Svarta hål har en så kraftfull gravitation att inte ens ljus kan komma ur det. Så om du befinner dig vid händelsehorisonten – den
punkt där ljus och materia bara kan passera inåt som den tyske astronomen Karl
Schwarzschild var först att föreslå– finns ingen väg tillbaka.
Enligt en annan astronom Massey skulle
tidvattenkrafter minska din kropp till atomsträngar (eller
"spaghettification", som det också kallas) och ett objekt skulle bli
krossat vid singulariteten (vid kontakt med denna plats). Tanken att du istället
skulle kunna dyka upp någonstans – kanske på andra sidan av något – verkar helt
fantastisk (fantasi). Men den så kallade maskhålstanken tillhör detta fantastiska (att resa genom
svarta hål och omedelbart komma fram oberoende av avstånd i tid och rum). Under
årens lopp har forskare teoretiserat över möjligheten att svarta hål kan vara maskhål
till andra galaxer eller till ett annat universum i tid och rum.
En sådan idé har svävat runt och gör det än:
Einstein exempelvis samarbetade med Nathan Rosen 1935 i en teori om broar som förbinder
två olika punkter i rum-tiden. Men tanken fick inte stor uppmärksamhet. Inte förrän på
1980-talet när fysikern Kip Thorne – en av världens ledande experter på de
astrofysiska konsekvenserna av Einsteins allmänna relativitetsteori – tog upp
en diskussion om huruvida föremål fysiskt skulle kunna färdas genom svarta hål.
Men problemet är att vi inte kan komma nära nog för att se ner i hålet och
bortom (om det finns något bortom). Vi kan inte ens ta bilder på om något som sker i
ett svart hål då ljuset inte kan undkomma den enorma gravitationen där och en
kamera inte ser mer än mörker.
Douglas Finkbeiner, professor i astronomi och fysik
vid Harvard University har sagt. "En observatör långt borta kommer inte att se sin
astronautvän om denne faller ner i ett svart hål. Det blir bara rödare och svagare ju närmre han närmar sig händelsehorisonten [som ett resultat av gravitation]. Vännen
faller rakt in, till en plats bortom "för alltid". Vad det nu
betyder." Allt ser därefter svart ut.
Om svarta hål leder till en annan del av en galax
eller ett annat universum i tid och rum skulle det behövas något motsatt på
andra sidan det svarta hålet att falla ut från. Ett vitt hål är en teori som
lades fram av den ryska kosmologen Igor Novikov 1964. Novikov föreslog att ett
svart hål anknyter till ett vitt hål kanske i det förflutna eller i en annan del av universum eller dimension. Till
skillnad från ett svart hål tillåter ett vitt hål (om det finns enligt teorin) ljus och materia att lämna
men ljus och materia kommer inte att kunna komma in i det och resa tillbaks.
Så om något kommer ut från ett vitt hål blir det för evigt. Men ingen har sett
tecken på något sådant i vårt universum. Vitt behöver inte vara vitt utan kan
vara helt osynligt. Tänk om något kom ur ett osynligt hål (så kallat vitt hål om det finns i vår närhet) då skulle ting ses
flyga fram från ingenstans.
Hawking gick så långt som att säga att svarta hål
kanske inte ens existerar. "Svarta hål bör omdefinieras som bundna
tillstånd i gravitationsfält", skrev han. Det skulle inte finnas någon
singularitet och även om det uppenbara fältet skulle röra sig inåt på grund av
gravitationen, skulle inget nå mitten och konsolideras inom en tät massa.
Allt
är teorier. Jag kan
tänka mig att Hawking kan ha haft rätt. Svarta hål är bara en koncentration av
otroligt stark gravitation där allt som dras in blir gravitation (min anm.). Något som är lättare att förstå om man tar till sig strängteorin. Allt går till sitt ursprung strängar och så hårt sammanslagna att allt enbart blir gravitation av ett slag och en styrka som vi knappt kan föreställa oss. Men
oberoende av hur man ser på svarta hål förklarar det inte varför de finns. Men
troligen är och var de viktiga för universums tillblivelse och existens. Vi vet
ju ex att det finns ett i centrum i varje galax och flertal kan finnas i
galaxerna. Bara det ger frågetecken och frågan varför?
Bild pixa.bay
