Då en stjärna ungefär lika stor som solen närmar sig slutet av sin existens då dess bränsle sinat drivs dess yttre lager av gas ut som i en ljus och vacker bubbla som kallas en planetarisk nebulosa. I mitten av varje sådan bubbla fortsätter en försvagad stjärna att bestråla sin omgivning och skulptera gasen i färgglada former som astronomer har liknat vid krabbor, reptiler och exempelvis skrämmande skrikande ansikten.
En av de konstigaste och mest förbryllande av dessa
kosmiska former har Cat's Eye Nebula som finns cirka 3000 ljusår från jorden. Den
består av flera överlappande bubblor av
blå gas med långa, streamerliknande filament lindade tätt runt dessa. Denna
nebulosas form har förundrat människan i århundraden.
I en ny
publicerad forskningsrapport den 15 september i tidskriften Monthly Notices of
the Royal Astronomical Society framförs en lösning som kan stämma på dess form.
Med hjälp av data som samlats in vid San Pedro Mártir National Observatory i
Mexiko där rörelserna hos skilda gaslager i nebulosan ses skapade astronomer
den första 3D-modellen någonsin av Cat's Eye Nebula.
Deras datorgenererade karta av nebulosan avslöjar
ett par perfekt symmetriska ringar som virvlar runt nebulosans yttre hölje.
Enligt forskarna finns det bara en möjlig orsak till dessa ringars symmetri att
en dubbelpipig explosion av energi en gång skett här.
Man antar att då nebulosans stjärna som en gång orsakade nebulosan släppte ifrån sig dubbla utbrott av gas med hög densitet i motsatta riktningar, enligt rapportförfattarna. Men i stället för att dessa strålar blev på sin plats började strålarna vingla och formades som en snurrande topp och lämnade långsamt loopande ringar av gas efter sig som snurrade över och under stjärnan som var kvar.
Jetstrålar som dessa
är sällsynta och finns bara i binära stjärnsystem - det vill säga system med
två centrala stjärnor som kretsar kring varandra, neskrev författarna i studien.
Dessa jetstrålar ger starka bevis för att Cat's Eye Nebula en gång var ett
binärt stjärnsystem där en spektakulär smäll skedde. I dag bör därför en troligast hel stjärna fortfarande finnas i nebulosan. Den som blossade upp bör i dag vara eller vara på väg till att bli en vit dvärgstjärna.
"Föregående jetstrålar i planetariska nebulosor är relativt sällsynta, så det är viktigt att förstå hur de bidrar till utformningen av mer komplexa system som Cat's Eye", säger huvudstudieförfattaren Ryan Clairmont, student i sina grundstudier vid Stanford University, i ett uttalande. "I slutändan ger förståelsen av hur de bildas insikt i vår sols slutliga öde som själv en dag kommer att bli en planetarisk nebulosa."
Bild vikipedia på en sammansatt bild av Cat's Eye Nebula (NGC 6543 eller Kattögonnebulosan) konstruerad genom att använda optiska bilder från HST och röntgenbilder från Chandra-teleskopet.
