Carringtonhändelsen 1859 är den största registrerade
solstormen under de senaste två århundradena. Den sågs som vita ljusbloss i en
gigantisk solfläcksgrupp och resulterade i bränder vid telegrafstationer och
störningar i geomagnetiska mätningar, samt norrsken i tropikerna. En solstorm
motsvarande Carrington-händelsen i modern tid skulle störa el- och mobilnät och
orsaka stora problem för satellit- och navigationssystem vilket skulle leda
till problem för bland annat flygtrafiken.
Solstormar mindre än Carringtonsolstormen kan
numera undersökas med mätinstrument och satelliter, medan än större solstormar
i det förgångna kan undersökas till
exempel genom att mäta kolhalten i träds årsringar.
Hittills har det däremot inte varit möjligt att studera
specifikt medelstora solstormar som Carrington-händelsen, som inte har inträffat i
modern tid med hjälp av konventionell radiokolteknik. Den nya studien öppnar nu upp
för ett potentiellt nytt sätt att undersöka frekvensen av stormar av
Carrington-storlek vilket kan bidra till att bättre förbereda sig för framtida
hot.
Vid undersökningen som gjorts av Helsingfors
universitet, Naturresursinstitutet och Uleåborgs universitet upptäcktes för
första gången tecken på en ökning av radiokolhalterna efter Carrington-stormen
i träds årsringar. Tidigare har spår av radioaktivt kol bara upptäckts från
betydligt kraftigare solstormar i det förflutna. Resultaten tolkades med hjälp
av en numerisk modell för produktion och transport av radioaktivt kol som
utvecklats av forskare vid Uleåborgs universitet.
"Denna dynamiska modellen för koltransport i
atmosfären har utvecklats särskilt för att beskriva geografiska skillnader i
fördelningen av radioaktivt kol i atmosfären", beskriver forskardoktor
Kseniia Golubenko från Uleåborgs universitet.
Det som var betydelsefullt och som beskrivs i den
nyligen publicerade studien var hur radioaktiv kolhalt i träd i Lappland skilde sig
från halten i träd på lägre breddgrader. De första mätningarna gjordes i
Helsingfors universitets acceleratorlaboratorium, medan upprepade mätningar gjordes
i två andra laboratorier för att minska risken för felresultat.
Upptäckten kan bidra till att bättre förstå
atmosfärens dynamik och kolcykeln från tiden före människans utsläpp av fossila
bränslen vilket möjliggör utvecklingen av allt mer detaljerade
kolcykelmodeller.
"Det är möjligt att överskottet av radioaktivt
kol som orsakades av soleruptionen i första hand transporterades till den lägre
atmosfären på nordliga områden, tvärtemot den allmänna uppfattningen om detta
slag av rörelser", funderar doktorand Joonas Uusitalo från Kronologiska
laboratoriet. Den nyligen publicerade undersökningen genomfördes som ett
samarbetsprojekt mellan Kronologiska laboratoriet vid Helsingfors universitet,
institutionen för fysik och Naturresursinstitutet. Forskare från Uleåborgs
universitet, Nagoya universitet, Yamagata universitet och ETH Zürich bidrog
också till studien. Forskningen finansierades av Finlands forskningsråd, Suomen
Kulttuurirahasto och Emil Aaltonens stiftelse.
Bild vikipedia Illustration av ett område av en
stark solvind når jorden och ger upphov till en geomagnetisk storm som bland
annat trycker ihop magnetosfären.
