Bild wikimedia på Popigai-kratern.
Två flera mil stora asteroider träffade jorden med ungefär 25 000 års mellanrum och lämnar efter sig den 100 kilometer långa Popigai-kratern i Sibirien Ryssland för 35 miljoner år sedan och den 40-85 kilometer långa kratern i Chesapeake Bay i USA även denna för ca 35 miljoner år sedan.
Den nya studien, som publicerats i tidskriften
Communications Earth & Environment, fann inga bevis för en varaktig
förändring i klimatet under de 150 000 år som följde efter denna tid.
Forskarna drog slutsatser om klimatet tiden innan
nedslagen och efter dessa genom att titta på isotoper (atomtyper) i fossiler av
små, skalförsedda organismer som levde i havet eller på havsbotten vid den
tiden. Mönstret av isotoper speglar hur varmt vattnet var när organismerna
levde.
Medförfattare till studien professor Bridget Wade
(UCL Earth Sciences) beskriver: "Det som är anmärkningsvärt med våra
resultat är att det inte skedde någon verklig förändring av klimat efter nedslagen
(nedslagen är några av se största jorden
utsatts för). Vi förväntade oss att isotoperna skulle förskjutas i den ena
eller andra riktningen för att indikera varmare eller kallare klimat men så var
det inte. Dessa stora nedslag inträffade och på lång sikt verkar vår planet inte
ha påverkats under en längre tidsperiod.
– Vår studie kunde inte fånga upp kortsiktiga
förändringar som tiotals eller hundratals år eftersom proverna visade vart 11
000:e år. Sett över en mänsklig tidsskala skulle dessa nedslag vara en
katastrof. De skulle skapa en massiv chockvåg och tsunami, det skulle bli omfattande
bränder och stora mängder damm skulle skickas ut i luften och blockera
solljuset.
– Modellstudier av det större Chicxulub-nedslaget som dödade dinosaurierna, tyder också på ett klimatskifte på en mycket mindre tidsskala mindre än 25 år (men tillräckligt för att utrota dinosauriernas värld).
Forskargruppen, som inkluderar professor Wade och master student i geovetenskap Natalie Cheng, analyserade isotoper i över 1500 fossil av encelliga organismer så kallade foraminiferer, både de som levde nära havsytan (planktoniska foraminiferer) och på havsbotten (bentiska foraminiferer).
Dessa fossil var mellan 35,5 och 35,9 miljoner år
gamla och hittades inbäddade inom tre meter i ett bergs inre som tagits från
och under Mexikanska golfen av det vetenskapliga djuphavsborrningsprojektet.
Förutom dessa två nedslag tyder befintliga bevis på
att tre mindre asteroider också de träffade jorden under denna tid – den sena
eocen-epoken – vilket pekar på en störning i vårt solsystems asteroidbälte (asteroidbältet mellan Mars och Jupiter).
Tidigare undersökningar av klimatet vid den tiden
hade varit ofullständiga noterade forskarna där vissa kopplade meteornedslagen
till trolig accelererad nedkylning och andra till episoder av varmare temperaturer.
Studien finansierades av Storbritanniens Natural
Environment Research Council (NERC).
