Lite då och då kastas kometer ut från Kuiperbältet
och Oort kometmoln (se medföljande länkar för att förstå skillnaden mellan
Kuiperbältet och Oorts kometmoln). Kometer består av is, damm och sten och är 4,6
miljarder år gamla rester från bildandet av solsystemet. Kometer skiftar i färg då de kommer närmre oss i det inre av solsystemet de får ett grönt huvud först för att sedan bli allt ljusare och mindre grönt när kometen närmar sig solen än mer. Det finns
cirka 3700 kända kometer i solsystemet. Men man tror att det kan finnas flera miljarder
därute. I genomsnitt är en komets kärna ca 10 kilometer i diameter medan dess sken
(med svans) är upp till 1000 gånger längre. Ljusstarka kometer kan ge
spektakulära ljusshower.
Mystiskt nog försvinner den gröna nyans från dess kropps sken innan färgen når svansen (eller som de ibland har två svansarna) bakom kometen. Astronomer och kemister har förbryllats över detta i nästan ett sekel På 1930-talet teoretiserade fysikern Gerhard Herzberg påstod att fenomenet berodde på att solljuset förstörde diatomiskt kol (även känt som dicarbon eller C2) en kemikalie skapad av interaktionen mellan solljus och organiskt material vilket snart utplånas ju närmre det inre av solsystemet kometen kommer då dicarbon är instabilt. En teori som tills nu varit svår att testa.
Men i en ny UNSW Sydney-ledd studie, publicerad i dagarna i Proceedings of
the National Academy of Sciences (PNAS) visas ett sätt att testa denna kemiska
reaktion i laboratorium och nu då detta gjorts visade det sig att denna 90-åriga
teori är korrekt.
– Vi har bevisat mekanismen genom vilken kolväten
bryts ner av solljus, säger Timothy Schmidt, kemiprofessor vid UNSW Science och
senior, författare till studien.
"Detta förklarar varför det gröna skenet– det
luddiga lagret av gas och damm som omger kärnan – krymper då kometen närmare sig
solen och även varför kometens svans inte är grön. "Dicarbon existerar
inte på kometer förrän de kommer närmare det inre solsystemet och solen. Men än närmre och solens värme av kometen
avdunstar det organiska material som finns på den isiga kärnan.
Solljuset bryter upp dessa större organiska molekyler, vilket skapar
dicarbon vilket i sig upplöses vid än närmre kontakt till solen och resulterar i
att det gröna skenet försvinner.
Det UNSW-ledda teamet har nu visat att när kometen
kommer ännu närmare solen bryter den extrema UV-strålningen sönder de
dikarbonmolekyler som den nyligen skapades i en process som kallas
"fotodissociation". Denna process förstör hela tiden kolvätet innan det når
kometens svans. Därför finns inga kometer med gröna svansar.
Bild wikimedia på Lovejoy en komet som upptäcktes
den 17 augusti 2014 av amatörastronom Terry Lovejoy.
