Hologram. Detta är i grunden ett tvådimensionellt objekt som kodas för att se ut som en tredimensionell bild. Enligt denna teori då det gäller universum och verkligheten kan hela det tredimensionella universumet (där vi finns) vara "kodat" på ett tvådimensionellt gränssnitt. Det kanske inte låter lika spännande som att leva i en simulering (en fantasi eller drömvärld av någon större intelligens) men det har fördelen att det är en vetenskapligt testbar teori. Vid en forskningsinsats under 2017 vid University of Southampton, Storbritannien, visades att teorin kunde överensstämma med det observerade mönstret av CMB-variationer. Den kosmiska bakgrundsstrålningens variationer.
Den holografiska principen är en teori inom
kvantfysiken och då inom strängteorin där man säger att beskrivningen
av en rymd (en volym) finns, eller kan tänkas, kodifierad på något som kan
beskrivas som rymdens gränssnitt eller gravitationshorisont. Teorin beskrevs först av Gerard 't Hooft, men
den specifika strängteori - tolkningen lanserades av Leonard Susskind.
I ett större perspektiv säger teorin i förklarande
syfte att hela universum kan ses som en tvådimensionell informationsstruktur
som "målats" på den kosmologiska horisonten. Teorin kan utöver det härledas till en svarta
håls informationsparadox vilket innebär paradoxen ( en icke
överensstämmelse mellan vad en teori utsäger och vad sunda förnuftet förväntar
vilket man kan tolka som att något är fel i mätresultatet eller i den
accepterade fysiken) utgående från en kombination av kvantmekanik och allmän
relativitetsteori.
Paradoxen säger att fysisk information kan försvinna
permanent i ett svart hål och därmed möjliggöra för många olika kvantmekaniska
tillstånd att omvandlas till vad som helst utan samband med tidigare fysiska tillstånd eller skeende.
Teorin är kontroversiell eftersom den bryter mot den
allmänna vetenskapliga föreställningen att en komplett information om ett
fysiskt system (tillstånd) vid en viss tidpunkt bestämmer dess status vid varje
annan tidpunkt efter denna i en lång händelsekedja.
Innebärande att vi ser det som självklart att något måste ske för att något annat ska ske men det som skedde, skedde, på grund av ett tidigare skeende. Det som skett ger möjlighet eller måste tvinga fram nästa skeende. Det kan ses som den då kallade dialektiken i filosofin.
Bild flickr.com.
