Fritt från vikipedia: TRAPPIST-1c
är en stenig Venus-lik exoplanet 39 ljusår från jorden i riktning mot
stjärnbilden Vattumannen. Planeten kretsar runt den röda dvärgen Trappist-1 på
2,4 dygn och antas inte ligga i den beboeliga zonen av Trappist-1 utan är
förmodligen en het planet. Den antas ha en bunden rotation runt sin
stjärna, så att samma sida alltid riktas mot stjärnan vilket resulterar i att
ena sidan av planeten har permanent dag, medan den andra har permanent natt.
Den är 1,156 gånger så massiv som jorden vilket gör den mer massiv än de andra sex planeterna som ingår i systemet. Den har en radie av 1,056 % gånger av jordens.
Ett internationellt forskarlag har nu använt NASA:s
rymdteleskop James Webb för att beräkna mängden värmeenergi från stenplaneten TRAPPIST-1 c. Resultatet tyder på att planeten troligen inte har
en atmosfär eller om den finns är mycket tunn.
Dagstemperaturen på TRAPPIST-1 c är över 100 C . Den precision som krävs för mätningar av detta slag visar Webbs användbarhet i att karakterisera stenexoplaneter som liknar dem i vårt solsystem (ex Jordens).
Resultatet från studien ger uppslag till ytterligare ett steg för att hitta
planeter kring små röda dvärgstjärnor som TRAPPIST-1 (den vanligaste typen av
stjärna i Vintergatan) som kan upprätthålla atmosfärer.
Vi vill veta om stenplaneter har atmosfär eller
inte. Förr kunde vi egentligen bara studera planeter med kraftiga, väterika atmosfärer.
Med Webb kan vi söka efter atmosfärer som domineras av syre, kväve och
koldioxid, beskriver Sebastian Zieba, doktorand vid Max Planck-institutet för
astronomi i Tyskland och förste-författare till studien som publicerades nyligen
i Nature.
"TRAPPIST-1 c är intressant eftersom det är en planet dom liknar Venus. Den är ungefär lika stor och tar emot en liknande mängd av strålning från sin sol som Venus får från vår sol, beskriver medförfattare
Laura Kreidberg, vid Max Planck.
TRAPPIST-1 c är en av Sju stenplaneter som kretsar runt
en ultrasval röd dvärgstjärna (en M-dvärg) i detta fall 40 ljusår från jorden. Även om
planeterna är lika stora och massiva som de inre steniga planeterna i vårt eget
solsystem, är det inte klarlagt om de har liknande atmosfärer (Trappist-1 systemet har sju stenplaneter av ungefär samma storlek som Jorden). Under de första
miljarder åren av M-dvärgars existens avges svag röntgen och ultraviolett
strålning något som kan utplåna en ung planets atmosfär. Dessutom kan det ha
funnits tillräckligt med vatten, koldioxid och andra flyktiga ämnen
tillgängliga för att skapa betydande atmosfärer då planeterna bildades.
Data från studien visar att det är osannolikt att
planeten är en planet lik Venus med en tjock CO2-atmosfär med svavelsyramoln.
Frånvaron av en tjock atmosfär tyder på att TRAPPIST-1 c kan ha bildats med relativt lite vatten tillgängligt. Om de kallare, mer tempererade
TRAPPIST-1-planeterna längre ut från sin sol bildades under liknande förhållanden, kan de också ha
bildats med brist på vatten och andra komponenter som är nödvändiga för att en planet ska bli livsvänlig.
Den känslighet som krävs för att skilja mellan olika
atmosfäriska scenarier på en så liten planet så långt borta är anmärkningsvärd.
Minskningen av ljusstyrkan som Webb upptäckte under den sekundära förmörkelsen då
planeten passerade framför sin sol var bara 0,04 procent: motsvarande som att se på en skärm med 10000 små glödlampor och uppmärksamma att fyra av dem har slocknat.
Det är extraordinärt att vi kunnat mäta ovan, skriver
Kreidberg. Det har funnits frågor i årtionden om och hur stenplaneter kan
behålla atmosfärer. Webbs förmåga leder oss verkligen in i en tid där vi kan
börja jämföra exoplanetsystem med vårt eget solsystem på ett sätt som vi aldrig
kunnat tidigare.
Bild vikipedia, konstnärs föreställning av
TRAPPIST-1c.
