Titan är Saturnus största måne och den näst största
månen i solsystemet efter Jupiters måne Ganymedes.
Titans öar är sannolikt flytande bitar av porösa frusna organiska fasta ämnen visar en ny
studie som publicerats i Geophysical Research Letters, AGU:s tidskrift för
rapporter i kortformat med titeln “The Fate of Simple Organics on Titan’s
Surface”. Studiens författare är Studiens författare ärXinting Yu
(korresponderande författare), University of Texas i San Antonio. Yue Yu,
University of California Santa Cruz, Universitetet i Genève. Julia Garver,
University of California Santa Cruz. Xi Zhang, University of California Santa
Cruz. Patricia McGuiggan, Johns Hopkins University
Titan har en dimmig orange atmosfär 50 % tjockare än
jordens, rik på metan och andra kolbaserade molekyler. Ytan på Titan är täckt
av mörka sanddyner bestående av organiskt material och hav av flytande metan
och etan. På radarbilder ses ljuspunkter på havets yta (öar) som kan bestå från
några timmar till veckor eller längre.
Dessa kortlivade öar sågs första gången 2014 under Cassini-Huygens-uppdraget sedan dess har forskare försökt ta reda på vad de består av och hur de uppkommer.
Xinting Yu, planetforskare och huvudförfattare till
den nya studien ställde sig frågan och gjorde en närmare undersökning med de data
som finns på förhållandet mellan Titans atmosfär, flytande sjöar och de fasta
material som avsatts på månens yta ifall detta skulle kunna avslöja orsaken
till dessa öar. ”Jag ville undersöka om öarna kunde vara organiska ämnen som
flyter på ytan likt pimpsten på vatten här på jorden innan de sjunker”, skriver
Yu.
Titans övre atmosfär är tät och har hög densitet och
består av organiska molekyler. Molekylerna kan klumpa ihop sig, frysa samman
och falla ner på månens yta, floder och sjöar där vågorna bara är några
millimeter höga.
Yu och hennes team var intresserade av vad som hände
med dessa organiska klumpar när de nådde Titans kolvätesjöar. Skulle de sjunka
eller flyta? För att hitta svaret undersökte teamet först om Titans organiska
fasta ämnen helt enkelt skulle lösas upp i dessa sjöar. Eftersom sjöarna redan
är mättade med organiska partiklar antog teamet att de fallande fasta ämnena
inte skulle lösas upp när de nådde vätskan. Om materialet skulle sjunka direkt
skulle vi inte se dessa öar, beskriver Yu. ”De bör flyta ett tag, men inte under
en längre tid."
Om de isiga klumparna var tillräckligt stora och har
rätt förhållande mellan håligheter och smala rör skulle det flytande metanet
(eller etanet) kunna sippra in tillräckligt långsamt för att klumparna skulle
kunna dröja sig kvar på ytan under en tid upptäckte forskarna i sina modeller.
Yus modeller tyder på att enskilda klumpar sannolikt är för små för att flyta på egen hand. Men om tillräckligt många klumpar samlas nära stranden kan större bitar brytas loss och flyta iväg, på samma sätt som glaciärer kalvar på jorden. Med en kombination av en större storlek och rätt porighet skulle dessa organiska glaciärer kunna förklara fenomenet med de tillfälliga öarna.
Förutom öarna kan ett tunt lager av frusna fasta
ämnen som täcker Titans hav och sjöar förklara de flytande kropparnas ovanliga
jämnhet. Således kan resultaten från denna studie förklara två av Titans
mysterier.
Bild vikipedia Bilder av antalet sjöar på Titans
norra halvklot (vänster) och södra halvklotet (höger)
