Snart är det frivilligt - likt det är i USA - om man ska bry sig om arbetslösa och sjuka människor.

I Sverige av idag har vi en socialtjänst som har börjat hänvisa behövande till kyrkan och andra frivilligorganisationer för att den hjälpsökande ska få medel för sin överlevnad.

Moderaternas ”arbetslinje” är stenhård mot de som inte kan arbeta!

De som är inne i försörjningsstöd sedan länge vet hur tufft det är och de är apatiska idag.

De nya som behöver hjälp chockas av socialsekreterares anmodan att de ingen hjälp får om nu inte kyrkan eller andra välgörenhetsorganisationer ger denna.

De nyfattiga har nämligen uppfattningen av att vi - likt innan moderaternas makttillträde - fortfarande lever i ett folkhem där man får hjälp om man så behöver.

Chocken är svår när de upptäcker att vi idag inte har ett folkhem utan ett segregationshem, där de som inte passar in i ”arbetslinjen” stenhårt förödmjukas och kastas ut av alliansens människosyn som nu genomsyrar Sverige.

Ska Sverige bli ett lågskatteparadis på bekostnad av arbetslösa och sjuka?

Förre statsministern Ingvar Carlsson förstår lika litet som många andra varför svenska folket stöttat nedmonteringen av välfärdssamhället i en tid då landet har starka finanser. Förklaringen kan vara att marknadsliberalismen råder sedan länge i Europa och fattigdomen sprider sig. Så även i Sverige. Omfördelning av resurser till de som har en trygg levnadsstandard på bekostnad av de som är sjuka, arbetslösa eller socialbidragstagare.

Hur länge kan en omvänd Robin Hood politik få finnas kvar i ett land som vårt, där den generella välfärden varit en ledstjärna tidigare?

Nu har en av landets främsta skatteexperter i liberalismens tjänst och medarbetare i den kommitté som ser över bolagsskatter, fått en, som denne tycker, bra idé. Att Sverige skulle kunna bli ett lågskatteparadis för företag.

Visst skulle det kunna ske. Redan idag går ju inte skatterna till behövande utan istället har de försvunnit och ersatts av jobbskatteavdrag vilket gjort att finanserna inte enligt Borg kan användas för att förbättra standarden för sjuka och arbetslösa. Det ska inte finnas statliga medel till arbetslösa och sjuka mer än i så låga summor att de kan få slippa svälta, om de nöjer sig med basföda och ev. tak över huvudet…

Detta är marknadsliberalism. Bra statsfinanser, låg skatt och morötter till de med arbete. Plus piska till de sjuka och arbetslösa så de tiger och inte opponerar sig, när de med arbete får mer i plånboken.

Rådgivare inom pensionsfrågor blir - likt coacher för arbetslösa - rika som troll, men kunderna får betala - i de flesta fall för ingenting..

Att använda sig av en rådgivare i pensionsfrågor är dyrt och det är tveksamt om det lönar sig. De som inte aktivt förändrat placeringen av sina pensionspengar har i de flesta fall gjort en bättre förtjänst än de aktiva. De aktiva måste både få sina medel placerade på ett bättre vis och i många fall betala rådgivaren. Det fordrar en mycket bra avkastning för att det ska löna sig.

Coacher översvämmar marknaden och ett exempel på detta är inhyrningen av dessa till arbetsförmedlingen för att de ska hjälpa arbetslösa. Få får lättare jobb genom detta. Varför inte fler arbetsförmedlare skulle klara av detta utan inhyrning av coacher är en gåta.

Coacherna är inte billiga men har de samma kvalifikationer som arbetsförmedlare? Jag tvekar, coacher har inte löst något, vi är på samma höga arbetslöshet idag som vi var innan coacherna kom.

Det enda som hänt är att dessa coacher har arbete och inte även de tillhör den arbetslösa skaran.

Behöver inte arbetslösa, utförsäkrade och socialbidragstagare tänder?

Åter är tänder en klassfråga. Den som inte har en inkomst får sämre tandvård. Arbetslösa, sjuka och socialbidragstagare får skit igen, då tänder inte ingår i den allmänna sjukförsäkringen eller i ett högkostnadsskydd.

Alliansens politik av segregation och utanförskap ökar dag för dag, budgetår för budgetår, i ett land som har bland Europas stabilaste ekonomi.

Pengar ska istället läggas över till de som har arbete, som grädde på moset när nya löneavtal slutits. Sjuka och arbetslösa ska få det allt sämre, ingen höjning av denna ersättning i utanförskapet.

Varför svenska folket, som varit noga med solidaritet med de svaga i tidigare generationer, nu accepterar allt i denna allianspolitiska agenda är svårt att förstå.

Men så är det och misstanken stiger om att Sverige amerikaniseras i känslokyla och tänk på dig själv mentalitet. Vi är så kallat hjärntvättade av amerikanska teveserier där man hånar socialbidragstagare (talkshows) sedan tevens barndom.

Ju fattigare du är desto bättre förstår du din nästa, medan det är motsatsen för de rika.

Walter Benjamin är den siste av de s.k. onsdagsmedlemmarna av Frankfurtskolan som jag tar upp här. Han levde mellan 1892-1940.

I sitt oavslutade epos Das Passagenwerk skriver han om hur industrialismen under 1800-talet blev ett projekt som sågs som viktigast av allt och fritiden sågs som oegennyttig.
Han beskriver ur Paris och parisarnas utgångspunkt.

Det var en tid då nya transportmedel började se dagens ljus, tåget kom. Räls och senare bättre gator formade om stadsmiljön. Att som tidigare bara strosa och flanera runt i stans gränder sågs inte längre som en normal sysselsättning, såvida man inte distanserade sig under sin vandring och därmed sågs djupt försjunken i nyttiga tankar.

Själv promenerade Benjamin omkring och antecknade sina iakttagelser i en anteckningsbok. Han samlade även på fotografier och textfragment för att bygga upp en bild av hur den moderna staden hade uppstått och utvecklades.

Flanerandet som fenomen i sig intresserade honom och var någonting som Benjamin både undersökte och själv ägnade sig åt. Sköldpaddan ansåg han var ett perfekt husdjur för en flanör. Då denna, som han ansåg, naturens egen flanör såg till att man inte gick för hastigt fram. Långsamheten gav flanören tid att fästa blicken på saker och att se staden med nya ögon. Om han själv hade en sköldpadda förtäljer inte historien.

Men själv kan jag till stor del hålla med om hans resonemang. Att gå och strosa ger alltid nya upplevelser om man har uppmärksamheten med sig och inte tänker på helt andra saker under promenaden. Se och upptäck, var nyfiken och jag garanterar att en enkel promenad i kända kvarter ger nya aha-upplevelser varje gång. Det kan till och med vara så att den sträcka man gått dagligen under flera år en dag får dig att förvånas över något du upptäcker för första gången, i ett speciellt ljus, väder eller helt enkelt ser du något du aldrig tidigare sett fast det hela tiden funnits på samma plats. Jag upplever själv detta dagligen.

En intressant artikel finns att läsa här.
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153926
Är det verkligen så att de fattiga kan lättare förstå de rika än tvärtom? Påståendet att torparna förstod herrgårdsfolket medan dessa inte förstod torparna är en intressant tanke att fundera kring. Är det så att de på samhällets botten förstår de på samhällets topp medan dessa inte förstår de på botten? Kanske det är därför vi idag har en regering som drar ner på bidragen till de sämst ställda och misstänkliggör dessa som snyltare. Man förstår inte på toppen varför människor inte kan klara det de själva alltid sett som självklart, att klara sin egen ekonomi.

En äkta troende bryr sig om de svaga

Antoine Arnauld tillhörde en
inriktning inom franskt katolsk fromhet som kallades jansenismen grundat av en man som hette Cornelius Jansen. Jansenisterna beskylldes av sina dödsfiender jesuiterna för att vara kättare. Angreppen gick även i motsatt riktning.

Men något som utmärker Arnaulds tänkande var att han förnekade att vi skulle kunna att omedelbart förnimma Guds idéer. Istället ansåg han att idéerna finns hos människan inte hos Gud. Vi förnimmer själva det vi ser utan att först gå omvägen om Gud.

Detta var raka motsatsen till vad Malebranche ansåg. Se Malebranche som jag skrev om i går. Denna filosofiska fajt inom den lärda världen var 1600 talets mest uppmärksammade filosofiska evenemang. De var som katt och råtta båda lika säkra på att ha rätt och därför tålde de inte varandra.

Mycket av filosofiska bataljer genom århundradena har handlat om olika sätt att tolka Gud på. Religionen har spelat många betydelser genom hela historien så även idag. Ingen har väl undgått Islam kontra kristendom i många kulturer. Människans behov av en tro hänger med största sannolikhet ihop med att människan är dödlig. Sedan kan tron innefatta etablerade religioner eller egenkombinerade trosinriktningar och även ateism är en tro. Ingen är utan tro, på något, eller inget.

Men grunderna i de flesta religioner är kärleken och omtanken om medmänniskorna. Klostren var oaser för hemlösa, fattiga och sjuka i många århundraden. Likaså kyrkorna där man gav allmosor till de fattiga och utanförställda i samhället. Man tog Jesus ord ” Allt vad ni gör mot dessa mina minsta bröder, gör ni även mot mig”. Klostren upprättade sjukhus de var de första utbildningsanstalterna (klosterskolorna) Och kyrkan var människors sista hopp när kriser kom.

Det är grunden i vår tro omtanken och kärleken mot vår nästa utan den har vi en religion som är egoistisk och knappast förenlig med Jesus och godhet. Därför blir man beklämd då man läser följande artikel http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150196

Man skriver här bla att få möter nöden i dag och därför berörs man ej då man inget vet om nöd. Man har ekonomisk trygghet och är frisk. Men visst finns sjuka i dag men de isoleras på sjukhus eller i sina hem. De osynliggörs. Visst finns det även utanförskap i dag. Men även dessa talas de tyst om och de döljs. I detta fall de långtidsarbetslösa som fått mindre ersättning och som inte som ex pensionärerna får indexhöjningar av ersättning vid nyår. Nöden har ökat betydligt det senaste året för vissa grupper medan levnadsstandarden ökat för majoriteten av andra grupper. Utanförskapet har ökat och därmed finns nöden att beskåda för den som kan se eller vill se.

Här har kyrkan sin roll att stötta arbetslösa, sjuka och självklart alla andra marginaliserade grupper som uteliggare, missbrukare mfl.

Mycket uppmanande trycker jag på slutorden i artikeln som säger allt och bör begrundas av alla troende i alla kyrkor som tar sitt kall eller sin tro på allvar.

Det ingår helt enkelt i vårt uppdrag som kristna på jorden att bry oss om de som är svaga.