Ja vore det inte en bra idé. Självklart ska det löna sig att driva ett företag. Men om det går med vinst bör man då inte vara nöjd. Varför öka vinsten kontinuerligt. Var finns smärtgränsen? När blir ökningen en minskning på sikt mänskligt men även företagsekonomiskt sett?
Kanske en konstig fråga. Men tänk då på följande under 50 och 60-talet ökade produktionen och lönsamheten år för år. Samtidigt fick fler och fler arbete. Arbetslöshet fanns knappast. Då gällde följande sanning att den som ville ha ett jobb fick och oftast där denne ville få det.
Vad har hänt sedan dess? Ja lönsamhetsjakten har fortsatt. I dag upplever vi hur man förväntar sig fortsatt lönsamhetsökning. Men smärtgränsen var finns den?
Jodå den har uppkommit och fler smärtgränser kommer att uppstå. Råvarutillgång, klimatpåverkan är några som kommer att stoppa lönsamhetsförväntingarna i framtiden och fler kommer.
Har då smärtgränsen redan nu nåtts inom något område. Jodå det har den. I lönsamhetsjakten jagas kostnader fastän företag redan går med vinst och ibland hög sådan. Men för att öka den ytterligare någon procentenhet för aktieägarnas skull har man många gånger dragit in på personal.
Smärtgränsen har härmed gett det vi ovan kallade en minskning. I detta fall en minskning av personal. Minskningen har då drabbat enskilda personer som i många fall därefter inte fått nytt jobb. Var den procentuella lönsamhetsökningen då värd detta mänskligt sett?
Min uppfattning är nej. Bör vi inte hushålla med både naturresurser, klimatpåverkan och mänskliga resurser i så motto att mänskliga resurser innebär att dela med sig av det vi har av arbete och konsumtion. Självklart enbart så länge företaget går med vinst. När företaget pekar mot förlust eller redan hamnat där då finns ingen annan lösning ibland än personalnedskärningar. Det är bättre att några har jobb i ett företag än att företaget läggs ner.
Men att som i Telias fall nu dra ner på så mycket personal därför att företaget ger några procentandelar mindre vinst än förväntat är enligt mig egoistiskt vansinne. Samtidigt kommer ett par tusen personer för dessa procentandelars skull att drabbas personligen och säkert i många fall hamna i krissituation, ekonomiskt, äktenskapligt och psykiskt.
http://www.idg.se/2.1085/1.144400
http://www.ekonominyheterna.se/nyheter/2008/02/08/telia-soneras-vinst-lagre-an-va/index.xml
Ja så var det sagt med förhoppningen att det kan ge någon fröet att kunna påverka det inte jag har möjlighet till.
TÄNK PÅ FÖLJANDE är allt förutbestämt och i så fall hur och varför? Är följande resonemang fel och i så fall hur?
En rörelse för länge sen gjorde att följverkningarna blev att du i dag höll på att bli överkörd av en bil när du gick över gatan. Är allt förutbestämt om man bara kom på hur man skulle tolka pusslet som läggs bit för bit...
Kanske en konstig fråga. Men tänk då på följande under 50 och 60-talet ökade produktionen och lönsamheten år för år. Samtidigt fick fler och fler arbete. Arbetslöshet fanns knappast. Då gällde följande sanning att den som ville ha ett jobb fick och oftast där denne ville få det.
Vad har hänt sedan dess? Ja lönsamhetsjakten har fortsatt. I dag upplever vi hur man förväntar sig fortsatt lönsamhetsökning. Men smärtgränsen var finns den?
Jodå den har uppkommit och fler smärtgränser kommer att uppstå. Råvarutillgång, klimatpåverkan är några som kommer att stoppa lönsamhetsförväntingarna i framtiden och fler kommer.
Har då smärtgränsen redan nu nåtts inom något område. Jodå det har den. I lönsamhetsjakten jagas kostnader fastän företag redan går med vinst och ibland hög sådan. Men för att öka den ytterligare någon procentenhet för aktieägarnas skull har man många gånger dragit in på personal.
Smärtgränsen har härmed gett det vi ovan kallade en minskning. I detta fall en minskning av personal. Minskningen har då drabbat enskilda personer som i många fall därefter inte fått nytt jobb. Var den procentuella lönsamhetsökningen då värd detta mänskligt sett?
Min uppfattning är nej. Bör vi inte hushålla med både naturresurser, klimatpåverkan och mänskliga resurser i så motto att mänskliga resurser innebär att dela med sig av det vi har av arbete och konsumtion. Självklart enbart så länge företaget går med vinst. När företaget pekar mot förlust eller redan hamnat där då finns ingen annan lösning ibland än personalnedskärningar. Det är bättre att några har jobb i ett företag än att företaget läggs ner.
Men att som i Telias fall nu dra ner på så mycket personal därför att företaget ger några procentandelar mindre vinst än förväntat är enligt mig egoistiskt vansinne. Samtidigt kommer ett par tusen personer för dessa procentandelars skull att drabbas personligen och säkert i många fall hamna i krissituation, ekonomiskt, äktenskapligt och psykiskt.
http://www.idg.se/2.1085/1.144400
http://www.ekonominyheterna.se/nyheter/2008/02/08/telia-soneras-vinst-lagre-an-va/index.xml
Ja så var det sagt med förhoppningen att det kan ge någon fröet att kunna påverka det inte jag har möjlighet till.
TÄNK PÅ FÖLJANDE är allt förutbestämt och i så fall hur och varför? Är följande resonemang fel och i så fall hur?
En rörelse för länge sen gjorde att följverkningarna blev att du i dag höll på att bli överkörd av en bil när du gick över gatan. Är allt förutbestämt om man bara kom på hur man skulle tolka pusslet som läggs bit för bit...
Detta var mitt inlägg som vecka 6 upplevelse.
