Walter Benjamin är den siste av de s.k. onsdagsmedlemmarna av Frankfurtskolan som jag tar upp här. Han levde mellan 1892-1940.
I sitt oavslutade epos Das Passagenwerk skriver han om hur industrialismen under 1800-talet blev ett projekt som sågs som viktigast av allt och fritiden sågs som oegennyttig.
Han beskriver ur Paris och parisarnas utgångspunkt.
Det var en tid då nya transportmedel började se dagens ljus, tåget kom. Räls och senare bättre gator formade om stadsmiljön. Att som tidigare bara strosa och flanera runt i stans gränder sågs inte längre som en normal sysselsättning, såvida man inte distanserade sig under sin vandring och därmed sågs djupt försjunken i nyttiga tankar.
Själv promenerade Benjamin omkring och antecknade sina iakttagelser i en anteckningsbok. Han samlade även på fotografier och textfragment för att bygga upp en bild av hur den moderna staden hade uppstått och utvecklades.
Flanerandet som fenomen i sig intresserade honom och var någonting som Benjamin både undersökte och själv ägnade sig åt. Sköldpaddan ansåg han var ett perfekt husdjur för en flanör. Då denna, som han ansåg, naturens egen flanör såg till att man inte gick för hastigt fram. Långsamheten gav flanören tid att fästa blicken på saker och att se staden med nya ögon. Om han själv hade en sköldpadda förtäljer inte historien.
Men själv kan jag till stor del hålla med om hans resonemang. Att gå och strosa ger alltid nya upplevelser om man har uppmärksamheten med sig och inte tänker på helt andra saker under promenaden. Se och upptäck, var nyfiken och jag garanterar att en enkel promenad i kända kvarter ger nya aha-upplevelser varje gång. Det kan till och med vara så att den sträcka man gått dagligen under flera år en dag får dig att förvånas över något du upptäcker för första gången, i ett speciellt ljus, väder eller helt enkelt ser du något du aldrig tidigare sett fast det hela tiden funnits på samma plats. Jag upplever själv detta dagligen.
En intressant artikel finns att läsa här.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153926
Är det verkligen så att de fattiga kan lättare förstå de rika än tvärtom? Påståendet att torparna förstod herrgårdsfolket medan dessa inte förstod torparna är en intressant tanke att fundera kring. Är det så att de på samhällets botten förstår de på samhällets topp medan dessa inte förstår de på botten? Kanske det är därför vi idag har en regering som drar ner på bidragen till de sämst ställda och misstänkliggör dessa som snyltare. Man förstår inte på toppen varför människor inte kan klara det de själva alltid sett som självklart, att klara sin egen ekonomi.
I sitt oavslutade epos Das Passagenwerk skriver han om hur industrialismen under 1800-talet blev ett projekt som sågs som viktigast av allt och fritiden sågs som oegennyttig.
Han beskriver ur Paris och parisarnas utgångspunkt.
Det var en tid då nya transportmedel började se dagens ljus, tåget kom. Räls och senare bättre gator formade om stadsmiljön. Att som tidigare bara strosa och flanera runt i stans gränder sågs inte längre som en normal sysselsättning, såvida man inte distanserade sig under sin vandring och därmed sågs djupt försjunken i nyttiga tankar.
Själv promenerade Benjamin omkring och antecknade sina iakttagelser i en anteckningsbok. Han samlade även på fotografier och textfragment för att bygga upp en bild av hur den moderna staden hade uppstått och utvecklades.
Flanerandet som fenomen i sig intresserade honom och var någonting som Benjamin både undersökte och själv ägnade sig åt. Sköldpaddan ansåg han var ett perfekt husdjur för en flanör. Då denna, som han ansåg, naturens egen flanör såg till att man inte gick för hastigt fram. Långsamheten gav flanören tid att fästa blicken på saker och att se staden med nya ögon. Om han själv hade en sköldpadda förtäljer inte historien.
Men själv kan jag till stor del hålla med om hans resonemang. Att gå och strosa ger alltid nya upplevelser om man har uppmärksamheten med sig och inte tänker på helt andra saker under promenaden. Se och upptäck, var nyfiken och jag garanterar att en enkel promenad i kända kvarter ger nya aha-upplevelser varje gång. Det kan till och med vara så att den sträcka man gått dagligen under flera år en dag får dig att förvånas över något du upptäcker för första gången, i ett speciellt ljus, väder eller helt enkelt ser du något du aldrig tidigare sett fast det hela tiden funnits på samma plats. Jag upplever själv detta dagligen.
En intressant artikel finns att läsa här.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153926
Är det verkligen så att de fattiga kan lättare förstå de rika än tvärtom? Påståendet att torparna förstod herrgårdsfolket medan dessa inte förstod torparna är en intressant tanke att fundera kring. Är det så att de på samhällets botten förstår de på samhällets topp medan dessa inte förstår de på botten? Kanske det är därför vi idag har en regering som drar ner på bidragen till de sämst ställda och misstänkliggör dessa som snyltare. Man förstår inte på toppen varför människor inte kan klara det de själva alltid sett som självklart, att klara sin egen ekonomi.
