Riksdagsledamöterna anser sig förmer än de övriga svenskar som är statsavlönade. Sedan mitten av 1990-talet har klyftan ökat med 12 procentenheter till ledamöternas fördel.
Hur mycket de ökat sina fördelar gentemot privatanställda framgår inte ur artikeln. Men skulle vi jämföra mot arbetslösa, och då skräckexemplen fas 3 are, då blir det inga låga procentenheter och dessa ökar år för år.
Vem kan ta fram dessa siffror och önskas de tas fram? Knappast!
Varför människor lockas till politiken idag är pengar! Fördelar och spänning. Förr var det av idealism, om vi ser de som bildade arbetarrörelsen. Jag menar då inte tramset av arbetarrörelse som alliansen inbillar sig stå för, utan den tid då agitatorer gick ut bland folk och ville ansluta dem i fackföreningar och i socialdemokratiska partiet. Vi fick utefter detta en välfärdsstat för alla, vi blev aldrig helt klara, för snart i vår tid dök åter det mörkblå spöket upp i form av alliansen.
Hur långt kan de stigmatisera sjuka och arbetslösa innan nya agitatorer kommer och visar svenska folket på en väg för alla, inte bara för de som lyckats få en arbetsgivare eller startat eget företag?
Dagen kommer, frågan är bara hur långt in i framtiden den ligger. År eller generationer? Dagens socialdemokrater sover törnrosasömn. Vänsterpartiet har alltid haft sin trogna lilla krets, men få lyssnar på denna.
