James Webb Space Telescope (JWST) lanserades i
december förra året som det kraftfullaste rymdteleskopet hittills efter
Hubbleteleskopet. Det är nu i full gång
med att långsamt koppla upp sina instrument, veckla ut sina solskydd och
justera sina speglar inför driftstarten. Om några månader kommer det mest kraftfulla
rymdteleskop som någonsin byggts därefter att sikta sina instrument ut i stjärnorna. Astronomer hoppas efterhand
att JWST ska förändra hur vi förstår universum, precis som rymdteleskopet
Hubble gjorde för några årtionden sedan då detta kom igång. OBS Hubbleteleskopet är fortfarande
i gång och ger oss nya rön.
En förmåga som JWST erbjuder vilket Hubble inte kan är möjligheten att direkt avbilda planeter som kretsar runt avlägsna stjärnor och
förhoppningsvis upptäcka tecken på liv där. Kanske civilisationer som liknar vår? Idéer
om vad vi ska söka efter finns utifrån hur vi själva skulle se ut därifrån.
Vi avger ex spillvärme (från industri och hem och så
vidare) och artificiellt ljus under natten. Men viktigast tecknet på liv på jorden betraktat
utifrån är av allt vi producerar av kemikalier som fyller vår atmosfär med
föreningar som annars inte skulle finnas närvarande naturligt. Dessa artificiella
atmosfäriska beståndsdelar kan vara det som ger de tecken en avlägsen främmande art som skannar galaxen
med sitt eget kraftfulla teleskop skulle söka efter och se som tecken på någon
form av livsformers utsläpp.
I ett nytt dokument – på ArXiv – beskrivs en teori om möjligheten att använda JWST för att söka efter eventuellt existerande föroreningar i exoplaneters atmosfärer. Dokumentet fokuserade specifikt på klorfluorkarboner (CFC) något vi på jorden släppt ut i miljön då vi producerar detta industriellt som köldmedier och rengöringsmedel. CFC skapade ett massivt hål i jordens ozonskikt under 1980-talet, innan ett internationellt förbud kom mot dess användning 1987 vilket hjälpte till att minska nivån av CFC i atmosfären till mindre skadliga nivåer. Dessa "växthusgaser med långa atmosfäriska nedbrytningstider" kan man söka efterdå upptäckten av sådana är nästan säkra bevis på en civilisation som är tekniskt kunnig och likt vi smutsar ner sin atmosfär.
Men vi bör förstå att en civilisation därute kanske inte tar genvägen
som vi att förorena sin miljö vid sin tekniska uppgång (min anm.) De kanske har
en ren miljö och blir då omöjliga att finna med denna metod. Vi måste även finna denna civilisations nedsmutsning i den tid detta sker då denna tid troligast är en kort tid om civilisationen som gör detta ska bestå en längre tid.
Det finns även vissa begränsningar för JWST: s möjligheter
att finna CFC. Om en planets stjärna (sol) är för ljusstark kommer detta att
dränka signalen. Teleskopet kommer därför att ha störst framgång i sökandet
efter CFC genom att se på M-klassstjärnors exoplaneter då dessa stjärnors sken inte är så ljusstark men är långlivade
röda dvärgstjärnor. Ett närliggande exempel är TRAPPIST-1, en röd dvärgstjärna 40
ljusår bort, med flera planeter i jordstorlek som kretsar inom den beboeliga
zonen runt stjärnn. JWST skulle kunna se CFCs på TRAPPIST-1:s planeter om det finns eftersom den dunkla
stjärnan inte kommer att dränka CFC-signaturen på samma sätt som en ljusstark stjärna, som vår sol (en stjärna av G-typ), skulle göra.
Men dilemmat är att M-klasstjärnor vanligtvis inte är
gynnsamma för att ge livet möjlighet på sina planeter åtminstone inte under sina
första miljarder år då de är instabila och skickar ut kraftfulla soleruptioner
som kan utrota gryende liv på närliggande planeter. De tenderar dock att lugna
ner sig med åldern så det är inte en omöjlighet att det efterhand kan utvecklas liv på
exoplaneter här.
Har
tyvärr igen uppgift på hur gammal TRAPPIST-1 är(min anm.). Men vi bör nog finna
metoder som gör att vi i första hand ska söka liv på planeter vid solliknande
stjärnor, som vår gula sol inte vid livsfientliga miljöer som de vid röda dvärgar.
Bild vikipedia en illustration av TRAPPIST-1 och de
sju planeterna där.
