet växer med hjälp av endast marsiansk regolitsimulator, luft, ljus och ett oorganiskt flytande medium. Med andra ord behövs ingen arbetskraft. Nästa steg i projektet, som redan är igång, är att skapa regolitbläck för att skriva ut biostrukturer med hjälp av 3D-utskriftstekniken för direkt bläckskrivning.

En stank av ruttna ägg i Mars?

 

Bild https://www.space.com  Ett tvärsnitt av Mars som visar dess smälta kärna som i det förflutna troligen genererade ett globalt magnetfält som inte längre existerar. (Bildkredit: NASA–JPL/GSFC)

Forskare vid NASA Johnson Space Center's Astromaterials Research and Exploration Science (ARES) Division kan ha listat ut hur Mars kärna kan ha bildats. De har  utarbetat en teori som visar att Mars kärna bildades mycket snabbare än jordens kärna. Detta då smält järn och nickelsulfider sipprade ner genom fast berg och in i de centrala delarna av Mars.

Planeter i sig är skiktade, ungefär som en lök är skiktad. Jordytan  benämns jordskorpan och ligger ovanpå manteln. Under manteln finns en solid yttre kärna och en smält inre kärna som roterar och ger ett globalt magnetfält.

Planetforskare kallar denna skiktning för "differentiering", i den meningen att olika element skiljde ut sig från varandra vid planetens bildande. Tyngre grundämnen, särskilt järn och nickel, sjunker vanligtvis ner till kärnan medan lättare silikatelement stannar kvar i de yttre lagren.

Forskare har historiskt antagit att för att järn och nickel ska kunna sjunka ner i en planetkärna måste en planets inre vara i smält form av den värme som frigörs av det radioaktiva sönderfallet av aluminium-26 och möjligen järn-56.

För cirka 4,5 miljarder till 4,6 miljarder år sedan bildades planeterna i vårt solsystem ur en skiva av gas och stoft som omgav solen i form av en så kallad protoplanetär skiva 

Den unga solens gravitation drog de tyngsta grundämnena och mineralerna, inklusive järn och nickel, in mot skivans innersta. Samtidigt fanns de lättare materialen som vatten och väte i de yttre delarna av skivan.

Platsen där Mars bildades låg någonstans mellan dessa sektioner. Det fanns fortfarande gott om järn och nickel i dess närhet, men det fanns också plats för lättare grundämnen som syre och svavel. Teamet vid ARES (The ARES division performs the physical science research at the Johnson Space Center and is curator for all NASA-held extraterrestrial samples.) insåg att detta kunde ha fått en inverkan på hur Mars kärna bildades, därför testades idén med datasimuleringar. Genom detta fick de de första direkta bevisen för att smält järn och nickelsulfider kan sippra ner genom små sprickor mellan mineraler i fast berg och slutligen ackumuleras i en planets kärna efter bara några miljoner år, långt innan radioaktivt sönderfall gjorde det inre till smält materia.

Kretsloppet av vatten i Mars förflutna har omtolkats

 

Bild https://www.jsg.utexas.edu  Karta som visar vatteninfiltrationen på Mars för miljarder år sedan, enligt forskning från UT Jackson School of Geosciences. Det tog mellan 50 år (varmare färger) och 200 år (kallare färger) för vattnet att sjunka genom Mars jord för att nå grundvattennivån, en mil ner ifrån ytan. Upphovsman: Mohammad Afzal Shadab

För miljarder år sedan flödade vatten på Mars yta. Men forskarna har en ofullständig bild av hur den röda planetens vattenkretslopp fungerade.

Något som snart kan komma att ändras efter att två doktorander vid University of Texas i Austin fyllt en stor lucka i kunskapen om Mars vattencykel. Speciellt den del som finns mellan ytvatten och grundvatten. Studenterna Mohammad Afzal Shadab och Eric Hiatt utvecklade en datormodell som beräknar hur lång tid det tog för vatten på den tidiga Mars att sippra  från ytan ner till akviferen (akvifer är underjordisk lagring av grundvatten), oftast i porösa och genomsläppliga bergarter eller sediment), som tros ha legat ungefär en mil under Mars yta.

De fann att det tog allt från 50 till 200 år. På jorden, där grundvattennivån på de flesta platser finns mycket närmare ytan, tar samma process vanligtvis bara några dagar. Mars i är i stort sett torr, åtminstone på ytan. Men för 3 till 4 miljarder år sedan  ungefär vid den tid då livet började på jorden  karvade hav, sjöar och floder ut dalar genom Mars berg och kratrar och präglade strandlinjer i den steniga ytan.

Till slut tog Mars vatten en annan väg än jordens. Det mesta är numera antingen låst i jordskorpan eller försvann ut i rymden tillsammans med Mars atmosfär. Att förstå hur mycket vatten som fanns tillgängligt nära ytan kan hjälpa forskare att avgöra om det var på rätt plats tillräckligt länge för att skapa de kemiska ingredienser som behövs för liv.

De nya upptäckterna bidrar till en alternativ bild av den tidiga Mars där det fanns lite vatten som gick tillbaka till atmosfären genom avdunstning och regnade ner för att fylla på hav, sjöar och floder likt det skulle ha gjort på jorden beskriver medförfattaren Hiatt, som nyligen tog sin doktorsexamen från UT Jackson School of Geosciences.

"Jag tänker på den tidiga Mars där alla hav eller stora stillastående sjöar var mycket flyktiga", beskriver Hiatt. – När vattnet väl kom ner i marken på Mars var det så gott som borta. Det vattnet kom aldrig upp till ytan igen."

Forskarna säger att resultaten inte bara är dåliga nyheter för potentiellt liv på Mars. Om inte annat så försvann inte vattnet som sipprade in i jordskorpan eller ut i rymden, beskriver Hiatt. Den kunskapen kan en dag vara viktig för framtida upptäcktsresande som letar efter underjordiska vattenresurser för att upprätthålla en bosättning på den röda planeten.

Studien utfördes samtidigt som Shadab tog sin doktorsexamen vid Oden Institute for Computational Engineering and Sciences vid UT Austin. Andra medförfattare var Rickbir Bahia och Eleni Bohacek från European Space Agency (nu vid UK Space Agency), Vilmos Steinmann från Eotvos Lorand University i Ungern och professor Marc Hesse från Jackson School's Department of Earth and Planetary Sciences vid UT Austin.

Resultatet av studien har publicerats i tidskriften Geophysical Research Letters. 

Strimmor utmed sluttningar på Mars är troligen inte gamla vattenflöden

 

Bild wikipedia Sluttande strimmor i Acheron Fossae 2010 

I en ny studie gjord av planetforskare vid Brown University och University of Bern i Schweiz kastas tvivel över om att vatten kan flöda på dagens Mars under vissa förhållanden eller årstider.

I åratal har forskare hittat märkliga strimmor som löper längs Mars klippor och kraterväggar. Vissa har tolkat dessa strimmor som e forntida uttorkade flöden av vatten (eller eventuellt små fuktiga flöden under Mars vår), vilket tyder på att det kan finnas miljöer där mikroskopiskt liv kan ha överlevt eller fossiliserats. Men i den nya studien där man använde maskininlärning för att skapa och analysera massiva datamängder av egenskaper på sluttningarna visar på en annan förklaring. Förklaringen att strimmorna beror på en torr process avl vind- och dammaktivitet.

"Ett stort fokus i Marsforskning är att förstå dagens processer på Mars – inklusive om det finns flytande spår av vatten på ytan", beskriver Adomas Valantinas, postdoktoral forskare vid Brown university och medförfattare till studien tillsammans med Valentin Bickel, forskare vid Bern. "Vår studie granskade Mars ytstrimmorr men fann inga bevis av förekomst av vatten.

Forskarna såg först de udda ränderna i bilder som returnerades från NASA:s Viking-uppdrag på 1970-talet. De steniga linjerna är i allmänhet mörkare i nyansen än den omgivande terrängen och sträcker sig hundratals meter nerför sluttande terräng. Vissa linjer består i åratal eller decennier medan andra kommer och går under kort tid. De mer kortlivade kallas återkommande sluttningslinjer och verkar dyka upp på samma platser under de varmaste perioderna av marsåret (kan ev vara kortlivad kondens uppstått och sedan torkat upp på denna yta). I hopp om nya insikter vände sig Bickel och Valantinas till en maskininlärningsalgoritm för att katalogisera så många sluttningar som möjligt. Efter att ha tränat sin algoritm på bekräftade observationer av sluttningar använde de algoritmen för att skanna mer än 86 000 högupplösta satellitbilder.

Resultatet blev en global karta över sluttningar på Mars Den första i sitt slag och som innehåller mer än 500000 strimmor. Forskarna drar slutsatsen att strimmorna med största sannolikhet bildas när lager av fint damm plötsligt glider nerför branta sluttningar. Sluttningsstrimmor verkar vara vanligare nära nyligen inträffade nedslagskratrar, där chockvågor kan ha skakat loss ytdamm. Strimmorna är dock vanligast där sten glidit utmed en sluttning.

Sammantaget kastar resultaten av studien nytt tvivel på strimmor och miljöer som dessa som miljöer som kan hysa någon form av liv.

Forskningen har stor betydelse för den framtida utforskningen av Mars. Även om livsvänliga miljöer kan låta som bra utforskningsmål, vill NASA hellre hålla sig på avstånd från den tolkningen. Jordiska mikrober  kan däremot ha liftat med  rymdfarkoster, rymdbilar etc  och kan förorena miljöer på Mars vilket komplicerar sökandet efter Mars-baserat liv. Denna studie tyder dock på att föroreningsrisken vid sluttningsområden inte är eller har blivit något större problem.

Forskningen publicerades i Nature Communications måndagen den 19 maj. 

Mars kraterytor liknar de kalla ytor på Jorden

 

Bild https://www.rochester.edu Trots de stora planetära skillnaderna kan jorden och Mars formas av några av samma grundläggande krafter och isiga processer. (Foto från Getty Images)

I en ny studie har forskare vid University of Rochester  där doktoranden JohnPaul Sleiman och Rachel Glade, biträdande professor vid institutionen för geo- och miljövetenskap vid universitetet och deras kollegor funnit att markegenskaperna på Mars ser anmärkningsvärt lika ut som de vågformade formationer som finns på jorden där denna är som kallast.

Forskarna använde i arbetet högupplösta satellitbilder för att analysera nio kraterplatser på Mars och jämförde dessa platser med platser på jorden. De fann att de vågliknande landformationerna på Mars kan ses även på Jorden. Dessa finns i kalla, bergiga områden på Antarktis och i Klippiga bergen.

Dessa mönster, beskriver Rachel  Glade, biträdande professor vid institutionen för geo- och miljövetenskap vid University of Rochester, "är detaljerade exempel på vanliga mönster som även kan ses i vardagliga vätskor som då färg droppar nerför en vägg."

– På mars är dessa formationer i genomsnitt 2,6 gånger högre än på jorden, beskriver Glade Rachel.

Forskarna visar att denna höjdskillnad är precis den siffra som förväntas om jordens fysikaliska egenskaper och Mars svagare gravitation gör att loberna kan växa sig högre innan de kollapsar på Mars. På jorden bildas formationerna när marken fryser och delvis tinar, vilket luckrar upp jorden tillräckligt för att jorden långsamt ska sjunka över tid.

Forskningen tyder på att Mars en gång kan ha haft isiga förhållanden som formade dess yta på ett sätt som liknar jordens vilket kastar ljus över planetens klimatutveckling, vattnets potentiella roll och var man ska leta efter tecken på tidigare liv.

"Att förstå hur dessa mönster bildas ger värdefull insikt i Mars klimathistoria, särskilt potentialen för tidigare frysnings- och upptiningscykler även om mer forskning behövs för att avgöra om dessa egenskaper bildades nyligen eller för länge sedan", beskriver doktorand JohnPaul Sleiman vid institutionen för geo- och miljövetenskap vid University of Rochester.

En artikel som beskriver och resultatet av studien  har publicerats i tidskriften Icarus. 

Vulkaner på Mars kan ha varit viktiga för livs uppkomst på forntida Mars

 

Bild https://quantumzeitgeist.com  i en ny studie av Dr. Michael Tice vid Texas A&M University ges information i Mars vulkaniska historia och potentiellt liv i det förgångna genom en analys av olika järnrika bergartsprov i Jezerokratern. Forskningens resultat publicerades i Science Advances  där det beskrivs hur man undersökt prover som samlats in av NASA:s Perseverance-rover vilken landade i kratern den 18 februari 2021. 

I en ny studie av Dr. Michael Tice vid Texas A&M University som medförfattare beskrivs upptäckter från Mars vulkaniska historia och potentiella liv i det förgångna genom analys av olika järnrika bergartsprov i Jezerokratern.

Med hjälp av PIXL-spektrometer som röntgar ytan och vilken finns med på Perseverance-rovern  med vars hjälp det internationella forskarlaget identifierade två olika typer av vulkaniska bergarter. En mycket differentierad lavasvit som tyder på en långvarig magmatism i jordskorpan. Dessa fynd kastar inte bara ljus över Mars geologiska utveckling utan antyder också att regionen kan ha upprätthållit förhållanden som främjar liv under långa perioder under Mars tidiga historia.

NASA:s Perseverance-rover avslöjade övertygande bevis av två olika typer av vulkaniska stenar i Jezerokratern något som kastar ljus över planetens dynamiska geologiska historia. Detta avslöjande ökar inte bara vår förståelse av Mars förflutna utan öppnar också nya vägar till att utforska dess potential att ha haft någon form av organiskt liv i det förflutna (att det finns något i dag är enligt mig däremot tveksamt).

Med hjälp av roverns PIXL-instrument (Planetary Instrument for X-ray Lithochemistry) har identifierats bergarter som bildats genom fraktionerad kristallisation, en process som tyder på långvarig magmatisk aktivitet. Detta tyder på att magman genomgått flera stadier av avkylning och kristallbildning vilket pekar på en komplex evolutionär historia av Mars yta.

Dessutom upptäckte PIXL tecken på assimilering av jordskorpan, där uppstigande magma inkorporerade redan existerande material i jordskorpan. Denna dynamiska interaktion kan ha introducerat olika geokemiska element i regionens geologi och berikat dess sammansättning över tid.

Fynden är viktiga för att bedöma Jezerokraterns potential som en eventuellt tidigare livsmiljö för mikrobiellt liv. Långvarig vulkanisk aktivitet kan ha skapat stabila miljöförhållanden som bidrog till att upprätthålla liv. Dessutom kunde anrikningen av den lokala geologin genom assimilering av jordskorpan ha gett viktiga näringsämnen vilket ytterligare förbättrade regionens möjlighet till mikrobiellt liv.

Forskningsresultatet som publicerats i ScienceAdvances beskriver provresultat som samlats in av NASA:s Perseverance-rover vilken landade i kratern den 18 februari 2021.

Men vi ska komma ihåg att det är teori inte fakta. Inget bevis på mikrobiellt liv har hittats på Mars.

En gång för länge sedan regnade och snöade det nog på Mars

 

Bild Lunds universitet på Jezerokraterna på Mars/ 

I en ny studie av geologer vid University of Colorado Boulder beskrivs Mars i det förgångna som en relativt varm och blöt planet mycket annorlunda än den iskalla ödemark Mars är idag. Forskarlagets resultat tyder på att kraftig nederbörd sannolikt gav näring åt många av de dalar och kanaler som formade Mars yta för miljarder år sedan.

Forskarna var under ledning av Amanda Steckel, som tog sin doktorsexamen i geologiska vetenskap vid CU Boulder 2024. Resultatet av studien publicerades den 21 april i Journal of Geophysical Research: Planets. 

"Du skulle kunna ta fram Google Earth-bilder av platser som Utah, zooma ut och upptäcka likheterna med Mars", beskriver Steckel  numera är verksam vid California Institute of Technology.

De flesta forskare är idag överens om att åtminstone vatten fanns på en del av Mars yta under den noachiska epoken som inföll för ungefär 4,1 till 3,7 miljarder år sedan.

Men var vattnet kom från har länge varit ett mysterium. Vissa forskare säger att det forntida Mars aldrig var varmt och blött utan alltid varit kallt och torrt. På den tiden sken vår då unga sol bara cirka 75 % så starkt som  idag. Vidsträckta istäcken kan ha täckt höglandet runt Mars ekvator och ibland smält under korta perioder.

I den nya forskningen har Steckel och hennes kollegor undersökt teorierna om varmt och vått kontra kallt och torrt klimat på Mars. Teamet använde sig av datorsimuleringar för att utforska hur vatten kan ha format Mars yta för miljarder år sedan. De fann att nederbörd från snö eller regn sannolikt bildade de mönster av dalar och källflöden som fortfarande finns på Mars idag.

"Det är väldigt svårt att göra något säkert och avgörande uttalande", beskriver Steckel. "Men vi ser att dessa dalar börjar på ett stort höjdområde. Det är svårt att förklara hur dessa dalar skapats av endast isens rörelser. Forskarna påpekar dock att resultaten inte är det sista ordet om Mars forntida klimat. 

Ännu är det en gåta hur planeten lyckades hålla sig tillräckligt varm för att snö eller regn skulle kunnat falla där. Hynek senior författare till studien och forskare vid Laboratory for Atmospheric and Space Physics (LASP) vid CU Boulder påtalar att studien ger forskarna nya insikter i historien om en annan planet: vår egen.

"När erosionen från strömmande vatten upphörde blev Mars nästan frusen i tiden och ser förmodligen fortfarande ut ungefär som även jorden gjorde för 3,5 miljarder år sedan", beskriver Hynek.

Om vatten runnit i floder eller is och materia urgröpt dalarna på Mars vet vi inte säkert. Stora mängder vatten redan för mer än 4 miljarder år sedan som gröpt ur floder och hav är svårt att tro på. Mars likt jorden kom till för 4,5 miljarder år sedan solens ålder är inte mycket mer någon eller några 100 miljoner år mer bara. Vatten är tveksamt i större mängd. Ett tunt lager is mer troligt. Vindar och isrörelser troliga på en marsyta bestående av mindre fast mineral och isrörelser i vitrat basalt vilket kan förklara Mars röda yta. Men även lavaflöden kan ha format flod och sjöliknande system.

En kolcykel som fungerade på det forntida Mars

 

Bild wikipedia Mars sedd från Hubbleteleskopet.

Forskning från NASA:s Curiosity-rover, publicerades nyligen i tidskriften Science där forskningsresultat  visar att en kolcykel funnits på den forntida Mars.

Studien kommer från data från tre av marsbilen Curiositys borrplatser och visar på siderit, ett järnkarbonatmaterial, i sulfatrika lager i Mount Sharp i Gale-kratern.

"Upptäckten av stora kolfyndigheter i Gale-kratern representerar både ett överraskande och viktigt genombrott i vår förståelse av den geologiska och atmosfäriska utvecklingen av Mars", beskriver Dr. Tutolo, PhD, associate professor with the Department of Earth, Energy, and Environment in the Faculty of Science och huvudförfattare till publiceringen.

Att nå lagren, påtalar han, var ett långsiktigt mål i Mars Science Laboratory-uppdraget.

"Överflödet av höglösliga salter i dessa stenar och liknande avlagringar som kartlagts över stora delar av Mars har använts som bevis för den 'stora uttorkningen' av Mars under dess dramatiska skifte från ett varmt och vått tidigt Mars till dess nuvarande, kalla och torra tillstånd", förklarar Tutolo.

Sedimentärt karbonat har länge förutspåtts ha bildats under CO2-rik forntida marsiansk atmosfär, men Tutolo beskriver att identifieringarna av detta tidigare varit små.

Man ska ha i åtanke att kol kan bildas eller vara av organiska livsrester likväl som oorgansikt mineral.

Mystiskt mönster på en sten på Mars

 

Bild https://science.nasa.gov  Den här bilden som togs av NASA:s Mars Perseverance-rove ,är  en fusionsbearbetad SuperCam Remote Micro Imager (RMI) mosaik och visar en del av stenen St. Pauls Bay"som finns i det nedre Witch Hazel Hill-området i Jezero-kraterkanten på Mars. Bilden visar hundratals märkliga, sfäriskt formade föremål som utgör stenen. Perseverance tog den här bilden den 11 mars 2025, eller sol 1442 – Mars dag 1 442 av Mars 2020-uppdraget. NASA/JPL-Caltech/LANL/CNES/IRAP.

Då Marsbilen Perseverance anlände till Broom Point som finns på de nedre sluttningarna av Witch Hazel Hill-området av Jezero-kraterkanten här kunde man se en rad ljusa och mörka band på marken och rovern kunde slipa av och ta prover på en av de ljusa markytorna. Perseverance upptäckte då en mycket märklig textur i en närliggande sten.

Stenen har fått beteckningen "St. Pauls Bay". Den ses bestå av hundratals millimeterstora, mörkgrå sfärer. En del av dessa ses som långsträckta, elliptiska formationer medan andra  är mer kantiga. Vissa sfärer har  små nålhål.

Det är inte första gången märkliga mönster har setts på Mars. År 2004 upptäckte Mars Exploration Rover Opportunity så kallade "marsblåbär" vid Meridiani Planum, och sedan dess har Curiosity-rovern observerat olika mönster i klipporna i Yellowknife Bay vid Gale-kratern. För  några månader sedan upptäckte Perseverance popcornliknande texturer i sedimentära bergarter i Jezero-kraterns inloppskanal, Neretva Vallis.

I vart och ett av dessa fall tolkades mönstren som konkretioner, egenskaper som bildades genom interaktion med grundvatten som cirkulerar genom porutrymmen i berg. Det är dock inte alla sfärer som bildas på detta sätt. På jorden bildades likartade genom snabb nedkylning av smälta stendroppar som bildats vid ex ett vulkanutbrott eller kondensation av sten som förångats av ett meteoritnedslag. Att placera de nu upptäckta objekten i ett geologiskt sammanhang kommer att vara avgörande för att förstå deras ursprung och förstå deras betydelse för den geologiska historien i Jezerokraterkanten och bortom.

Förklaringen hur dessa bildats på Jorden är med all säkerhet densamma på de som hittas på Mars enligt mig.

Inlägget är en sammanfattning av ett blogginläggskrivet av doktorand Alex Jones vid Imperial College London.

Ny teori om Mars roströda färg

 

Bild  https://www.esa.int  Hur Mars blev röd.

En ny analys av observationsdata från rymdfarkoster i kombination med nya laboratorietekniker visar att Mars röda färg bäst matchas av järnoxider som innehåller vatten, så kallad ferrihydrit. 

Ferrihydrit bildas vanligtvis snabbt vid närvaro av kallt vatten och måste därför ha bildats när Mars fortfarande hade flytande vatten på sin yta. Ferrihydriten har behållit sin vattniga signatur trots att den har malts ner och spridits runt om på planeten sedan den bildades.

– Vi försökte skapa en kopia av marsdamm i laboratorimiljö med hjälp av olika typer av järnoxid. Vi fann att ferrihydrit blandad med basalt, en vulkanisk bergart, bäst passar in på de mineraler som hittats av rovers på Mars, beskriver huvudförfattaren  till en ny studie Adomas Valantinas, postdoktor vid Brown University i USA, tidigare vid universitetet i Bern i Schweiz i sitt arbete med ESA:s TGO-data (Trace Gas Orbiter).

"Mars är fortfarande den röda planeten. Det är bara  vår förståelse av varför Mars är röd som förändrats. Den stora implikationen är att eftersom ferrihydrit bara kan ha bildats när vatten fortfarande fanns kvar på ytan, rostade Mars tidigare än vi tidigare trott. Dessutom förblir ferrihydriten stabil under nuvarande förhållanden på Mars.

Andra studier har också föreslagit att ferrihydrit kan finnas i marsdamm, men Adomas och kollegor har tillhandahållit det första omfattande beviset genom den unika kombinationen av data och nya laboratorieexperiment.

De skapade en replika av marsdamm med hjälp av en avancerad kvarnmaskin för att uppnå den realistiska dammkornsstorleken som motsvarar 1/100 av ett människohår. De analyserade sedan sina prover med samma teknik som rymdfarkoster i omloppsbana runt Mars upptäckt för att göra en direkt jämförelse och slutligen identifierade de ferrihydrit som den bästa matchningen.

– Den här studien är resultatet av kompletterande dataset från ett flertal internationella uppdrag som utforskar Mars från omloppsbanan och på marknivå, beskriver Colin Wilson, ESA:s forskare vid projektet TGO och Mars Express. Studien namn är "Detection of ferrihydrite in Martian red dust records ancient cold and wet conditions on Mars" av A. Valantinas et al och publiceras idagarna i Nature Communications.

Gamla havsstränder på Mars

 

Bild https://vcresearch.berkeley.edu  En hypotetisk bild av Mars för 3,6 miljarder år sedan när ett hav kan ha täckt nästan halva planeten. De blå områdena visar djupet på havet som är fyllt till strandlinjen i det gamla, nu försvunna havet, kallat Deuteronilus. Den orange stjärnan indikerar landningsplatsen för den kinesiska rovern Zhurong. Den gula stjärnan är platsen för NASA:s Perseverance-rover, som landade några månader före Zhurong. Illustratör Robert Citron.

Bevisen på att det finns strandlinjer på Mars kommer från den kinesiska rovern  Zhurong som landade på Mars 2021. Rovern upptäckte dessa underjordiska strandavlagringar i ett område som tros ha varit platsen för ett forntida hav vilket stärker påståendet att Mars för länge sedan hade stora mängder vatten.

Under sin ettåriga drift, mellan maj 2021 och maj 2022, färdades Zhurong 1,9 kilometer ungefär vinkelrätt mot branter som tros vara gamla strandlinjer bildade 4 miljarder år tillbaks i tiden. Tiden då Mars hade en kraftigare atmosfär och ett varmare klimat. Längs sin väg använde rovern markpenetrerande radar (GPR) för att sondera ner till 80 meter under Mars yta. Detta slags radar används för att upptäcka underjordiska föremål, såsom rör och på Jorden och även oregelbundna egenskaper såsom gränser mellan berglager eller omärkta gravar.

Radarbilderna visade tjocka lager av material längs hela vägen som alla pekade uppåt mot den förmodade strandlinjen i ungefär 15 graders vinkel, nästan identiskt med vinkeln för strandavlagringar på jorden. Avlagringar av denna storlek på jorden skulle ha tagit miljontals år att bilda vilket tyder på att Mars hade hav med våger under en lång period  för att sedimenten skulle fördelas längs en sluttande strandlinje.

Radarn kunde också bestämma storleken på partiklarna i dessa lager. Storleken stämde överens med sand. Ändå liknar avlagringarna inte gamla av vind skapta sanddyner, som är vanliga på Mars.  "Konstruktionerna ser inte heller ut som sanddyner. De ser inte ut som komna från en nedslagskrater. De ser inte ut som lavaflöden.

Det var då vi började tänka på hav, beskriver Michael Manga vid University of California, Berkeley, professor of earth and planetary science. – De här objekten är orienterade parallellt med hur den gamla strandlinjen kan ha varit. De har både rätt orientering och rätt lutning för att stödja idén om att det fanns ett hav under en lång tid som gav den sandliknande stranden.

Forskare från Hai och Zhurong kontaktade Manga  Benjamin Cardenas (som även var medförfattare till studien)   assistant professor of geosciences at The Pennsylvania State University (Penn State) för att få hjälp med att tolka GPR-data, främst på grund av Mangas långa intresse för Mars hav. Manga säger att Rover Penetrating Radar (RoPeR) upptäckte radarreflektioner cirka 10 meter under den nuvarande ytan som visade klassiska indikationer på sluttande sandstränder som kantar ett hav.

"Sanden som finns på dessa stränder kommer från floder som runnit ut i  i havet och bildat stränderna av havets vågor som slog längs stranden", beskriver Manga och noterar att Mars har många egenskaper som ser ut som gamla floder.

I januari 2025 rapporterade andra forskare bevis på krusningar i sedimentära bergarter på botten av Gale-kratern, landningsplatsen för NASA:s Curiosity-rover vilket tyder på att det en gång fanns flytande ej istäckt vatten på Mars yta. Rovern Perseverance har också hittat bevis från ett floddelta i Jezerokratern, bara 2 400 kilometer från Zhurongs landningsplats. Båda dessa kratrar tros ha varit sjöar, inte hav.

Det har hänt mycket längs stränderna, så det är alltid en utmaning att veta hur de senaste 3,5 miljarder åren av erosion på Mars kan ha förändrat eller helt raderat ut bevisen på hav. Men här finns en mycket unik datamängd som visar på hav och sandstrand enligt forskarna.

Manga är medförfattare till artikeln om Zhurong-mätningarna som publicerades den 24 februari i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences. Medförfattare till artikeln är  Hai Liu, Guangzhou University, China denne var huvudförfattare för dennes kollegor vid Guangzhou University, Jianhui Li, Xu Meng, Diwen Duan och Haijing Lu; Jinhai Zhang, Bin Zhou och Guangyou Fang från den kinesiska vetenskapsakademin i Peking; Fengshou Zhang från Tongji University i Shanghai; och Derek Elsworth från Penn State. Fang, som arbetar vid Aerospace Information Research Institute, utvecklade Rover Penetrating Radar för Tianwen-1.

Det kinesiska teamet stöddes av Natural Science Foundation of China och Guangdong Basic and Applied Basic Research Foundation. Manga stöddes av Earth4D-programmet vid Canadian Institute for Advanced Research.